Ångest inför bm besök

[Nera]

• Har sån ångest inför besöket hos bm i morgon. Detta borde ju vara något roligt och att se fram emot att få höra hjärtljud och så men ikke. Den stora ångesten heter vågen! Ställde mej på vågen hemma nu i kväll, något jag undvikit innan men kände mej tvungen för att inte dö i morgon. Den stannar på +4,5 sedan inskrivning (tror det är den siffran, har förträngt startsiffran lite)! Till saken hör att jag ligger lite i överkant på vikt sedan innan graviditeten (BMI på runt 27) och har i många år kämpat med vikten och lyckats gå ner 30 kilo. Vikten vid inskrivning var ingenting bm sa något om men jag själv far väldigt dåligt av det och att någon nu ska kontrollera min vikt gör mej så hemskt lessen.... Jag hade någonstans hoppats att det inte var så många (i mina ögon) kilon redan nu i vecka 24... Skäms så över min kropp och tycker mest att magen liksom ser tjock ut och det är då ingen spänd liten kula då magen var degig redan innan sedan viktnedgång...
  
  Någon som känner igen sig i tankarna? Egna erfarenheter? Känns som att 4,5 kilo är på tok för mycket redan och att bm kommer komma med pekpinnen och jag kommer vilja försvinna från jordens yta...
  

 

[cirkus]

Ingen av mina barnmorskor hade synpunkt på vikten när jag väntade barn. Då gick jag ändå upp massor andra gången. Jag tror jag slutade räkna vid 25 kilo + och då var jag kanske i vecka 24.

Är din bm en idiot och har synpunkter på 4.5 kilo så är det bara att stoppa in kottarna i öronen och byta barnmorska

 

[Nera]

Ingen av mina barnmorskor hade synpunkt på vikten när jag väntade barn. Då gick jag ändå upp massor andra gången. Jag tror jag slutade räkna vid 25 kilo + och då var jag kanske i vecka 24.

Är din bm en idiot och har synpunkter på 4.5 kilo så är det bara att stoppa in kottarna i öronen och byta barnmorska

Det är ju mycket det att jag låg på ett lite för högt BMI när jag blev gravid med... Man läser ju och hör att man inte ska gå upp så mycket under hela tiden om man redan har lite att ta av så att säga... Då känns det inte så bra med 4,5 redan....

 

[TeamLundVer]

Jag valde att inte själv titta på vågen under min graviditet för att fokuseranpå pyret som låg inne i magen istället för vikten som gick uppåt. Fungerade toppen för mig.

 

[Amha]

Jag fick höra en gång med dottern att jag lagt på mig för mycket vikt så visst kan det ske. Är lite nervös inför morgondagens besök själv då jag känner mig tung men det är ändå så att du har gått ner 30 kg, det är bra mycket. Du vet att du kan det. Berätta även för BM om din oro kring vikten och att du inte behöver några pekpinnar.

 

[MM]

Det finns dom bm som är nojiga med vikten och så finns det dom som inte är det.

Under mina två första graviditeter så hade jag samma bm och hon var en sån som kommenterade vikten hela hela tiden.

Jag var överviktig båda gångerna från start och gick upp totalt 25 kg första gången och hon var inte det minsta trevlig utan istället så bad hon mig vara tyst den gången min man var med på en kontroll i slutet och förhörde honom om vad jag åt. Helt seriöst!
Och nej, jag satt inte och käkade 2 kg bullar till middag varje dag men ja, jag gick upp mycket och i slutet så gick jag upp 4 kg vätska på bara 2 dagar så mycket av vikten var ren vätska.

Andra gången så gick jag upp 16 kg men då förhörde hon ingen av oss så där verkade mer okej. Fråga mig inte varför.

Nu är jag gravid igen och har bett om att inte vägas alls pga ätstörningsproblematik och har nu en ny bm då min gamla turligt nog gått i pension. Och hon sa att det var helt okej. Jag behöver inte väga mig alls.
Jag är numera normalviktig men tror inte hon hade brytt sig även om jag varit överviktig igen. Då hade hon väl skickat mig på en tidig glukosbelastning men även det har jag sluppit undan denna gången. Dom andra gångerna var jag enligt min bm tvungen att göra dom.

