Amputation av framben på hund?

[Kijona]

Jag har tidigare i höstas postat en tråd som handlade om min mammas boxertik som drabbats av besvärlig hälta i frambenet. Nu är det såpass illa att hon inte använder benet alls när hon går, och musklerna har nästan helt förtvinat över skulderbladet. Dock tror inte veterinären att hon har ont, mer än när hon hamnar i ytterläge med frambenet eller när de palperar benet, då piper hon till.

Senaste diagnosen är att hon drabbats av en nervskada, då hon visar att hon endast har lite känsel i tassen. Veterinärens förslag på behandling är laser, lätt rörelseträning och/eller amputation av benet. Ett annat alternativ är magnetröntgen i södra delarna av landet, men tydligen opererar de inte nervskador ändå. (Stämmer det verkligen?)

I mina öron tycker att amputation låter som ett drastiskt förslag? Hur ska man ställa sig till detta?

Hunden överlag är en glad skit, som älskar sina människor och att gå på promenad trots att hon hoppar på tre ben, men det är ju inte utan att man undrar om det är själviskt att utsätta henne för detta?
Jag som inte träffar hunden så ofta tycker att hon sover lite mer än vanligt, men hon tycker fortfarande om när hon får söka efter och "öppna paket" med godis inuti, klickerträna och leka i snön. Hon kommer och hämtar en när hon tycker att man ska gå på promenad med henne (hon vägrar hon gå in när promenaden är för kort i hennes tycke) precis som vanligt, enda skillnaden är att hon gör det på tre ben, och det är hemskt att inte veta hur hon känner själv och om hon har ont ändå

I dagsläget försöker hennes familj klickerträna lite, genom att hon får ställa sig med framtassarna på en pilatesboll eller pall, räcka vacker tass, ta på olika föremål med den sjuka tassen, göra små cirklar åt höger och vänster osv. Plus att de masserar och rör benet, som det skulle röra sig normalt. (Allt i konversation med sjukgymnast såklart) Hon har även gått på vattentramp (som sjukgymnasten nu bedömde var för hård träning pga att hon blivit såpass svag i frambenet) och hundsim.
Sjukgymnasten gillar hon inte, men hundsim tycker hon är kul, till dess att hon ska i poolen.

Det jag undrar är hur era funderingar skulle gått om ni varit i samma situation?
Fortsätta med mjuk sjukgymnastik? Fortsätta simma?

 

[Monstermom]

Varning för att det här kan låta hårt...

Jag hade inte amputerat ett framben, jag hade avlivat. Från din beskrivning tycker jag inte det låter som att hunden inte har ont (väl medveten om att jag inte är veterinär och inte ens har sett hunden, dock), men även om hon inte har det så ser jag det som oundvikligt att hon kommer att få det rätt snart. En boxer är en tung, och framförallt framtung, ras. En operation skulle dessutom göra ont i sig.

Jag hade - kanske - kunnat överväga att amputera ett bakben, jobba med riktad träning och hoppats på ett antal år innan snedbelastning slitit ut kroppen ett antal år "för tidigt". Men ett framben, nej.

 

[Malibu_Stacy]

Jag som veterinär hade aldrig ens föreslagit amputation av ett framben. Varken på stor eller liten hund.
Det mesta av hundens vikt vilar på frambenen och att då ta bort hälften av den viktbärande konstruktionen medför oerhörda belastningar på det kvarvarande benet. Nu belastar säkert hunden ändå nästan bara det friska benet vilket kommer leda till belastningsskador längre fram (säkerligen finns redan idag tecken på detta).
Jag kanske hade gått vidare med MR för att få en diagnos, men finns ingen annan utväg än amputation hade jag rådit att hunden får somna in.

 

[Red_Chili]

Jag hade absolut inte amputerat. Det jag skulle gjort är att ta hunden till en riktigt bra fysioterapeut för att se om det går att få bättre. Går inte det så hade jag avlivat. Kan tänka mig att tex elektroterapi skulle kunna ha positiv effekt.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag skulle aldrig amutera ett ben på en bruksras öht. Varken fram el bak. Min kusin stod nyligen inför detta dilemma på en bruksras, dock bakben. Hon blev avrådd av både veterinärer och Redog som hävdade att det oftast ledde till andra bekymmer med förslitningar och felbelastningar på ryggar och andra leder och ben.
Hade det varit en soffpotatisras kanske...men inte en aktiv ras.

