Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

[chrysler]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Visst finns det fysiska komplikationer efter ett snitt, men det finns även psykiska komplikationer efter vaginala förlossningar. Vilka följderna blir, oavsett komplikation, vet man ju tyvärr inte förrän i efterhand...

För att inte tala om att vaginala förlossningar kan ge fysiska problem, inte bara psykiska.
Allt är inte svart & vitt som vissa verkar tycka, en sak passar inte för alla.

 

[ZorréZaid]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Jag tycker inte det är någon skillnad om barnet föds med snitt eller vaginalt. Man är absolut inte mindre mamma eller nåt sånt om man gör snitt.

Däremot har jag faktiskt åsikter om varför man gör snitt. Men varför man gör snitt påverkar inte heller hur mycket mamma man blir.

 

[Brandgul]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Så du tar hellre de risker som finns med ett snitt än att ha det litet besvärligt?
Märkligt sätt att tänka.

Jag hade det inte ens besvärligt.
Ännu märkligare sätt att tänka.
Men jag tyckte inte att det var någon grej alls att föda. Jag kunde varit utan det.

 

[Björk]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Visst finns det fysiska komplikationer efter ett snitt, men det finns även psykiska komplikationer efter vaginala förlossningar. Vilka följderna blir, oavsett komplikation, vet man ju tyvärr inte förrän i efterhand...

Och ibland tvärtom; det finns de som fått psykiska komplikationer efter snitt (det är tydligen vanligare att man får svårare att anknyta till sitt barn tex. Dock innebär detta inte att det är vanligt, bara vanligare än vid vaginal förlossning). "Babyblues" kan man få oavsett.
Och har man otur kan man ju få en del fysiska komplikationer vid vaginal förlossning. Även om riskerna är mindre för det än vid snitt.

 

[jerseyko]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Du & dina skrämselargument, nuförtiden är inte snitt livsfarliga.Inte så stor riskskillnader mellan de olika sätten, speciellt inte med planerat snitt, däremot fler risker med akutsnitt.Man kan dö av vaginala förlossningar oxå, kort sagt, går det illa så gör det.

Jag tycker riskerna med snitt och vaginala förlossningar är precis lika. Det kan gå skitbra eller åt helvete vad man än gör för nått.

Jag hörde på tv en barnmorska som sa att ett planerat snitt och en vaginal förlossning är risken för olika smittor lika, men att ett akut snitt är bättre för barnet än ett planerat för då kommer det ut när det är färdig jäst.


Fast jag tycker "biverkningarna" av ett snitt är miljoner gånger värre än de man kan få efter att ha fött vaginalt. Och det är oxå de som gör mig livrädd för snitt. Det + att man själv inte kan kontrollera något, ligga helt bedövad, kanske tom sövd, medans någon annan plockar ut barnet.
Jag hade blivit galen om jag inte fick göra som jag ville under min förlossning. BM ska bara vara där och ta emot bebisen när den kommer ut, allt anant vill jag sköta själv.

 

[chrysler]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Här ju ett lysande exempel på hur olika folk är, du skulle aldrig i livet välja snitt frivilligt & jag inte vaginal förlossning frivilligt(vill inte känna ett skit, hellre helbedövad än smärta för mej & där är vi oxå olika)

Huvudsaken är att man är nöjd med sättet man fått barn på & huvudsaken är att man klarar sig utan psykiska & fysiska men.
Det är därför det var trist att ts måste sitta & höra på så trångsynta människor vid fikat.

Kan hålla med om det där med att barnet ska vara färdigt, här försöker man planera snitt så nära bf det går utan att riskera att det sätter igång av sig själv, men man blir mörkrädd av att läsa att vissa vill ha flera veckor tidigare för att slippa risken för viktuppgång??

 

[Inte_Ung]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Du & dina skrämselargument, nuförtiden är inte snitt livsfarliga.

Det är inte de riskerna som jag tänker på.
Utan alla de komplikationer som kan bli senare utav en buköppning.
Ärrvävnad och sammanväxningar i buken so kan ge riktigt otrevliga följder.
Samt risken för endometrios.
Vilket också är något som visar sig först en tid senare.