Så det finns helt enkelt dom som inte bara ser till vikten, och helt uppenbarligen dom som gör det.
Jag är i vecka 18 nu och har säkert gått upp 6 kg redan men jag orkar inte bry mig. Så länge jag slipper se siffrorna är det lugnt. Blir många promenader med barnvagnen sen

 

[krambanan]

Jag hade gått upp ca 9 kg i v21...har tidigare varit överviktig men var när jag blev gravid normalviktig. Är kort ca 160 cm bara så känns mycket men kommer ju i samma storlek på kläder (ja förutom runt magen då) så försöker att inte hänga upp mig för mycket på det. Har hypotyreos och gissar att en del är vätska redan. Ska till bm på fredag igen då i v26 får väl se vad vågen visar då.

 

[Korven]

Det är ju nya trenden i vården. Jag skulle ta ett vanligt blodprov idag då hon säger att läkaren vill veta din vikt också. Då brann det, så jag sa skriv 90 kg. Hon tittar konstigt på mig. SKRIV 90. Tystnad.

Ursäkte OT

 

[Nera]

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att stoppa det liksom. Har ett aktivt jobb och springer i regel 10000 steg där. Försöker få till en promenad på 4-7 kilometer så ofta jag kan men minst fyra dagar i veckan och gärna fler när fogarna inte spökar för mycket. Började känna av de i vecka 11 eller nått... Försöker hålla mej till sötsaker på helgerna men visst någon gång slinker något ner även en vardag... Usch känner mej urusel och vill inte att morgondagen ska komma alls...

 

[Aionee]

Det är ju nya trenden i vården. Jag skulle ta ett vanligt blodprov idag då hon säger att läkaren vill veta din vikt också. Då brann det, så jag sa skriv 90 kg. Hon tittar konstigt på mig. SKRIV 90. Tystnad.

Ursäkte OT

Jag har märkt det också. Men har sagt "Jag har inte vägt mig på 2 år och tänker inte göra det heller, sist jag vägde mig var det runt 50 så skriv det" De har varit lite paffa men gjort som jag sagt, tills jag verkligen var tvungen att väga mig för någon månad sedan och då har jag bara bett de att inte låta mig veta vikten. (fick dock reda på att jag vägde strax under 45 när jag tagit blodproven och akuten behövde veta) Men har också stött på många sjuksköterskor som blir jättesurig när jag inte vill väga mig eller veta av vikten. Liksom varför spelar det så himla stor roll och varför är det så petigt?

 

[Aionee]

Men till TS; Man kommer gå upp under tiden man är gravid, det är normalt! Och så länge du VET att du inte är ohälsosam eller farlig för din egen hälsa, och du vet att du äter bra och rör på dig; Oroa dig inte! Inte ska någon komma med pekpinnar om du gör så gott du kan och lever på ett bra sätt (alltså inte sitter vid mcdonalds varje helg ). Och som någon annan sa,OM de blir upprörda över vikten; Gå till någon annan som inte bryr sig lika mycket.

 

[Korven]

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att stoppa det liksom. Har ett aktivt jobb och springer i regel 10000 steg där. Försöker få till en promenad på 4-7 kilometer så ofta jag kan men minst fyra dagar i veckan och gärna fler när fogarna inte spökar för mycket. Började känna av de i vecka 11 eller nått... Försöker hålla mej till sötsaker på helgerna men visst någon gång slinker något ner även en vardag... Usch känner mej urusel och vill inte att morgondagen ska komma alls...

I ditt fall skulle jag inte fokusera mer på hennes kommentar när du vet att du lever sunt.

 

[Nera]

I ditt fall skulle jag inte fokusera mer på hennes kommentar när du vet att du lever sunt.

Men så blir jag ju osäker... Är det tillräckligt sunt liksom? Eller borde jag försöka promenera mer? Äta bättre? Får såna tvivel på mej själv...

 

[Korven]

Men så blir jag ju osäker... Är det tillräckligt sunt liksom? Eller borde jag försöka promenera mer? Äta bättre? Får såna tvivel på mej själv...

Om det är så du levt hela tiden ser jag ingen orsak att ändra , om det inte är så att du äter osunt big time. Motion är ju aldrig fel i lagom mängd.

 

[cirkus]

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att stoppa det liksom. Har ett aktivt jobb och springer i regel 10000 steg där. Försöker få till en promenad på 4-7 kilometer så ofta jag kan men minst fyra dagar i veckan och gärna fler när fogarna inte spökar för mycket. Började känna av de i vecka 11 eller nått... Försöker hålla mej till sötsaker på helgerna men visst någon gång slinker något ner även en vardag... Usch känner mej urusel och vill inte att morgondagen ska komma alls...