 

[Nirvana]

För några år sedan stod jag inför valet att antingen avliva min 14 månader gamla chihuahua eller amputera hennes ena framben. Jag valde att avliva henne, det är nog det svåraste beslutet jag har tagit i hela mitt liv men jag har inte ångrat det en enda sekund. Hade jag tänk på vad som var bäst för mig så hade jag låtit dem amputera benet, men för hennes skull fick hon somna in.

 

[Kijona]

Tack för alla svar och synpunkter,

tycker själv att amputation är ett märkligt förslag av veterinären, dels p g a det ni säger med förslitningsskador, men också med med tanke på att det fortfarande finns iaf lite känsel i benet kvar och hon ändå kan lyfta tassen. Men det är såklart min blödiga sida som talar, man vill inte ge upp innan man försäkrat sig att man gjort vad man kan för hunden.

Har läst på lite om nervskador hos människa, närmare bestämt plexusskada, (vilket är det som veterinären gett som diagnos), och det verkar som att så länge det inte är den allvarligaste skadan då nerven helt gått av, så kan det läka ihop även om det kan ta månader eller år...
Låter på min mamma som att hon vill ge hunden en chans, och om det inte börjar gå åt rätt håll så blir det att tänka om och låta henne somna.

 

[vallhund]

Tack för alla svar och synpunkter,

tycker själv att amputation är ett märkligt förslag av veterinären, dels p g a det ni säger med förslitningsskador, men också med med tanke på att det fortfarande finns iaf lite känsel i benet kvar och hon ändå kan lyfta tassen. Men det är såklart min blödiga sida som talar, man vill inte ge upp innan man försäkrat sig att man gjort vad man kan för hunden.

Har läst på lite om nervskador hos människa, närmare bestämt plexusskada, (vilket är det som veterinären gett som diagnos), och det verkar som att så länge det inte är den allvarligaste skadan då nerven helt gått av, så kan det läka ihop även om det kan ta månader eller år...
Låter på min mamma som att hon vill ge hunden en chans, och om det inte börjar gå åt rätt håll så blir det att tänka om och låta henne somna.

Är du säker på att det är veterinären som föreslagit amputation o inte din mamma som frågat om det?

 

[Linda_A]

Vår förra boxer drabbades av cancer i ena frambenet. Vi behandlade med cellgifter och operation, men den kom tillbaka (i efterhand önskar vi att vi fått bättre råd från början och satt in en mer aggressiv behandling direkt, men så blev det inte). I slutänden fanns bara amputation som en möjlighet och vi undersökte detta ingående eftersom hunden för övrigt var pigg och frisk och cancern hade ingen spridningsrisk.

Om det inte hade varit så att hans höfter inte skulle hålla för det, hade vi gjort det. Vi såg tillräckligt med filmer och läste tillräckligt om boxrar och andra tyngre raser som faktiskt klarade sig helt okej (inklusive levde aktiva liv). Cancerspecialisten på SLU ansåg också att det var helt okej att göra på en ras som boxer och de hade god erfarenhet av ingreppet.

MEN, innan ni funderar mer på det så måste ni (om det inte redan är gjort), få henne ordenligt undersökt i det andra frambenet och i höfterna. Vi hamnade mellan veterinärer och gjorde en stor mängd väldigt dyra undersökningar för att etablera att cancern verkligen inte skulle sprida sig när det allra första som skulle ha gjorts var just undersökningen av om han fysiskt kunde klara sig på tre ben.

Jag förstår att detta inte är en vanlig åsikt i Sverige och från början var vi också helt emot det. Men under resans gång ändrade vi oss. Jag tycker att man i alla fall inte behöver avskriva det direkt om man känner att man kan tänka sig det. Känner man att det är helt förkastligt så förstår jag det också.

 

[Linda_A]

Är du säker på att det är veterinären som föreslagit amputation o inte din mamma som frågat om det?

Inte otänkbart för en veterinär. När vi var i Uppsala med vår hund så var det veterinären som tog upp det som en möjlig behandling.

 

[russinbulle]

Inte en chans i världen att jag skulle låta en så pass tung hund genomgå en amputation av ett framben, då så mycket av hunden tyngd läggs på just frambenen. Det kvarvarande benet får galet jobbigt då.
Jag skulle inte överväga amputation av något ben alls, mer än möjligtvis ett bakben på en liten hund - men tveksamt även där.

Låter hårt, men jag tycker det är mycket själviskt att låta en hund fortsätta så.

