Äldre katt

[Killaloe]

Jag behöver lite hjälp att tänka, eftersom jag varken vet ut eller in gällande min gamla katt på 20 år.

Bakgrunden:
Vi har haft honom sedan han var unge och när han var 1 år fick han sällskap i form av en liten honkattunge. Honkatten fick somna in tidigare i somras efter 19 år hos oss och efter det har min gubbkatt inte varit sig lik.

Det är inga direkta fysiska fel på honom som han verkar må dåligt av (han har dock artros, men den påverkar honom mest på vintern och han har fått mycket beröm för sin fina form sist vår veterinär träffade honom), men han har helt klart blivit annorlunda sedan den andra katten gick bort. Han är pipig, verkar vara förvirrad, otroligt osjälvständig och äter väldigt lite (men han äter och magen fungerar som den ska). Nu kommer vi få hem en kattunge om ett tag och jag är lite osäker på hur det kommer påverka honom. Antingen blir det bättre, eller så blir det sämre.

Men det som gnager i mig är att han inte är sig själv just nu och jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är snällast att låta honom somna in nu eller vänta tills det blir sämre. Som sagt, han är ändå pigg och frisk och verkar njuta av att vara ute i solen, samtidigt så är det deppigheten som gör sig påmind och jag vet ju att han blir sämre på vintern när artrosen gör sig påmind. Och så är det hela situationen med kattungen, kommer han klara av det? Eller blir han sämre? Borde jag avvakta eller ska han få vandra vidare innan det händer?

Det är så himla svårt i och med att det liksom inte är dåligt och att han har varit med så länge, även om jag ju såklart inte vill att han ska lida.

Så ja, jag behöver verkligen lite input och lite hjälp med att reda ut tankarna om någon har en ide eller två.

 

[athena_arabians]

Vänta och se hur det blir med kattungen. En kompis som har orientaler hade två som gick bort hastigt. Den tredje höll på att sörja ihjäl sig (hon var på väg att ta bort honom). Då skaffade hon en liten oriental till och attans vad gammelgubben fräste åt den där lilla ibörjan men han levde upp och blev som sitt gamla jag Han blev kompis med den lille inkräktaren tillslut också

 

[Asko]

Jag skulle nog också vänta och se hur han reagerar på kattungen

 

[Killaloe]

Tack för svaren båda två! Vad fint att höra om din vän @athena_arabians och att hennes katt levde upp med nytt sällskap

Jag är som sagt bara orolig för att han ska behöva må dåligt i onödan och att jag så gärna vill ha honom kvar att jag missar tecken på att han har tröttnat på livet.

 

[athena_arabians]

Tack för svaren båda två! Vad fint att höra om din vän @athena_arabians och att hennes katt levde upp med nytt sällskap

Jag är som sagt bara orolig för att han ska behöva må dåligt i onödan och att jag så gärna vill ha honom kvar att jag missar tecken på att han har tröttnat på livet.

Det kanske låter lite hårt men han mår ju bra veterinärt sett så ha lite is i magen och se vad som händer. Jag förstår att det känns hemskt, jag blir hysterisk om jag tror det hänt något med mina katter. Hur det än är lider han ju inte fysiskt nu och kan ni inte pyssla extra med honom så kanske han känner sig mindre förvirrad?

Lycka till!

 

[Milene]

Min Kisse höll på att sörja ihjäl sig när hennes bästa vän dog efter ett helt liv tillsammans. Min veterinär var dock lugn, gav katten en omgång med extra vitamininjektioner och rådet att låta katten få sörja klart och samtidigt ägna den så mycket uppmärksamhet det någonsin gick. Det fungerade bra och Kisse fick ytterligare två år innan cancern tog hennes liv.

Så ge du katten lite mer tid, efter så många å tillsammans så kommer du att se när den inte vill vara med längre, och då får du respektera det.

Grattis till att du får så gamla katter!

 

[Killaloe]

@Milene och @athena_arabians
Tack för era synpunkter/förslag och berättelser

Han får lite extra pyssel just nu och vi avvaktar kattungens ankomst för att se vad som händer, för just nu är läget rätt oförändrat. Men det är fint att få lite input och att höra att de kan gå vidare

 

[Sassy]

Får han medicin för artrosen? Även om långvarig smärtlindring är skadligt för katter så finns det inget att vänta på när det gäller gamlingar.

Förvirringen går att göra lättare genom att hålla miljön så ostörd som möjligt. Flytta inte på kattens viktiga punkter (men lägg gärna till fler av tex toaletter och vattenskålar), begynnande senilitet kan göra att de får både svårt att hitta och svårt att hinna...

