112, Språkpolisen tack!

[Thaliaste]

Kom att tänka på en sak när jag skrev i en annan tråd...

Varför heter det "arbetsgivare" och "arbetstagare" med den betydelse som vi har? Det är ju jag som anställd som ger mitt arbete i utbyte mot lön, då borde jag vara "arbetsgivaren"? Och mitt företag "anställningsgivare" eller "lönegivare"? Fast vi har många konsulter också, som ju inte är anställda...

Min teori är att det dels ska ses som "arbets-" i betydelsen av uppgift/anställning med betalning, och dels att det har med makt att göra, att det förr gärna skulle ses som att arbetstagaren skulle vara tacksam över att arbetsgivaren gav hen ett arbete. Vad tror ni?

Och borde det heta såhär? Vilka ord använder ni?

 

[sjoberga]

Kom att tänka på en sak när jag skrev i en annan tråd...

Varför heter det "arbetsgivare" och "arbetstagare" med den betydelse som vi har? Det är ju jag som anställd som ger mitt arbete i utbyte mot lön, då borde jag vara "arbetsgivaren"? Och mitt företag "anställningsgivare" eller "lönegivare"? Fast vi har många konsulter också, som ju inte är anställda...

Min teori är att det dels ska ses som "arbets-" i betydelsen av uppgift/anställning med betalning, och dels att det har med makt att göra, att det förr gärna skulle ses som att arbetstagaren skulle vara tacksam över att arbetsgivaren gav hen ett arbete. Vad tror ni?

Och borde det heta såhär? Vilka ord använder ni?

Det är arbetsgivaren som skapar utrymmet/produkten som sedan går att producera för en lämplig arbetstagare. Det är en ganska traditionell syn på att man "skapar arbete" som sedan någon kan få. Men jag tycker nog att det är en lämplig beteckning, kanske av gammal ohejdad vana.

 

[Lejonelle]

Det är arbetsgivaren som skapar utrymmet/produkten som sedan går att producera för en lämplig arbetstagare. Det är en ganska traditionell syn på att man "skapar arbete" som sedan någon kan få.

Det man kan fundera på, i dagens arbetsliv, är om detta är med verkligheten överensstämmande? Det stämmer om man tänker sig att man producerar produkter utifrån ett patent men hur stämmer det vid tjänsteproduktion? I kreativt arbete? I försäljningsarbete? I vård och omsorg? Vem "skapar" arbetet då?

 

[sjoberga]

Det man kan fundera på, i dagens arbetsliv, är om detta är med verkligheten överensstämmande? Det stämmer om man tänker sig att man producerar produkter utifrån ett patent men hur stämmer det vid tjänsteproduktion? I kreativt arbete? I försäljningsarbete? I vård och omsorg? Vem "skapar" arbetet då?

Jag tycker fortfarande, i de flesta fall, att det är arbetsgivaren som skapar utrymmet för att skapa. Det är arbetsgivaren som erbjuder dig att få lön för att utföra skapandet eller tjänsten. Det skapar det specifika utrymmet - annars hade du behövt jobba med nåt annat. Sen om man är egenföretagare - då skapar man sitt eget utrymme, så det är lite annat.

 

[Thaliaste]

@sjoberga Då syftar du alltså på arbetstillfället med "arbets" i arbetsgivare. Men det kan ju lika gärna syfta på verbet "arbeta", även om historien nu visar att det ursprungligen inte gjorde det.

Och i många anställningar förväntas du ju mer eller mindre skapa ditt eget arbetstillfälle, genom att ragga kunder t ex, och "arbetsgivaren" ger dig "bara" en plattform för det där t ex ett namn (/förtroende) och vissa tjänster ingår.

Jag tycker nog fortfarande att "arbetsgivare" respektive "arbetstagare" i traditionell betydelse är förlegade...

 

[Butros]

Varför heter det "arbetsgivare" och "arbetstagare" med den betydelse som vi har? Det är ju jag som anställd som ger mitt arbete i utbyte mot lön, då borde jag vara "arbetsgivaren"? Och mitt företag "anställningsgivare" eller "lönegivare"? Fast vi har många konsulter också, som ju inte är anställda...

