Skilladen är att när en häst har gått mot ett elstaket en gång, fattar de flesta redan första tillfället att " Ah den här tråden bits! Jag går inte på den igen." och kan förutse att den sträckan som staketet är på, där kan man inte gå genom. Djur vill ha förutsägbarhet för att känna sig trygga (människor också, även om vi intalar oss annat ibland) dvs det är tryggt att veta att elstöten händer ingenstans annat än vid tråden, som de kan se och lätt undvika. De behöver inte prova sig fram, meter för meter om all tråd där är farlig, de ser lätt- här går man inte.
Skillnaden då mot osynligt stängsel är att det kan vara överallt. Precis överallt. Den som sätter gränsen vet att den kanske går i en rak linje, att arealen är stor etc. Men fåren vet inte det. De vet inte logiken bakom stängslet, de kan inte förutse om staket är här, där eller överallt. I med att det är osynligt, så är hela betesmarken potentiellt ett minfält där man kan få en elstöt exakt vart som helst.
Även om då djuret inser att man kanske får stötar bara på vissa ställen, så måste de memorera vart det är. Kan de förstå att "staketet" går i en rak linje? Troligtvis inte.
Även om ljudet i sig inte är ett staff, så kommer det vara lika starkt kopplat till elchocken, som elchocken i sig.
Ponera att du hör ett ljud, sen får en elchock snart efter. Hur många stötar räcker det med innan du får stresspåslag av endast ljudet? Sen av ljudet, men ingen chock?
Tänk då att ljudet kan komma precis vart som helst, när som helst, för en som inte kan logiken för hur "stängslet" är satt.