Min gamling trivdes bra kring ungar hela tiden, och det är nog mer en fråga om personlighet än ålder ofta. Precis som din gick min ner sig på vintern, så jag hade egentligen tänkt ta bort honom framåt senhösten det året han gick bort, för att han skulle få lämna med fanan i topp och sol i pälsen. Nu fick han tyvärr inte den sommaren jag hade tänkt mig, men han var iaf fräsch och pigg fram till de allra sista dagarna. (Och jag är inte alls säker på att jag faktiskt hade fixat att ta bort honom om det inte varit akut. Det fanns inget annat försvarbart beslut i det läget vi stod, men jag kan fortfarande inte tänka på det utan tårar i ögonen...)

 

[Killaloe]

Får han medicin för artrosen? Även om långvarig smärtlindring är skadligt för katter så finns det inget att vänta på när det gäller gamlingar.

Förvirringen går att göra lättare genom att hålla miljön så ostörd som möjligt. Flytta inte på kattens viktiga punkter (men lägg gärna till fler av tex toaletter och vattenskålar), begynnande senilitet kan göra att de får både svårt att hitta och svårt att hinna...

Min gamling trivdes bra kring ungar hela tiden, och det är nog mer en fråga om personlighet än ålder ofta. Precis som din gick min ner sig på vintern, så jag hade egentligen tänkt ta bort honom framåt senhösten det året han gick bort, för att han skulle få lämna med fanan i topp och sol i pälsen. Nu fick han tyvärr inte den sommaren jag hade tänkt mig, men han var iaf fräsch och pigg fram till de allra sista dagarna. (Och jag är inte alls säker på att jag faktiskt hade fixat att ta bort honom om det inte varit akut. Det fanns inget annat försvarbart beslut i det läget vi stod, men jag kan fortfarande inte tänka på det utan tårar i ögonen...)

Vi gjorde ett försök till medicinerade honom i vintras, vilket gick sådär. Han är en väldigt bestämd katt när det gäller tabletter (och ligger det i/strös över fodret matvägrar han) så det blev en kamp varje dag vilket inte kändes roligt och han höll sig mest undan. Så vi gav upp det försöket just då.

Vad tänker du är vettig att ge för artrosen?

Och tack för förslaget om fler lådor/vattenskålar. Vi har ju märkt att han inte alltid har varit på lådan (inte ofta men någon gång(, men inte tänkt så mycket på att han kanske inte hunnit dit. Men ja, jättebra förslag så det tackar jag för

Och jag beklagar att det inte blev som du tänkt med din gamling och att det blev så jobbigt Men om det inte finns något annat beslut att ta, så är det ju tyvärr inte mycket att göra

Vi hade det lite liknande med den andra katten som gick bort i våras, hon skulle också fått sommaren men blev akut dålig. Vilket såklart var hemskt även om det också var lättare att ta beslutet när hon väl var dålig istället för att, som med gammelgubben, vara konstant orolig och leta efter tecken på om han blir sämre eller ej.

 

[Sassy]

Vi gjorde ett försök till medicinerade honom i vintras, vilket gick sådär. Han är en väldigt bestämd katt när det gäller tabletter (och ligger det i/strös över fodret matvägrar han) så det blev en kamp varje dag vilket inte kändes roligt och han höll sig mest undan. Så vi gav upp det försöket just då.

Vad tänker du är vettig att ge för artrosen?

Vi gav metacam. Flytande, direkt i munnen. Sen var jag lite sen med att inse att han behövde ett mer kaloririkt foder (alltid varit väldigt lättfödd tidigare), så det är ju värt att hålla lite extra öga på hullet.

I takt med att han blev stelare hjälpte vi till mer med pälsen. Han la mer tid på att tvätta det han kom åt (tassar och svans ) så putsade vi av ryggen med en fuktig trasa.

 

[Alexandra_W]

Vänta och se säger jag med. Min farbror med kronisk njursvikt som går på "lånad tid" var hemsk när äldre honan fick tas bort. Blev deppig och klängig samtidigt. Gick och skrek halva dagarna och hela nätterna, visade tecken på att ha blivit senil osv.

Inget hade försämrats nämnvärt sen sist hos vet. En annan katt hade man provat sätta på smärtis och se men vi ville inte det bara ändå iom njurarna. Jag var NÄRA ta bort honom för både min och hans skull men ville prova nytt sällskap först. Ett vuxet, lugnt sällskap då jag inte trodde han skulle uppskatta en kattungeterrorist.