 

[Inte_Ung]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Men jag tyckte inte att det var någon grej alls att föda. Jag kunde varit utan det.

Visst, så är det ju.
Men du är nog också gärna utan både sammaväxningar och endometrios som kan bli följden av ett snitt.
Tråkiga komplikationer som man får dras med hela livet.

 

[Jillybean]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Endometrios har jag och ärrvävnad som i stort sett omöjliggjorde kolonoskopin jag hade för några år sedan. Postpartum depression led jag av båda gångerna, om det hade med snitten att göra kan ju inte bevisas eftersom jag inte fött vaginalt och kan jämföra. Att amningen gick åt pipan med den första skyller jag på snittet; jag fick inte ha henne på 10 timmar och hon gavs sockervatten på flaska innan jag fick henne. Hon var också ganska stor, 4,2 kg, och blev givetvis vrålhungrig långt innan mjölken runnit till. Jag kunde inte hålla någon av dem utan smärta den första veckan.

 

[Inte_Ung]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Så tråkigt.
Och detta tycker jag då är synd att du skulle behöva bli utsatt för.

 

[Girasol]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

*kl*

Jag är snittad 4 gånger under narkos. Pga medicinska skäl. Jag har haft hur mycket mjölk som helst, även till första barnet trots att jag inte fick ha honom hos mig de första dygnen eftersom han fick ligga i kuvös och tillbringade 12 dygn på neonatalen.(men det tog tid och väldans mycket envishet att få igång prod)
MEN jag har inte kunnat amma mina barn mer än runt en månad per barn. Jag har inte kunnat hålla vikten. Detta trots att dietist varit inkopplad samt jag fått sörpla i mig mängder med näringsdrycker mellan måltiderna.

Jag måste säga att jag sällan mötts av kommentarer om att jag inte fött på riktigt och att jag är en sämre mamma pga av förlossningssätt. Däremot så tycker folk så väldans synd om mig som inte fått uppleva hur det är att föda vaginalt. Vilket är ett jäkla skitsnack. Läkarna har valt det de trott varit skonsammast för min kropp.
Ja men ojojoj vad synd om mig då som inte fått ha bäbisen hos mig med en gång. Men vaddå, jag unnar barnens far de där två-tre timmarna det i regel tagit innan jag varit så pigg att de ringt från uppvaket till förlossningen så jag fått träffa barn och make. Han har ju fått bekanta sig i lugn och ro en stund. Jag har ju redan burit på knyttet i nästan 40 veckor. Dessutom så har ju jag ammat (ja så mycket det nu funkat då..)

Jag har fått en del komplikationer, allt från uvi, sårinfektioner, sammanväxningar av ganska taskig art samt att de lyckats sabba både axel och nacke för mig under op och förflyttning från brits till säng.Man har glömt utföra ingrepp osv. Ändå har jag valt detta före vaginal förlossning eftersom läkarna varit tveksamma till det.


Gira, lika mycket mamma för det!


ps. Om man skulle kalla vaginalförlossningsmammar för A-mammor, kejsarsnittsmammor för B-mammor, herrejisses vad är adoptivmammorna då?
Nä- alla är vi mammor, förbannat bra sådana dessutom. Sorgligt med kvinnor som har behov att döma andra efter sina egna trångsinta tankar.

-Tack för mej, hej!

 

[oz_joj]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Nej tyvärr var en av kommentarerna: "det var ju synd att du inte fick föda på riktigt." Tydligen så är det en enastående upplevelse. Synd bara att de inte fattade att jag gladeligen bytt ett katastrofsnitt där jag förlorade en liter blod och mådde pyton i en dryg månad efteråt mot en på-riktigt-födsel om valet varit mitt.

Aha, uppfattade inte på originalinlägget att det sagts så, men egentligen har hon väl rätt. Som sagt är ju inte katastrofsnitt eftersträvansvärt. Sen är väl just ordvalet "på riktigt" lite klumpigt, men vad ska man säga? Naturligt?

