Sv: Frågor och seriösa diskussioner ang barfotametoder samt hovproblem i allmänhet. del 6
Jag har inte ngn forskning utifrån detta påstående men väl så dokumenterade fakta utifrån sex års erfarenhet samt drygt sjuttio st verkliga fall.
På den ridskola jag arbetar så har man under en lång tid tagit in Estlänska hästar i sin verksamhet.
Bakgrunden är att dom lever i stora vilda flockar på Estlands mjuka sandmark och som treåringar börjar man tämja dom och rida in dom. Man har tydligen ngn form av verkning på dom under tiden och dom är alltid barfota,från födseln och under hela inridningsperioden som brukar vara upp till fem,sex års ålder.
Det funkar jättebra och när dom grundutbildade skickas från Estland upp till denna ridskola så är dom fortfarande barfota och tro mig, vilken alternativ barfotaverkare som helst skulle bara le och suga åt sig utifrån hur fina fötter samt väl utväcklade strålar dom har för att inte tala om vilken balans dom besitter i hovarna utifrån en frisk sund hov.
Detta vill man ju gärna inte som hovis ge sig på att ändra på då det är det bästa för hästen men efter ca en månads vistelse i Sverige och det dagliga arbete dom så väl är förberedda på och så lätt barfota klarade av i Estland så börjar dom plötsligt stappla fram med hovrelaterade hältor både fram och bak samt att kraftiga blödningar plötsligt uppkommer både i sula,bärrand,stråle och värst av allt trakten är helt obefintligt och dom går bokstavligt på ballarna. Denna onormala slitning som plötsligt uppkommit ger en oroväckande bakåtbruten benaxel med understuckna trakter och veka kotor som secundär följd.
Jag förstår inte hur detta kan uppkomma så plötsligt då dom tidigare aldrig varit skodda och utan problem klarat av samma typ av arbete i Estland som dom nu i Sverge utför samt att dom är födda och levt som vildhästar.
Hade det nu varit så att vi Svenska Hovisar varit där och "kluttat" så kunde det ju finnas en rimlig förklaring till hur detta fenomen kunde uppstå men vi hann aldrig verka dom innan dom blev hovömma.
Tyvärr är vi tvugna att balansera upp dom med beslag för att dom dagligen skall kunna brukas i verksamheten och eleverna finna en bekväm individ som dom kan utveckla sin ridning på så som individen själv är naturligt utan ömmhet i hovarna och kan bruka sin fulla kapacitet med glädje.
Finns det ngn här som kan tipsa mig om vad detta kan bero på????
