Sv: akut hjälp med lastning
Tro mig, jag förstår absolut hur du känner har själv varit där!
det enda jag kan säga är att min häst varit VÄLDIGT svår att komma till det stadie jag är idag då han faktiskt går att åka med aldeles fantastiskt utmärkt. men det GÅR. hade aldrig trott det men det är som sagt blod svett och tårar och oändligt med tid som ligger bakom. hade jag sett in i framtiden och insett HUR mtk tid det faktiskt var frågan om, så hade jag inte orkat. som det nu var så var det bara att man bet ihop, anpassade träningsnivån och förväntnings nivån efter det läge hästen befann sig i i det läget och den stunden, och fortsatte inte ge upp. och det gav utdelning.
det är dock en mycket avgörande faktor, om du hittar ngn som kan hjälpa dig, när man blir så rädd och osäker så är man inte själv en bra mekanism runt att träna hästen. I mitt fall så hade jag expert hjälp ute som hjälpte oss över den värsta tröskeln. sen har det varit en bästa kompis som inte haft den spänningar jag haft runt det hela, denna person har vetat om dessa, och livit in och aktivt och medvetet agerat som lugn närvaro, coach och stöd under hela processen, som fått det att funka. det vill till att det är ngn man litar på och är villig att ge över att ta direktiven och "bestämma" när man övar. då funkar det. i vårt fall har vi haft en relation där jag insett mina egna spänningar och låtit denna person ta över rodret då det varit kritiskt, dvs helt och fullt litat på denne, och i vissa fall tagit dennes direktiv runt hur vi går vidare till nästa steg, löst lägen som uppstått under själva övningarna osv. efter hand om man har ett sånt stöd, så "tränar man även sig själv" i processen, dvs man blir lugnare, systematiskare och inser att det inte händer det värsta som man tror och tar ut i förskott. och om det gör det så har man ngn som direktivar en ur situationen.
om du behöver paus och processa arbetet som är nödvändigt så ta det.
när det är frågan om att backa 100 steg och måsta inse att man har en oändlig massa arbete på ruta noll att hantera, så behöver man ibland förbereda sig för det.
i mitt fall så nådde jag en punkt där jag visste att jag inte kan ha hästen olastbar, då jag har häst för att kunna åka med, träna och tävla osv. men en olastbar häst är en osäljbar häst, så det resonemanget var ju totalt moment 22 då jag var tvungen ta i tu med situationen hur jag än vred på det. så om inte annat så var jag tvungen att lösa det oavsett. det var det som fick mig att orka ta itu med det hela.
är ju alltid så himla jobbigt att koppla släpet till och från bilen vareviga dag.
.jpg)
Hon fick stå där inne i nån minut och var inte det minsta nervös!
