Affektanfall

[Midsommarblomster]

Den här veckan har sonen fått ytterligare två affektanfall, utöver det som han fick under påskhelgen. Det senaste väntade jag mig verkligen inte. Han var övertrött och ville hålla i sin flaska själv. Eftersom han bara lekte med den och spillde överallt så lät jag honom inte, och efter en förlorad dragkamp blev han SÅ sur. Han drog in luft, om och om igen utan att pusta ut. Tillslut blev han alldeles blå i ansiktet och svimmade. Jag lyfte upp honom, vaggade och pratade lite lugnt och efter en stund kom han tillbaks.

Maken var på 1-års kontroll med honom förra veckan, och berättade om vad som hände under påskhelgen (när dottern smällde igen en dörr på hans fingrar). De sa att vi skulle ringa dem om det hände igen, och nu har det hänt två gånger till då. Så vi ska väl göra det. Jag har dock svårt att se vad BVC kan bistå med, lite information kanske? Vad jag tolkar det som har min son svårt att reglera sina känslor, glömmer bort att andas och svimmar därför. Eller är det något mer därtill som jag bör veta om? Vi får ju se vad de säger, jag var mest nyfiken på era erfarenheter.

Någon här som har barn som haft affektanfall? Har det varit problematiskt?

(… och så suckar jag lite innebörds över att det inte räckte med mag-, andnings- och sömnproblem för honom. Min lilla snöflinga )

 

[Cattis_E]

Jag har dock svårt att se vad BVC kan bistå med, lite information kanske?

Kanske är rutin att göra en läkarkontroll för att säkerställa att det inte är något annat som är (del)orsak till anfallen?

 

[Midsommarblomster]

Kanske är rutin att göra en läkarkontroll för att säkerställa att det inte är något annat som är (del)orsak till anfallen?

Tror det också. Efter lite Googling verkar det vara diskussion igång om att barn med affektanfall får gå igenom onödiga undersökningar, och att föräldrar blir oroliga i onödan. I vårt fall tycker jag det är ganska tydligt att det är just affektanfall, så jag känner mig inte så orolig, och välkomnar såklart alla utredningar man vill göra på honom. Vi har ju fin vård på så vis som hellre utreder en gång för mycket när det gäller barn.

 

[Mois]

Den här veckan har sonen fått ytterligare två affektanfall, utöver det som han fick under påskhelgen. Det senaste väntade jag mig verkligen inte. Han var övertrött och ville hålla i sin flaska själv. Eftersom han bara lekte med den och spillde överallt så lät jag honom inte, och efter en förlorad dragkamp blev han SÅ sur. Han drog in luft, om och om igen utan att pusta ut. Tillslut blev han alldeles blå i ansiktet och svimmade. Jag lyfte upp honom, vaggade och pratade lite lugnt och efter en stund kom han tillbaks.

Maken var på 1-års kontroll med honom förra veckan, och berättade om vad som hände under påskhelgen (när dottern smällde igen en dörr på hans fingrar). De sa att vi skulle ringa dem om det hände igen, och nu har det hänt två gånger till då. Så vi ska väl göra det. Jag har dock svårt att se vad BVC kan bistå med, lite information kanske? Vad jag tolkar det som har min son svårt att reglera sina känslor, glömmer bort att andas och svimmar därför. Eller är det något mer därtill som jag bör veta om? Vi får ju se vad de säger, jag var mest nyfiken på era erfarenheter.

Någon här som har barn som haft affektanfall? Har det varit problematiskt?

(… och så suckar jag lite innebörds över att det inte räckte med mag-, andnings- och sömnproblem för honom. Min lilla snöflinga )

Min äldsta hade affektanfall som liten. Men aldrig så hen svimmade. Minns dock att det var rätt obehagligt. Förskolan blev helt chockad första gången det hände. Jag hade inte informerat för jag trodde det var relativt vanligt. Det växte bort, men ett starkt humör satt i länge

 

[Midsommarblomster]

Min äldsta hade affektanfall som liten. Men aldrig så hen svimmade. Minns dock att det var rätt obehagligt. Förskolan blev helt chockad första gången det hände. Jag hade inte informerat för jag trodde det var relativt vanligt. Det växte bort, men ett starkt humör satt i länge

Jag tänker på sonens inskolning ibland. När vi skolade in dottern i augusti så var det inte så mycket att säga, det har aldrig varit något krångel med henne utöver det vanliga med 1,5-åringar. Sonen har det här, och så äter han väldigt dåligt. Sömnen, magproblemen och inhalatorerna lär väl förskolan åtminstone slippa tänka på även om vi bör informera om det.

