Jag är fortfarande ute på vift. I morse var det en liten utmaning att yoga då några mygg gjorde mig sällskap. Efter morgonbestyren styrde jag mot Uppsala. Det var stekhett och Uppsalaslätten bjuder inte på någon skugga. Bilen saknar dessutom AC så jag körde på tills jag kom till Enköping. Sen letade jag upp badet vid campingen och satt därefter i skuggan och tittade på folk och hundar. Själv badade jag inte. Det är inte riktigt min grej att göra det bland hundratals andra.
Så småningom gick jag till bilen och då kom en åskskur. Det var välkommet så jag stod ute i regnet och njöt. Jag åkte sedan vidare och hamnade i ett naturreservat. Lite längre bort fanns en liten hamn så jag gick omkring där en stund och fascinerades samtidigt över det faktum att jag gick omkring där själv, låååångt utanför komfortzonen.
Det känns ju lite läskigt att vara så här pass långt hemifrån, men för det mesta är det bara förväntansångest, d.v.s. jag tror att jag ska få ångest fast jag inte får det.
Men så småningom efter middagen åkte jag in till centrala Enköping och gjorde ett besök på Coop. Det var lite jobbigt och magen gick igång, men då sökte jag bara upp närmaste toalett, löste problemet och fortsatte sedan med det jag tänkt mig. Efteråt kände jag mig så duktig.
Jag stannade till vid en av parkerna och fotade lite rosor innan jag åkte mot Strängnäs. Det känns verkligen bra att jag kommit iväg, att jag faktiskt vågade det och inte lät rädslan styra. Det här har varit en övning Deluxe i självtillit, att våga lita på att jag kan rodda vilken situation som än kan dyka upp. Jag tror nog att jag är lite mallig över det.
Nu sitter jag vid tältplats nummer tre, mellan Enköping och Strängnäs, ganska nära vägen men dold av vegetation. Det är dags att få upp tältet igen
Så småningom gick jag till bilen och då kom en åskskur. Det var välkommet så jag stod ute i regnet och njöt. Jag åkte sedan vidare och hamnade i ett naturreservat. Lite längre bort fanns en liten hamn så jag gick omkring där en stund och fascinerades samtidigt över det faktum att jag gick omkring där själv, låååångt utanför komfortzonen.
Det känns ju lite läskigt att vara så här pass långt hemifrån, men för det mesta är det bara förväntansångest, d.v.s. jag tror att jag ska få ångest fast jag inte får det.
Men så småningom efter middagen åkte jag in till centrala Enköping och gjorde ett besök på Coop. Det var lite jobbigt och magen gick igång, men då sökte jag bara upp närmaste toalett, löste problemet och fortsatte sedan med det jag tänkt mig. Efteråt kände jag mig så duktig.
Jag stannade till vid en av parkerna och fotade lite rosor innan jag åkte mot Strängnäs. Det känns verkligen bra att jag kommit iväg, att jag faktiskt vågade det och inte lät rädslan styra. Det här har varit en övning Deluxe i självtillit, att våga lita på att jag kan rodda vilken situation som än kan dyka upp. Jag tror nog att jag är lite mallig över det.
Nu sitter jag vid tältplats nummer tre, mellan Enköping och Strängnäs, ganska nära vägen men dold av vegetation. Det är dags att få upp tältet igen