Läser du inte vad alla skriver?

4,5 kilo efter drygt halva graviditeten kan inte vara annat än helt normalt.

Du lever sunt och försöker röra på dig så mycket det går - vad mer kan man begära?

 

[californication]

• Har sån ångest inför besöket hos bm i morgon. Detta borde ju vara något roligt och att se fram emot att få höra hjärtljud och så men ikke. Den stora ångesten heter vågen! Ställde mej på vågen hemma nu i kväll, något jag undvikit innan men kände mej tvungen för att inte dö i morgon. Den stannar på +4,5 sedan inskrivning (tror det är den siffran, har förträngt startsiffran lite)! Till saken hör att jag ligger lite i överkant på vikt sedan innan graviditeten (BMI på runt 27) och har i många år kämpat med vikten och lyckats gå ner 30 kilo. Vikten vid inskrivning var ingenting bm sa något om men jag själv far väldigt dåligt av det och att någon nu ska kontrollera min vikt gör mej så hemskt lessen.... Jag hade någonstans hoppats att det inte var så många (i mina ögon) kilon redan nu i vecka 24... Skäms så över min kropp och tycker mest att magen liksom ser tjock ut och det är då ingen spänd liten kula då magen var degig redan innan sedan viktnedgång...
  
  Någon som känner igen sig i tankarna? Egna erfarenheter? Känns som att 4,5 kilo är på tok för mycket redan och att bm kommer komma med pekpinnen och jag kommer vilja försvinna från jordens yta...

Jag går in i vecka 28 på onsdag och har gått upp typ 9 kg så jag tycker inte att det låter så farligt. Jag tycker också att det är lite småjobbigt att gå upp i vikt men det är ju som det är tyvärr. Jag har dock fortfarande mina vanliga kläder (även om det börjar bli lite trångt ) så det får man ju se som ett gott tecken (och ett tecken på att vikten/siffrorna inte är allt)

 

[Amha]

Men så blir jag ju osäker... Är det tillräckligt sunt liksom? Eller borde jag försöka promenera mer? Äta bättre? Får såna tvivel på mej själv...

Förra veckan när jag kände stressen över vikten komma smygande ägnade jag ca 3-4 dagar åt att räkna på vad jag stoppade i mig en vanlig dag och insåg att jag faktiskt äter hyggligt så länge jag håller bort sötsakerna. sen dricker jag enorma mängder mjölk för det håller magen i ordning. Hade inga problem alls att hålla mig till 1600 kcal/dag vad gäller maten och det är ju mindre än vad man "ska" äta. Dock lärde jag mig en ny vana med ett glas vatten innan maten för att inte kasta i mig det jag åt och även 1-2 glas efter maten för att hålla hungern på en jämn nivå till nästa mål. Därför känns det som att om BM anmärker på min vikt så vet jag att jag äter hyfsat bra ändå förutom eventuellt sött. Det är ganska skönt att veta. Vet även du med dig att du äter och rör dig (jag rör mig inte så mycket pga foglossning) så tror jag inte det blir problem för dig

 

[Imogen]

• Har sån ångest inför besöket hos bm i morgon. Detta borde ju vara något roligt och att se fram emot att få höra hjärtljud och så men ikke. Den stora ångesten heter vågen! Ställde mej på vågen hemma nu i kväll, något jag undvikit innan men kände mej tvungen för att inte dö i morgon. Den stannar på +4,5 sedan inskrivning (tror det är den siffran, har förträngt startsiffran lite)! Till saken hör att jag ligger lite i överkant på vikt sedan innan graviditeten (BMI på runt 27) och har i många år kämpat med vikten och lyckats gå ner 30 kilo. Vikten vid inskrivning var ingenting bm sa något om men jag själv far väldigt dåligt av det och att någon nu ska kontrollera min vikt gör mej så hemskt lessen.... Jag hade någonstans hoppats att det inte var så många (i mina ögon) kilon redan nu i vecka 24... Skäms så över min kropp och tycker mest att magen liksom ser tjock ut och det är då ingen spänd liten kula då magen var degig redan innan sedan viktnedgång...
  
  Någon som känner igen sig i tankarna? Egna erfarenheter? Känns som att 4,5 kilo är på tok för mycket redan och att bm kommer komma med pekpinnen och jag kommer vilja försvinna från jordens yta...