Hittade ingen tillräckligt hundvan vuxen katt så det fick bli en terrorist. Om det inte hjälpte skulle jag låta farbror somna.

Terroristen är nu 14 månader och i skrivande stund ligger han och farbror och myser. Och OJ så han levde upp av ny kompis. Kattunge noll problem, farbror blev ung på nytt. Ibland var det svårt avgöra vem som egentligen var "värst" på bus och härjande - junioren eller senioren

Farbrors tid är fortfarande lånad och kan vara slut imorgon. Men än så finns inget som tyder på att han tänker ge upp på länge. Tvärtom, just nu väntar han på att terroristen som är sjuk ska bli bättre så de kan leka igen. Han provjabbar med jämna mellanrum

Skrikandet är borta (om inte junior är ute väldigt länge), symptomen på senilitet som bortblåsta. Så även depressionen och alla andra "tecken".

 

[Sassy]

Terroristen är nu 14 månader och i skrivande stund ligger han och farbror och myser. Och OJ så han levde upp av ny kompis. Kattunge noll problem, farbror blev ung på nytt. Ibland var det svårt avgöra vem som egentligen var "värst" på bus och härjande - junioren eller senioren

Så har det varit här också. Farbrorkatten längst ner i högen när barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn förbereder födsel av barnbarnsbarnbarnsbarn :

 

[Alexandra_W]

 

[Killaloe]

@Sassy
Tack för all input! Vår katt har varit lite svår med maten det senaste, så just nu lever han till största delen på Tonfisk och Creme Fraiche. Kanske inte optimalt direkt, men han ser iaf fin ut i hullet (även om vi ska hålla lite koll på det) och så länge han äter är vi väl glada för det.

Jättesöt bild dessutom på dina katter!

@Alexandra_W
Vad roligt att din farbror har levt upp så av sällskap! Det är ju väldigt glädjande att höra Och ursöta bilder verkligen! HUr lång tid tog det innan dina katter fann varandra?

Vi har nu fått hem vår lilla vildkatta (hon är den mest framfusiga och nyfikna kattungen jag har träffat på!) och jag förstår ju att under inte kommer att ske bara sådär, men jag hoppas att det var rätt att få hem nytt sällskap till honom. Hittills så går vår gammelgubbe inte i närheten av henne och om han ser henne fräser han mest. Så vi får se hur det artar sig och ge dem båda lite tid att landa. Det enda positiva, som jag var lite orolig för, är att gammelgubben inte har blivit tjurigare/deppigare/mindre social gentemot oss utan han är fortfarande gosig och vill helst ha sällskap överallt och hela tiden.

 

[Alexandra_W]

@Killaloe Hur lång tid det tog innan de fann varandra... Tja jag tror farbror orkade hålla ut och hålla masken i max tre dygn ;P

Han försökte ihärdigt tala om att det var en pestunge jag släpat hem, och att jag kunde lämna tillbaka den. Samtidigt märktes det ganska direkt att han var sjukt nyfiken på den.. Så 2 eller 3 dygn höll han ut innan han helt kapitulerade och konstaterade att den var hans, bara hans, hans! ;P

Min lille var också ganska framåt och social direkt. Farbror fräste och hissade om han kom i närheten, men höll sig samtidigt i relativ närhet.

(Jag hade dock stora problem med hunden, som levt med katter hela livet. Men en kattunge - det var ju ett BYTESDJUR jag tagit hem....)

 

[athena_arabians]

@Sassy
Tack för all input! Vår katt har varit lite svår med maten det senaste, så just nu lever han till största delen på Tonfisk och Creme Fraiche. Kanske inte optimalt direkt, men han ser iaf fin ut i hullet (även om vi ska hålla lite koll på det) och så länge han äter är vi väl glada för det.

Jättesöt bild dessutom på dina katter!

@Alexandra_W
Vad roligt att din farbror har levt upp så av sällskap! Det är ju väldigt glädjande att höra Och ursöta bilder verkligen! HUr lång tid tog det innan dina katter fann varandra?

Vi har nu fått hem vår lilla vildkatta (hon är den mest framfusiga och nyfikna kattungen jag har träffat på!) och jag förstår ju att under inte kommer att ske bara sådär, men jag hoppas att det var rätt att få hem nytt sällskap till honom. Hittills så går vår gammelgubbe inte i närheten av henne och om han ser henne fräser han mest. Så vi får se hur det artar sig och ge dem båda lite tid att landa. Det enda positiva, som jag var lite orolig för, är att gammelgubben inte har blivit tjurigare/deppigare/mindre social gentemot oss utan han är fortfarande gosig och vill helst ha sällskap överallt och hela tiden.