Jag har tyckt att det är dottern som är den som har humör. Alltså, det har hon, på så vis att hon har väldigt starka åsikter om saker och ting. Just nu kan hon få tio sammanbrott i timmen för att saker inte går som hon vill. Hon är envis som en åsna och böjer sig inte för någonting. Men hon verkar kunna reglera sitt humör ganska väl, så fort hon får tröst (eller som hon vill..). Sonen är mestadels glad faktiskt, och rätt flexibel. Men när han väl blir sur så ja.. det var ju bortom denna värld

Nu är han ju pytteliten, och man får väl bara lugna och vanka. Men jag ska läsa på lite om hur vi kan hjälpa honom att reglera. Förr eller senare blir han ju större och det kan vara bra att börja träna på så snart han är mottaglig.

 

[Madde_padde]

Vår son fick ett par anfall sista omkring två år?! (Glömmer läskigt fort ) två gånger samtidigt med fall har vi har fått läggas in för övervakning med misstänkt hjärnskakning innan vi kom på att han svimmar i affekt och sen ramlar inte tvärt om.

Vi har samma här storebror och lillebror är de ingeting med allting har allt bara gått bra på förskolan. Sen har vi våran otursfågel han har mycket mer fart och energi än sina syskon. Vi har hämtat honom på förskolan för att köra direkt till akuten och röntga ett misstänkt benbrott, han har ett av de större trattbröst Som läkarna på barnavdelning sett så han har varit uppe för diskussioner på läkarkonferenser i Danmark, röntgad för trattbröst, gjort ul och röntgen skalle pga misstänkt vattenskalle, legat brännskadad i Uppsala, limmat ögonbryn tre gånger , går hos logoped med Övningar som även förskolan är delaktiga i. Allt detta har gjort honom till en riktig liten krigar, när man lärt sig hantera sina snabba svängningar kan de också vara en otrolig tillgång. Han krigar tills han uppnår det han vill! Oavsett vad lära sig simma, cykla eller vinna över den envisa shettisen

De finns massor bra att läsa på nätet vi körde nattskräck samtidigt som anfallen så har lusläst allt som finns på nätet tror jag. De är nästan där vi har fått bäst info!

 

[Mois]

Jag tänker på sonens inskolning ibland. När vi skolade in dottern i augusti så var det inte så mycket att säga, det har aldrig varit något krångel med henne utöver det vanliga med 1,5-åringar. Sonen har det här, och så äter han väldigt dåligt. Sömnen, magproblemen och inhalatorerna lär väl förskolan åtminstone slippa tänka på även om vi bör informera om det.

Jag har tyckt att det är dottern som är den som har humör. Alltså, det har hon, på så vis att hon har väldigt starka åsikter om saker och ting. Just nu kan hon få tio sammanbrott i timmen för att saker inte går som hon vill. Hon är envis som en åsna och böjer sig inte för någonting. Men hon verkar kunna reglera sitt humör ganska väl, så fort hon får tröst (eller som hon vill..). Sonen är mestadels glad faktiskt, och rätt flexibel. Men när han väl blir sur så ja.. det var ju bortom denna värld

Nu är han ju pytteliten, och man får väl bara lugna och vanka. Men jag ska läsa på lite om hur vi kan hjälpa honom att reglera. Förr eller senare blir han ju större och det kan vara bra att börja träna på så snart han är mottaglig.

Jag brukade blåsa hen i ansiktet när det hände, så barnet blev tvingat att ta ett andetag liksom. Vet inte om det är rätt eller fel, men vill minnas att jag upplevde att det bröt det hela snabbare då.

