Aktivering av 3-åringar

[mimus]

Sv: Aktivering av 3-åringar

Jag är också helt ensam.
För hästarnas del så tror jag det är av vidkommande betydelse om man är ensam eller flera.

Ur säkerhets synpunkt är det absolut en stor fördel.

JAg skulle behöva ha en annan person med mig mera som moraliskt stöd.

 

[Hannely]

Sv: Aktivering av 3-åringar

Min är fyra, men i ungefär samma utbildningsstadie som jag skulle vilja att han hade varit som treåring. Men lite krux kom emellan så vi ligger lite efter. Jag har ju nu inte samma tillväxt att ta hänsyn till, plus att det är STOR skillnad påmin häst metalt nu och som treåring. Men mitt upplägg ser ut ungefär så här!
- aktivering fyra dagar i veckan
- uppsuttet tre av dessa, fjärde promenad/löshoppning/tömkörning
- någon extra promenad ibland, om jag vill motionera lite och ha sällskap
- som mest göra ngt två dagar i sträck.

 

[Alexandra_W]

Sv: Aktivering av 3-åringar

Det här med säkerheten ser jag ur två perspektiv.

OM olyckan är framme så är den en enorm fördel att vara två.

Men det här är ju inte första damen jag rider in 'ensam och ute i ödemarken'. Och det har varit tämligen okomplicerade inridningar allihop. och jag undrar jag om inte en hel del av svaret är just ATT jag är ensam.

Är du två kan du 'chansa' lite mer. Men när man är själv så kan man inte tänka 'det går NOG bra', eller 'hästen är NOG redo'. Utan man måste förvissa sig om att det kommer gå bra och att hästen är redo. Sen kan man felbedömma, och hästar är hästar och kan överraska.

Men just det där att man är så otroligt noga med att 'steget innan' sitter fullständigt, man hastar inte igenom något osv tror jag kan vara en fördel.

När jag red in unghästar åt en uppfödare var vi ju alltid två, och då var det inte ovanligt att vi tyckte att 'på söndag så tar vi första uppsittningen på X och Y'. Nu när jag är själv så är det mer att 'på söndag är jag ledig hela dagen, har gott om tid och ska se då om det är läge att ta första uppsittningen'. Men om jag på söndagen hyser minsta tvekan om att det är en bra dag, då hoppar jag över det.

Om man har hjälp så är det ju ofta mer 'tidsstyrt' då det ska planeras in en dag när båda kan etc, och då kan man inte alltid ta lika mycket hänsyn till dagsform etc. (I 9 fall av 10 går det finfint ändå).

Som sagt, bara en tanke, men jag ser både för- och nackdelar med båda sätten.

 

[mimus]

Sv: Aktivering av 3-åringar

Jag håller med ditt resonemang. Det finns många aspekter och faktorer som påverkar.

Jag skulle känna mig tryggare om jag slapp vara ensam.
MEN iom att jag alltid är det så gör jag inget som inte känns hundra, jag chansar aldrig.

När jag var i din ålder, så red jag in hingstarna helt själv, transporterade, mm.
Aldrig något som hände.

Nu är jag äldre och fegare, vilket självklart påverkar min attityd.

Man måste alltid tänka "häst", när man håller på med unghästar, oavsett om man har hjälp eller är ensam.

 

[Hannely]

Sv: Aktivering av 3-åringar

Jag har inte ridit ut på min själv, inte heller ngn av de hästar jag ridit in tidigare. Helt och hållet beroende på att OM det händer nåt, så är man två. Nu är det ju sällan det händer något allvarligt om man åker av, men den dagen det gör det är man nog rätt bitter om man inte kan ta sig till sjukhus osv. Bör väl tillägga att jag är uppvuxen på ridskola, och därmed har ett inpräntat säkerhetstänkande. Har i princip aldrig ridit ut ensam på en vuxen häst heller, och om jag gjort det varit mkt noga med att meddela var jag ska och hur länge jag tänkt vara ute.
Just vad gäller unghäst så vet man ju aldrig riktigt heller om hjälperna funkar. Man kan ju träna på gas och broms hur mkt som helst under normala förhållanden, det kanske ändå inte funkar den dan hästen blir skrämd av ett rådjur. Därför känns det tryggt att ha med ngn i början, antingen en ledare till fots el annan häst. Då har unghästen ngn att ty sig till om det blir läskigt.
Sen att min bäbis är betydligt mer otittig och cool än de sällskapshästar som står till buds är ju en helt annan historia....