Det är inte ovanligt, att man kan argumentera på olika sätt, men ett språkbruk slår igenom. I en saluhall behövs både säljare och köpare, om det ska vara någon mening. På svenska är det att varor säljs, som bestämt ordet, men finska heter det "kauppahalli", alltså en hall där man köper. Ibland är det nog slumpen som en gång avgör, men ibland speglas ett förhållande.

Det är arbetsgivaren som har makten att erbjuda arbete och bestämma. Verbet "ta" har länge använts om olika sysslor, ta anställning, ta arbete, ta hyra på en båt, ta värvning etc. Det förklarar varför den anställde är arbetstagare.

Personligen tycker jag att arbetsköpare och arbetssäljare vore mer korrekta termer, men trots att så mycket annat ses som en marknad, där alla ska vara kunder, är det ingen som argumenterar för att arbetsgivare skulle vara kunder som köper arbete.

 

[sjoberga]

@sjoberga Då syftar du alltså på arbetstillfället med "arbets" i arbetsgivare. Men det kan ju lika gärna syfta på verbet "arbeta", även om historien nu visar att det ursprungligen inte gjorde det.

Och i många anställningar förväntas du ju mer eller mindre skapa ditt eget arbetstillfälle, genom att ragga kunder t ex, och "arbetsgivaren" ger dig "bara" en plattform för det där t ex ett namn (/förtroende) och vissa tjänster ingår.

Jag tycker nog fortfarande att "arbetsgivare" respektive "arbetstagare" i traditionell betydelse är förlegade...

Fast jag anför mer att det omvända inte heller är särskilt bra. Det är en glidande skala. Jobbar man helt på provision som säljare så är det ju knappast så att arbetsgivaren skapar utrymmet.... Kanske 2 helt nya begrepp?

 

[sjoberga]

Personligen tycker jag att arbetsköpare och arbetssäljare vore mer korrekta termer, men trots att så mycket annat ses som en marknad, där alla ska vara kunder, är det ingen som argumenterar för att arbetsgivare skulle vara kunder som köper arbete.

Den formuleringen tyckte jag var bra och tydlig.

 

[Thaliaste]

Det är inte ovanligt, att man kan argumentera på olika sätt, men ett språkbruk slår igenom. I en saluhall behövs både säljare och köpare, om det ska vara någon mening. På svenska är det att varor säljs, som bestämt ordet, men finska heter det "kauppahalli", alltså en hall där man köper. Ibland är det nog slumpen som en gång avgör, men ibland speglas ett förhållande.

Det är arbetsgivaren som har makten att erbjuda arbete och bestämma. Verbet "ta" har länge använts om olika sysslor, ta anställning, ta arbete, ta hyra på en båt, ta värvning etc. Det förklarar varför den anställde är arbetstagare.

Jag har nog inte hört "ta" användas riktigt så, men jag kanske är för ung? Och arbetstagare är väl ett gammalt begrepp, så det var säkert naturligt då. Även om jag fortfarande tror att det ligger lite makt i termerna också.

Personligen tycker jag att arbetsköpare och arbetssäljare vore mer korrekta termer, men trots att så mycket annat ses som en marknad, där alla ska vara kunder, är det ingen som argumenterar för att arbetsgivare skulle vara kunder som köper arbete.

Håller med @sjoberga, det här känns bättre!
Tänka sig, ville ha input om nya begrepp, och inom 2 timmar så har Buke levererat

 

[em-pirre]

Men du får ju ett jobb? Det är arbetsplatsen som ger dig jobbet efter att du sökt det.

 

[sjoberga]

Men du får ju ett jobb? Det är arbetsplatsen som ger dig jobbet efter att du sökt det.

Nej. Arbetsgivaren annonserar att de vill köpa in en tjänst. Du erbjuder dina tjänster och eventuellt köper de tjänsten av dig. Eller av någon annan, eller bestämmer att de inte längre vill köpa in tjänsten. Man förhandlar om villkoren för att köpa in tjänsten (lön och andra villkor).