 

[Olympus]

Vår yngsta (nu 3 år) fick mycket affektanfall mellan typ 1,5 år till 2,5 år. Svimmat många gånger. Första gången det hänse fick vi ju total panik. Han ramlade (hade typ precis lärt sig gå) och blev lite ledsen, hjälpte honom upp och stod lite bakom honom så såg inte att han "skrek utan ljud" tills han började rycka till, då vände jag honom om och såg att han blev helt blå och sen svimmade. Ringde 112 som skickade ambulans. Han kom ju tillbaka efter stund men vi fick åka med in och ta lite prover som inte visade något. Efter detta fick vi ju lära oss om affektanfall och han har nog haft ett 10-tal anfall efter det, ofta i samband med att han blivit väldigt ledsen för saker eller slagit sig och har nästan alltid svimmat. Lika hemskt varje gång och han har alltid varit väldigt ledsen och trött upp till en timme efteråt. Nu är det, peppar, peppar, minst ett halvår sedan sist det hände.

 

[Imnir]

Blås lite kraftigt barnet över näsan och munnen så bryter du andningsuppehållet. En av mina döttrar hade affektanfall i flera år men det hjälpte varje gång

 

[Linn-Nora]

Den här veckan har sonen fått ytterligare två affektanfall, utöver det som han fick under påskhelgen. Det senaste väntade jag mig verkligen inte. Han var övertrött och ville hålla i sin flaska själv. Eftersom han bara lekte med den och spillde överallt så lät jag honom inte, och efter en förlorad dragkamp blev han SÅ sur. Han drog in luft, om och om igen utan att pusta ut. Tillslut blev han alldeles blå i ansiktet och svimmade. Jag lyfte upp honom, vaggade och pratade lite lugnt och efter en stund kom han tillbaks.

Maken var på 1-års kontroll med honom förra veckan, och berättade om vad som hände under påskhelgen (när dottern smällde igen en dörr på hans fingrar). De sa att vi skulle ringa dem om det hände igen, och nu har det hänt två gånger till då. Så vi ska väl göra det. Jag har dock svårt att se vad BVC kan bistå med, lite information kanske? Vad jag tolkar det som har min son svårt att reglera sina känslor, glömmer bort att andas och svimmar därför. Eller är det något mer därtill som jag bör veta om? Vi får ju se vad de säger, jag var mest nyfiken på era erfarenheter.

Någon här som har barn som haft affektanfall? Har det varit problematiskt?

(… och så suckar jag lite innebörds över att det inte räckte med mag-, andnings- och sömnproblem för honom. Min lilla snöflinga )

Vår dotter har haft en del affektanfall. Första strax under året när vi var bortresta. Det var väldigt obehagligt men vi hade tur och träffade en barnläkare på jourcentralen på orten som varit med om det många gånger då han jobbat på barnakut, så han kunde förklara och lugna.
För dottern kom anfallen fram tills hon var kanske 3 år. Sen dess har det inte varit några.

Jag brukade blåsa hen i ansiktet när det hände, så barnet blev tvingat att ta ett andetag liksom. Vet inte om det är rätt eller fel, men vill minnas att jag upplevde att det bröt det hela snabbare då.

Blås lite kraftigt barnet över näsan och munnen så bryter du andningsuppehållet. En av mina döttrar hade affektanfall i flera år men det hjälpte varje gång

Så fick vi tips om att göra också. Upplever att det hjälpte bra

 

[Midsommarblomster]

Ytterligare två den är veckan. Vid båda tillfällen har han ramlat, i kombination av att vara lite övertrött. Han har inte gjort sig illa men nog blivit rädd, maken har lyft upp honom och han segnar ihop. Jag vet ju om att det inte är farligt, allt jag läser om det säger att det inte är farligt. Men det känns fel i hela kroppen.

 

[Midsommarblomster]

Ytterligare två den är veckan. Vid båda tillfällen har han ramlat, i kombination av att vara lite övertrött. Han har inte gjort sig illa men nog blivit rädd, maken har lyft upp honom och han segnar ihop. Jag vet ju om att det inte är farligt, allt jag läser om det säger att det inte är farligt. Men det känns fel i hela kroppen.

Ska nog ringa BVC och be om en tid, ändå. Maken pratade om det lite i all hast med hans läkare för någon månad sedan, men det sopades lite under mattan där. Verkade inte vara någon fara, och det är det ju inte. Men känner ändå att jag som förälder har ett behov av att prata med någon inom hans vård om att ha en son som då och då blir lila och svimmar. Förhållningssätt, några kloka ord på vägen, tankar inför förskolestarten, några lugnande ord kanske. Någon som klämmer och känner lite på honom. Bara för min egen skull.