Osakerthundkop
Trådstartare
Anonymt nick då jag inte vill hänga ut någon. Men känner att jag behöver ventilera lite.
Fick nyligen hem en ettårig fodervärdstik som är tänkt till att användas till främst bruks, förutom ett aktivt sällskapsliv då. Och jag tycker verkligen om henne, men känner att hon kanske inte riktigt passar hos mig.
Det första problemet är att hon skäller och gnyr, gnäller, låter osv KONSTANT om vi är ute i stadsmiljö. Jag upplever inte henne som osäker mot varken folk eller andra hundar. Hälsar lugnt, intresserat och leker med andra hundar men är inte överdriven i sitt språk eller går undan. Om de inte är jobbiga då, då kan hon såklart gå undan eller säga ifrån, helt normalt hundbeteende med andra ord. Mot människor är hon likadan. Varken backar undan eller är överdriven i sin hälsningsfras. Så jag upplever henne snarare som uppskruvad och extremt nära till ljud. I hemmiljö är hon lugn och fin och en väldigt mysig hund.
Andra problemet, som egentligen inte är ett problem då jag inte vet än hur hon reagerar är skott/ljudrädsla. Det är extremt viktigt för mig att hon är oberörd då tanken är att vi ska tävla bruks. En av anledningarna till att jag vill ha en till hund och inte är nöjd med endast blandrasen jag har.
Hon ska inom en snar framtid göra MH och då får jag ju veta. Men ska redan nu innan prata med uppfödaren om hur jag känner. En av anledningarna till att jag ville ha en lite äldre hund var just för att vara lite mer säker på att få det jag ville ha. Och just nu känns det som att hon kanske hade passat bättre hos någon på landet och som inte vill resa runt överallt.
Hundmöten är också ett problem, jag har precis kommit så långt med blandisen att vi kan möta andra hundar på en trottoar och han kan gå fot med fint fokus på mig, från att inte ha kunnat se en hund på 100 m avstånd. Och jag vet inte om jag orkar igenom den träningen igen direkt nu när den hunden jag har har blivit så pass okomplicerad att jag slipper träna massor vardagslydnad för att han ska vara lätt att ha med sig. Hon drar dessutom igång honom vilket känns väldigt tråkigt när jag kommit så långt som jag gjort med honom.
Men samtidigt känns det som att jag är oseriös som lämnar tillbaka henne. Det känns som att jag ger upp för lätt på något sätt. Även om det blir ännu mera tydligt när jag nu ser vad jag skriver. Jag vill ju inte ha en problemhund som jag måste lägga massor med tid för att den ska funka i vardagen. Jag vill ha en hyffsat enkel hund att tävla lite med och kunna plocka med mig runt om i sverige och världen utan några problem...
Hur hade ni gjort? Hur hade ni resonerat som uppfödare, är jag oseriös som inte orkar lägga ner den extra tiden?
Fick nyligen hem en ettårig fodervärdstik som är tänkt till att användas till främst bruks, förutom ett aktivt sällskapsliv då. Och jag tycker verkligen om henne, men känner att hon kanske inte riktigt passar hos mig.
Det första problemet är att hon skäller och gnyr, gnäller, låter osv KONSTANT om vi är ute i stadsmiljö. Jag upplever inte henne som osäker mot varken folk eller andra hundar. Hälsar lugnt, intresserat och leker med andra hundar men är inte överdriven i sitt språk eller går undan. Om de inte är jobbiga då, då kan hon såklart gå undan eller säga ifrån, helt normalt hundbeteende med andra ord. Mot människor är hon likadan. Varken backar undan eller är överdriven i sin hälsningsfras. Så jag upplever henne snarare som uppskruvad och extremt nära till ljud. I hemmiljö är hon lugn och fin och en väldigt mysig hund.
Andra problemet, som egentligen inte är ett problem då jag inte vet än hur hon reagerar är skott/ljudrädsla. Det är extremt viktigt för mig att hon är oberörd då tanken är att vi ska tävla bruks. En av anledningarna till att jag vill ha en till hund och inte är nöjd med endast blandrasen jag har.
Hon ska inom en snar framtid göra MH och då får jag ju veta. Men ska redan nu innan prata med uppfödaren om hur jag känner. En av anledningarna till att jag ville ha en lite äldre hund var just för att vara lite mer säker på att få det jag ville ha. Och just nu känns det som att hon kanske hade passat bättre hos någon på landet och som inte vill resa runt överallt.
Hundmöten är också ett problem, jag har precis kommit så långt med blandisen att vi kan möta andra hundar på en trottoar och han kan gå fot med fint fokus på mig, från att inte ha kunnat se en hund på 100 m avstånd. Och jag vet inte om jag orkar igenom den träningen igen direkt nu när den hunden jag har har blivit så pass okomplicerad att jag slipper träna massor vardagslydnad för att han ska vara lätt att ha med sig. Hon drar dessutom igång honom vilket känns väldigt tråkigt när jag kommit så långt som jag gjort med honom.
Men samtidigt känns det som att jag är oseriös som lämnar tillbaka henne. Det känns som att jag ger upp för lätt på något sätt. Även om det blir ännu mera tydligt när jag nu ser vad jag skriver. Jag vill ju inte ha en problemhund som jag måste lägga massor med tid för att den ska funka i vardagen. Jag vill ha en hyffsat enkel hund att tävla lite med och kunna plocka med mig runt om i sverige och världen utan några problem...
Hur hade ni gjort? Hur hade ni resonerat som uppfödare, är jag oseriös som inte orkar lägga ner den extra tiden?