 

[Panikie]

Sv: Aktivering av 3-åringar

Jag ser det så att är hästen 3 år ska den jobbas lite hårdare 3 gånger i veckan, sen därimlenna är det promenader som gäller, eller bara den vanliga socialal träningen m.m

När jag rider är det i alla gångarter på barnan eller i skogen, det funkar super bra, samma i tömkörning och longering.

 

[Pissenisse]

Sv: Aktivering av 3-åringar

Innan min treåring skulle på 3:års så aktiverade vi henne ca 4 ggr i veckan, sen så var vi ute och gick med henne så ofta vi kunde så att hon skulle bli miljövan.
Vi tömkörde mycket oftare än vad vi longerade och longerade enbart när våran beridare ville kolla hennes gångarter och när vi själva ville kolla dessa.
Ridningen skedde oftast ute i skogen(2 ggr i veckan) för den naturliga styrningen och balansen skulle bli bättre. Sedan får vi till ridhus ca varannan vecka för att löshoppa henne. Och ibland bara för attträna galoppfattningar och annat så att hon inte skulle tveka för att fatta galopp på rakt spår (fast dem inte måste det)

Lycka till emd din unghäst det är as kul när man väl visar dem!

 

[Alexandra_W]

Sv: Aktivering av 3-åringar

Jag har inte ridit ut på min själv, inte heller ngn av de hästar jag ridit in tidigare. Helt och hållet beroende på att OM det händer nåt, så är man två. Nu är det ju sällan det händer något allvarligt om man åker av, men den dagen det gör det är man nog rätt bitter om man inte kan ta sig till sjukhus osv. Bör väl tillägga att jag är uppvuxen på ridskola, och därmed har ett inpräntat säkerhetstänkande. Har i princip aldrig ridit ut ensam på en vuxen häst heller, och om jag gjort det varit mkt noga med att meddela var jag ska och hur länge jag tänkt vara ute.
Just vad gäller unghäst så vet man ju aldrig riktigt heller om hjälperna funkar. Man kan ju träna på gas och broms hur mkt som helst under normala förhållanden, det kanske ändå inte funkar den dan hästen blir skrämd av ett rådjur. .

Jag invänder inte mot resonemanget i sig. Däremot så kan ju likagärna min 11-åring bli skrämd för ett rådjur och hinka av mig. När jag rider själv ute. Och skulle jag aldrig rida ut själv så skulle jag få börja med guldfiskar.

Jag har en permanent ryggskada, 5 skadade ländkotor. Ett rådjur skrämde min dåvarande fyraåring, som fick spunk och exploderade och jag for av. Och kunde inte resa mig. Jag var FEMTIO meter från boningshuset, på inhägnat område. Fast det hjälpte inte så mkt, utan mobiltelefonen hade jag kunnat ligga där lika länge innan jag fick hjälp som om jag varit ute och ridit.

Så som jag ser det är risken inte större för att man rider ut, den finns alltid där och man får göra vad man kan för att förhindra den. Och så får man gardera med mobil etc för att kunna fixa situationen så gott det går om olyckan är framme.

Är man medvetslös har man ingen hjälp av en mobil, och då är det större nytta att vara nära 'civilisationen', men annars är det i min värld ganska hugget som stucket. Och om jag så åker av och blir medveteslös i hagen hemma, så kan det ta flera timmar innan någon upptäcker mig. Längs vägarna kan det också ta tre timmar, men med tur så tar det trettio minuter. Beror ju helt på när någon tänker passera etc.

Så, idealet är alltid att ha sällskap i någon form, men jag tycker ibland rädslan överdrivs just me dunga hästar. Risken finns ju där även med en gammal häst, och jag vet folk som i lugn skritt på uppfartsvägen mot stallet fått hästen över sig och krossat bäckenet och legat 45 minuter innan någon kom. Så det är knepigt att alltid gardera sig. Jag försöker så gott det går genom att se till att mina hästar från marken lyssnar på mig även om de är panikslagna, och sen är det bara att be att det fungerar uppsuttet med...