Bilder på inkräktaren?

Jag håller tummarna för att det går bra och det kommer det säkert att göra. Gammelkisse behöver någon att lära upp!

(att fånga fiskgjusar)

 

[Killaloe]

@Alexandra_W
Det låter ju himla roligt att det gick så fort Och jag läste din tråd om hundens kattproblem, det verkar himla jobbigt att ha det så. Jag har, som tur är, världens mest dumsnälla hund så han är den jag tror kommer ställa till minst problem Men åh, jag hoppas att min gubbe också tycker att det blir så roligt med den nya familjemedlemmen

@athena_arabians
Här blir inga fiskgjusar fångade, det är min gubbe för lat för! Men nytillskottet verkar väldigt bra på att fånga flugor, vilket ju alltid är något

Vildkattan som väldigt liten

Och igår

Bonusbild på gubben

 

[athena_arabians]

@Killaloe: Skyller på att jag har mens och är lättgråten men det är lite dimma på mina glasögon nu

 

[Killaloe]

Jag tänkte bara uppdatera tråden lite eftersom ni var så fina och stöttande och kom med så mycket bra tankar.

Gammelmissen blev lite sur först när lillan flyttade in, men verkar inte bry sig rent humörmässigt. Han är liksom mest slumrande på dagarna och ute på nätterna och verkar inte bry sig om den lilla. Däremot har han magrat av och tappat en hel del muskler, så bra mår han inte. Dessutom har han problem med tarmarna och det som hjälper mot detta går inte att kombinera med smärtlindring vilket gör att vi måste välja. Det är med andra ord ohållbart och vi har tagit beslutet att han ska få vandra vidare innan helgen är slut (beroende på vet). Jag förstår ju att det är det bästa för att han ska slippa ha mer ont eller problem med tarmarna vilket även det skapar smärta. Jag vet att han är gammal och att han inte kommer bli frisk (kanske bättre ett tag, men vet vet?) så rent logiskt verkar det vara rätt beslut. Men det gör så ont! Han har varit min katt i 20 år och jag vet inte hur många gånger jag har gråtit i hans päls eller hur många gånger han har sovit hos mig när jag varit sjuk. Jag kan liksom bara inte förstå det och det känns hemskt.

Så det blev ju tyvärr inte så mycket positivt att uppdatera med, men jag är väldigt tacksam för era tips och råd när jag startade tråden. Det gav mig en månad extra med min skruttgubbe och mer klarhet i vad dom är rätt att göra gentemot honom.

 

[TinyWiny]

Jag tänkte bara uppdatera tråden lite eftersom ni var så fina och stöttande och kom med så mycket bra tankar.

Gammelmissen blev lite sur först när lillan flyttade in, men verkar inte bry sig rent humörmässigt. Han är liksom mest slumrande på dagarna och ute på nätterna och verkar inte bry sig om den lilla. Däremot har han magrat av och tappat en hel del muskler, så bra mår han inte. Dessutom har han problem med tarmarna och det som hjälper mot detta går inte att kombinera med smärtlindring vilket gör att vi måste välja. Det är med andra ord ohållbart och vi har tagit beslutet att han ska få vandra vidare innan helgen är slut (beroende på vet). Jag förstår ju att det är det bästa för att han ska slippa ha mer ont eller problem med tarmarna vilket även det skapar smärta. Jag vet att han är gammal och att han inte kommer bli frisk (kanske bättre ett tag, men vet vet?) så rent logiskt verkar det vara rätt beslut. Men det gör så ont! Han har varit min katt i 20 år och jag vet inte hur många gånger jag har gråtit i hans päls eller hur många gånger han har sovit hos mig när jag varit sjuk. Jag kan liksom bara inte förstå det och det känns hemskt.

Så det blev ju tyvärr inte så mycket positivt att uppdatera med, men jag är väldigt tacksam för era tips och råd när jag startade tråden. Det gav mig en månad extra med min skruttgubbe och mer klarhet i vad dom är rätt att göra gentemot honom.

Så ledsamt Men du tar rätt beslut. När det inte finns något hopp och djuret inte mår bra så är det ändå skönt att man kan ge dem den sista gåvan och förkorta deras lidande.
Gosa in dig i hans päls, gråt och gläds åt att du fick leva med honom i 20 år. Fota honom, skäm bort honom och låt honom vandra vidare.

Tröstkramar.