 

[Kilauea]

Vår förra boxer drabbades av cancer i ena frambenet. Vi behandlade med cellgifter och operation, men den kom tillbaka (i efterhand önskar vi att vi fått bättre råd från början och satt in en mer aggressiv behandling direkt, men så blev det inte). I slutänden fanns bara amputation som en möjlighet och vi undersökte detta ingående eftersom hunden för övrigt var pigg och frisk och cancern hade ingen spridningsrisk.

Om det inte hade varit så att hans höfter inte skulle hålla för det, hade vi gjort det. Vi såg tillräckligt med filmer och läste tillräckligt om boxrar och andra tyngre raser som faktiskt klarade sig helt okej (inklusive levde aktiva liv). Cancerspecialisten på SLU ansåg också att det var helt okej att göra på en ras som boxer och de hade god erfarenhet av ingreppet.

MEN, innan ni funderar mer på det så måste ni (om det inte redan är gjort), få henne ordenligt undersökt i det andra frambenet och i höfterna. Vi hamnade mellan veterinärer och gjorde en stor mängd väldigt dyra undersökningar för att etablera att cancern verkligen inte skulle sprida sig när det allra första som skulle ha gjorts var just undersökningen av om han fysiskt kunde klara sig på tre ben.

Jag förstår att detta inte är en vanlig åsikt i Sverige och från början var vi också helt emot det. Men under resans gång ändrade vi oss. Jag tycker att man i alla fall inte behöver avskriva det direkt om man känner att man kan tänka sig det. Känner man att det är helt förkastligt så förstår jag det också.

Inte för att vara sån, men min uppfattning är att onkologerna gärna rekommenderar saker in absurdum, saker andra veterinärer inte alltid håller med om.

 

[Linda_A]

Inte för att vara sån, men min uppfattning är att onkologerna gärna rekommenderar saker in absurdum, saker andra veterinärer inte alltid håller med om.

Det är möjligt, men faktum var ju att de hade goda erfarenheter, både egna fall och andra som de studerat. Visst, det är ett universitetsdjursjukhus och veterinärerna där är ofta forskare också, men jag har faktiskt inget emot nytänkande i fråga om vad man behandlar eller ej. Veterinärerna på Blå Stjärnan var i mitt tycke oerhört konservativa och om det inte varit så envist fokuserade på enbart palliativ behandling så hade det kanske gått bättre för vår hund.

 

[vallhund]

Det är möjligt, men faktum var ju att de hade goda erfarenheter, både egna fall och andra som de studerat. Visst, det är ett universitetsdjursjukhus och veterinärerna där är ofta forskare också, men jag har faktiskt inget emot nytänkande i fråga om vad man behandlar eller ej. Veterinärerna på Blå Stjärnan var i mitt tycke oerhört konservativa och om det inte varit så envist fokuserade på enbart palliativ behandling så hade det kanske gått bättre för vår hund.

Snacka om bias.
Min fetning

 

[Hyacinth]

Jag hade inte amputerat utan tagit bort hunden om det inte gick att få en bra lösning med fyra ben kvar.
Jag anser det oetiskt att amputera ben/vingar på djur för att vi ska få ha dem kvar.

 

[Linda_A]

Snacka om bias.
Min fetning

Hurså?

 

[vallhund]

Hurså?

Du skrev:
"Veterinärerna på Blå Stjärnan var i mitt tycke oerhört konservativa och om det inte varit så envist fokuserade på enbart palliativ behandling så hade det kanske gått bättre för vår hund."

 

[Lenis]

Jag hade hellre avlivat än amputerat. Det finns gränser, in my book. Tyvärr Jag vet att det är lätt att säga och jäkligt mycket svårare när man står där med en älskad familjemedlem, men jag personligen måste dra gränsen nånstans, innan vi sätter tandställningar i käften på hundar som tar sig fram med rullstolsliknande föremål och medicineras in absurdum.
Och för just mig är amputation en mycket tydlig sak jag inte vill utsätta en hund för.

 

[Linda_A]

Du skrev:
"Veterinärerna på Blå Stjärnan var i mitt tycke oerhört konservativa och om det inte varit så envist fokuserade på enbart palliativ behandling så hade det kanske gått bättre för vår hund."

Jaha, och? Vi fick göra egna efterforskningar och söka reda på behandingsmetoder för de ville egentligen avliva direkt. Det kallar jag konservativt, oavsett hur det går.

 

[Och_Aye]

Jag stod mellan att avliva eller amputera ett framben på en ung, i övrigt pigg, bc. Tog bort honom, ångrar det inte en sekund och en amputation hade enbart varit för min egen skull och det ville jag inte utsätta min kompis för.