 

[Hannely]

Sv: Aktivering av 3-åringar

Nej, såklart, ska man gardera sig helt är det ju bara att sälja hästen och linda in sig själv i bomull...
För min del handlar det nog mest om att det aldrig varit fråga om att göra nåt ensam, då jag alltid befunnit mig i stall där jag kunnat få hjälp/sällskap om jag velat. När jag jobbade med tävlingshästar red vi i princip i ridhus/ridbana i ett halvår innan de fick komma ut i skogen, med min egen har jag haft hjälp av stallägaren då vi hjälpts åt med varandras unghästar (som förresten varit ute i skogen och galopperat för första gången idag, hur fint o samlat som helst) Antar att det är en annan sak om man har hästarna i eget stall ute i skogen, då skulle de ju bara få lalla i hagen om man skulle ta sällskap som en förutsättning för att kunna göra nåt. Oftast handlar det ju bara om att man själv ska VÅGA ta steget och göra nåt nytt, är de välhanterade så brukar de ju inte vifta på öronen ens åt att man hittar på nån ny grej med dom.

 

[CK]

Sv: Aktivering av 3-åringar

Jag kan ju inte fatta hur man VÅGAR rida en unghäst på ridbana i ett halvår, utan att den får gå rakt fram i skogen?
Fast då tänker jag ju mer på hållbarhet och psyke.

 

[Hannely]

Sv: Aktivering av 3-åringar

De flesta inridnings- och försäljningsstall har ju kanske inte hästens framtida hållbarhet som första prioritering, utan mer få en nöjd kund som får se sin unghäst gå på tygeln i ridhuset efter en månad....
Självklart inte en inställning som jag stödjer, men det är ofta så det går till, tyvärr.

 

[Trissa]

Jag lägger upp min aktivering i perioder.
Då jag gör något varje dag. Ibland kanske bara leder i skritt.
Jag har ett mål inför varje period och vad som ska uppnås innan den är slut.

En gammal tråd med intressant tänk! Hur många av er med unghästar är periodare, och på vilket sätt? Är det en bestämd tidsperiod där man tex tränar halvhalter varje pass (oavsett om det är i töm, skogen eller på banan), eller varar perioden tills ni uppnått målet? Och hur bestämmer ni vad som ska tränas vilken period?

 

[Kiwifrukt]

Hur många av er med unghästar är periodare, och på vilket sätt? ?

Min häst blir fem efter nyår, och hos oss är perioderna mer aktivering eller vila. När hon var tre stångade jag mig blodig för att vara alla självutnämnda hästexperter till lags, och planerade aktivt viloperioder. Då vilade hon hela sommaren och lite drygt tre månader under vinterhalvåret. När hon skulle ridas igång efter sommarvilan hann vi inte ens börja förrän hon blev sparkad av en annan häst i hagen och halt, visserligen lindrigt som tur var, men där gick nästan en månad till innan vi kom igång. Efter vintervilan red jag två veckor, sen kom vintern (här där jag bor är vintern relativt kortlivad, och det blir inte vinter som det blir vinter i norra Sverige, utan det blir is, is, is och lite mer is, varvat med mer is och snövallar på flera meter däremellan, så då fick hon vila igen). Hon kan inte gå på det ishala underlaget utan skor med brodd, och dels är jag och hovslagaren överens om att hon har så bra hovkvalitet att vi inte vill sko henne för några fjuttiga vinterveckor, och dels vägrar jag i så fall ha henne obroddad i hagen (där hon befinner sig betydligt mer tid än vad hon gör under ryttare), och hon fick inte vara broddad i hagen för stallägaren, så då blev det definitivt inga skor.

I år valde jag att låta viloperioderna under sommaren komma naturligt. Livet brukar se till att det blir perioder när det blir svårare att hinna rida ändå, och hon har fått ungefär en månads vila i sommar, och några veckor utspritt i höst. Min plan är att göra likadant med vintervilan. Blir det snö (=is ) så får hon vila så länge det varar, annars får hon några veckor i slutet av februari i samband med vaccinationen (då kommer hon i vilket fall få minst en vecka även om hon vilat innan).

Min häst reds in när hon var ganska precis tre år, och var då på utbildning hos någon annan. När hon kom hem gick hon på sommarvila, sen red jag ungefär ett pass på 20 minuter i paddocken och två utritter under hösten innan hon fick vintervila. Nu när hon är fyra och ett halvt planerar jag för att rida fyra gånger/vecka och eventuellt en lättare, kort promenad vid handen utöver det. Det blir aldrig mer än fem pass (inklusive promenaden), men vissa veckor blir det kanske bara två eller tre ridpass, beroende på hur livet i övrigt ser ut.

 

[Trissa]

Jo, visst är det så att livet ofta styr när man rider eller inte. Hur gör du om det blir ett ofrivilligt uppehåll pga vädret, tex, fortsätter du sedan där du var och med de saker du höll på med, eller går du mest på känn när det är dags att introducera nya grejer?