 

[oz_joj]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Det gäller nog att välja sina ord väl...
Jag hade oxå kunnat säga så, och då menar jag att jag känner medlidande för att du fick det värsta av två olika förlossningar i en. Alltså, du fick göra värkarbetet för en vaginal förlossning, sen var du ändå tvungen att genomgå snitt, och uppleva nackdelarna med det.

Jag tycker inte synd om de som fått planerat snitt, om de inte själva tycker det är trist att inte fått testa vaginalförlossning. Men jag tycker synd om dem som fått genomlida värkarbetet och öppnat sig och varit inställda på vaginal förlossning, och sen blir det en stor operation istället, när den lättaste fasen (krystningen) borde ha kommit.

Vad tycker du att man ska säga för att visa medkänsla?

Väl uttryckt, håller med i dina tankar.

 

[oz_joj]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

ps. Om man skulle kalla vaginalförlossningsmammar för A-mammor, kejsarsnittsmammor för B-mammor, herrejisses vad är adoptivmammorna då?
Nä- alla är vi mammor, förbannat bra sådana dessutom. Sorgligt med kvinnor som har behov att döma andra efter sina egna trångsinta tankar.

Men kallar man verkligen kvinnor så då? Har jag aldrig hört.
Sen tycker jag att man väljer väl vad man tar åt sig. Det finns många som tycker att jag inte är en bra kvinna/mamma för att det kan gå veckor mellan när vi dammsuger men det skiter jag i för där ligger inte mina värderingar och prioriteringar. Samma sak med andra saker. Om en med IQ fiskmås som nu TS tyckte denna kvinna har uttrycker sig i TS ögon knepigt så kan man ju känna att det inte var enligt ens egna värderingar. Alltså behöver man inte känna att det är någon allmän åsikt som man måste försvara sig mot.

 

[mimmipigg]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Mamma blir man inte av att föda, mamma blir man av att ta hand om ett barn!

 

[Jillybean]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Om en med IQ fiskmås som nu TS tyckte denna kvinna har uttrycker sig i TS ögon knepigt så kan man ju känna att det inte var enligt ens egna värderingar. Alltså behöver man inte känna att det är någon allmän åsikt som man måste försvara sig mot.

Om hon hade vart den enda hade man väl kunnat rycka på axlarna. Men tyvärr bemöts jag ofta av den attityden att jag på något sätt är felaktig som kvinna och mamma eftersom jag inte kunnat föda vaginalt. Jag har hört kommentarer alltifrån: "Men med de höfterna ska det väl inteha vart några problem??" till att "Om det var så problematiskt för dig att föda så var det nog inte meningen att du skulle ha barn."

 

[Jillybean]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Exakt! Oavsett hur man får det barnet, mamma blir man först efteråt. Det är väl därför gravida kvinnor kallas blivande mammor.

 

[chrysler]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Vad bristande kroppskunskap de måste ha om de inte vet att man inte kan se hur brett ett bäcken är genom att kolla på höfterna då
Har hört den kommentaren själv nämligen.

 

[ZorréZaid]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Mamma blir man inte av att föda, mamma blir man av att ta hand om ett barn!

Exakt!

 

[Björk]

Sv: Äh, det är väl bara att klämma ut ungen?

Om hon hade vart den enda hade man väl kunnat rycka på axlarna. Men tyvärr bemöts jag ofta av den attityden att jag på något sätt är felaktig som kvinna och mamma eftersom jag inte kunnat föda vaginalt. Jag har hört kommentarer alltifrån: "Men med de höfterna ska det väl inteha vart några problem??" till att "Om det var så problematiskt för dig att föda så var det nog inte meningen att du skulle ha barn."

Jösses..
Än så länge har jag inte mött några såna alls. Jag snittades pga sätesläge på barnet. Visst hade jag hellre fött vaginalt, men nu blev det inte så. Och det var inget trauma för mig alls! Vi fick ju tid på oss att förbereda oss på snitt. Det var en annan upplevelse, men nog så viktig för mig/oss!