Jag hade BMI 29 innan graviditeten. När jag träffade barnmorskan i vecka 24 hade jag gått upp 4 kg. Barnmorskans ord var bokstavligen "Och du har ju verkligen inte gått upp mycket i vikt ännu. Vi får se om det kommer på slutet eller om du blir en sån där som vikten bara omvandlas på".

Så om din barnmoska skulle tycka att 4,5 kg i vecka 24 är för mycket så kan vi ju iaf konstatera att barnmorskor tycker väldigt olika. Men min erfarenhet bara av att läsa gravidtrådarna på buke är att folk går upp mer än så.

Jag gick totalt upp 12 kg (sonen föddes i v 38). Då samlade jag på mig väldigt mycket vatten på slutet. 3 veckor efter förlossningen var jag nere på startvikt och idag (sonen är 7 veckor) väger jag 3 kg mindre än innan graviditeten. Detta trots att det säkert sitter 1 kg mer på brösten än innan känns det som Amning kan vara bra bantningskur Detta skrev jag inte för att berätta om hur bra det gick för mig, utanför att berätta att man KAN tappa allting snabbt och lätt trots att man var överviktig sedan innan. För när jag var gravid var jag rädd att allting skulle sitta kvar för alltid eftersom jag fått för mig att det bara var de som var pinnsmala sedan innan som hade lätt att tappa allting efteråt.

 

[Nera]

Jag hade BMI 29 innan graviditeten. När jag träffade barnmorskan i vecka 24 hade jag gått upp 4 kg. Barnmorskans ord var bokstavligen "Och du har ju verkligen inte gått upp mycket i vikt ännu. Vi får se om det kommer på slutet eller om du blir en sån där som vikten bara omvandlas på".

Så om din barnmoska skulle tycka att 4,5 kg i vecka 24 är för mycket så kan vi ju iaf konstatera att barnmorskor tycker väldigt olika. Men min erfarenhet bara av att läsa gravidtrådarna på buke är att folk går upp mer än så.

Jag gick totalt upp 12 kg (sonen föddes i v 38). Då samlade jag på mig väldigt mycket vatten på slutet. 3 veckor efter förlossningen var jag nere på startvikt och idag (sonen är 7 veckor) väger jag 3 kg mindre än innan graviditeten. Detta trots att det säkert sitter 1 kg mer på brösten än innan känns det som Amning kan vara bra bantningskur Detta skrev jag inte för att berätta om hur bra det gick för mig, utanför att berätta att man KAN tappa allting snabbt och lätt trots att man var överviktig sedan innan. För när jag var gravid var jag rädd att allting skulle sitta kvar för alltid eftersom jag fått för mig att det bara var de som var pinnsmala sedan innan som hade lätt att tappa allting efteråt.

Åh jag hoppas att min bm ser det så också! Själv tycker jag att 4,5 låter mycket till mitt ingångsbmi ju men ja jag håller alla tummar!
Nämnde och pratade lite vid inskrivningen om vikt då hon märkte att jag blev obekväm när hon bad mej att väga mej. Sa då att det med viktuppgång var något jag var orolig för och berättade även om min viktminskning innan. Hoppas hon förstod detta då och kommer ihåg min inställning...

 

[superstar]

Jag hade BMI runt 28 innan jag blev gravid. Det verkar tyvärr inte finnas mycket logik i har man går upp i vikt under graviditeten för jag gick upp fort i början, trots rejält illamående, svårt att äta och samma aktivitetsnivå som innan. Tror jag hade gått upp 12 kg i v 18 och då var jag orolig för var det egentligen skulle sluta. Men sen stannade det av lite och nu i v 36 har jag gått upp sammanlagt 16 kg. Fortfarande fler än vad jag skulle önska såklart men jag är glad att det inte fortsatte som det började. Det intressanta är att sista veckorna har jag inte alls hållt igång som jag är van utan blivit ganska stillasittande pga smärtor i bäckenet och tyvärr en del onyttigheter. Och ändå står vågen såpass still?

Vad som också är fantastiskt är att jag som i många år varit missnöjd med min kropp och vantrivts med min vikt nu känner mig SÅ FIN trots dessa extra kilon. Det är vackert att vara gravid och jag hoppas verkligen att fler kan få känna den stoltheten över sin kropp som jag gör nu, oavsett vad vågen visar. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig!