Vinterföräldrar 22/23

[Pratsch]

Lite halvt oplanerat väntar vi nu nr 2 med preliminärt bf 1 februari. Vi har en pojk född 20 sedan tidigare och det ska bli så spännande att se vad som döljer sig därinne

Än så länge har jag inga symptom förutom lite mensvärk och att jag häromdagen var på väldigt dåligt humör utan anledning. Förra graviditeten var första symptomet ömma bröst men inget sådant än. Det kanske beror på att jag fortfarande ammar? Än så länge ammar jag på men vi får se hur det känns längre fram.

 

[Waco]

Här väntas nummer två också! Beräknad till menlösa barns dag (28e december) så det blir till att knipa så vi kommer in i januari . Efter missfallet i vintras har oron hela tiden legat och gnagt men nu är vi inne i vecka 12 och bebis ser ut att växa och frodas på VUL så sen som i förrgår så det känns bra.

Min endrometrios stökar en del så jag har ont och är trött men sluppit illamåendet denna gången.

Ska bli spännande med storasysters reaktion, hon kommer vara nyss fyllda 3 år (17e november 2019). Hon ter sig mycket empatisk för sin ålder men tycker ju samtidigt att planeten snurrar runt henne.

 

[nejlica]

Här verkar också nummer 2 (har en dotter född maj -19) vara på G

Är inte helt övertygad om att det kommer att gå vägen, 3e graviditeten på mindre än ett år, men nu har det gått ett par veckor sedan jag plussade så jag får väl i alla fall börja räkna med möjligheten. Är helt ärligt inte jätteglad över det just nu, har ungefär noll lust att vara gravid och har fullt upp med ett barn (i värsta treårstrotsåldern just nu...). Men jag tänker att om jag skriver det här blir det åtminstone lite mer verkligt

Är runt vecka sju (gravid direkt på tidigare missfall så på ett ungefär). Med dottern hade jag redan gjort två ultraljud vid det här laget, nu har jag knappt börjat tänka på att boka in en första tid hos BM

 

[Pratsch]

Här väntas nummer två också! Beräknad till menlösa barns dag (28e december) så det blir till att knipa så vi kommer in i januari . Efter missfallet i vintras har oron hela tiden legat och gnagt men nu är vi inne i vecka 12 och bebis ser ut att växa och frodas på VUL så sen som i förrgår så det känns bra.

Min endrometrios stökar en del så jag har ont och är trött men sluppit illamåendet denna gången.

Ska bli spännande med storasysters reaktion, hon kommer vara nyss fyllda 3 år (17e november 2019). Hon ter sig mycket empatisk för sin ålder men tycker ju samtidigt att planeten snurrar runt henne.

Grattis!

Min snart 2 åring har redan börjat klappa på magen och ser stolt ut när vi säger att han ska bli storebror. Han drar även parallellen till att hästen hade en bebis i magen och att det sedan kom ett föl. Men jag tror att det kommer att bli en överraskning för honom när vi kommer hem med en människobebis och inte ett föl

 

[Waco]

Här verkar också nummer 2 (har en dotter född maj -19) vara på G

Är inte helt övertygad om att det kommer att gå vägen, 3e graviditeten på mindre än ett år, men nu har det gått ett par veckor sedan jag plussade så jag får väl i alla fall börja räkna med möjligheten. Är helt ärligt inte jätteglad över det just nu, har ungefär noll lust att vara gravid och har fullt upp med ett barn (i värsta treårstrotsåldern just nu...). Men jag tänker att om jag skriver det här blir det åtminstone lite mer verkligt

Är runt vecka sju (gravid direkt på tidigare missfall så på ett ungefär). Med dottern hade jag redan gjort två ultraljud vid det här laget, nu har jag knappt börjat tänka på att boka in en första tid hos BM

Håller tummarna att det håller och att dottern snart är på bättre humör . Jag känner igen det där med att skiva in sig verkar så oviktigt med nummer två. Jag ska till BM nästa vecka för inskrivning då är vi inne i vecka 13 .

 

[nejlica]

Håller tummarna att det håller och att dottern snart är på bättre humör . Jag känner igen det där med att skiva in sig verkar så oviktigt med nummer två. Jag ska till BM nästa vecka för inskrivning då är vi inne i vecka 13 .

Tack Ja, eller hur Med första kollade jag gravidappen flera gånger om dagen, var på massor av vårdbesök, jätteivrig på minsta förändring i kroppen osv. Nu känner jag mest att hade det inte varit för att jag vill ha en tid för KUB så småningom om allt håller i sig hade jag glatt kunnat låtsas som ingenting i åtminstone några månader till

 

[Pratsch]

Mådde jag verkligen så här dåligt förra graviditeten? Jag mår illa hela dagarna och är helt orkeslös och nästan apatisk. Just nu sover snart 2-åringen och jag sitter oduschad i köket och äter inlagd sill direkt från burken. Sjukt osexigt

Jag vill så mycket mer, framförallt när det gäller att vara en bra förälder åt pojken men dagarna just nu går ut på att överleva tills kvällen då jag får lägga mig och sova igen. Utan svärmor hade jag nog inte orkat alls. Nu går vi dit på morgonen och spenderar förmiddagen där. Resten av dagen sitter jag på en stol och tittar på när han leker och känner mig som världens sämsta förälder när han vill involvera mig i leken och jag inte orkar.

Jag kikade på postafen idag men eftersom jag ammar fortfarande så går det bort. Annars försöker jag äta lite men ofta. Äter jag för stor portion sväller magen upp och jag mår ännu sämre.

Ursäkta sjukt gnälligt och negativt inlägg

 

[nejlica]

Mådde jag verkligen så här dåligt förra graviditeten? Jag mår illa hela dagarna och är helt orkeslös och nästan apatisk. Just nu sover snart 2-åringen och jag sitter oduschad i köket och äter inlagd sill direkt från burken. Sjukt osexigt

Jag vill så mycket mer, framförallt när det gäller att vara en bra förälder åt pojken men dagarna just nu går ut på att överleva tills kvällen då jag får lägga mig och sova igen. Utan svärmor hade jag nog inte orkat alls. Nu går vi dit på morgonen och spenderar förmiddagen där. Resten av dagen sitter jag på en stol och tittar på när han leker och känner mig som världens sämsta förälder när han vill involvera mig i leken och jag inte orkar.

Jag kikade på postafen idag men eftersom jag ammar fortfarande så går det bort. Annars försöker jag äta lite men ofta. Äter jag för stor portion sväller magen upp och jag mår ännu sämre.

Ursäkta sjukt gnälligt och negativt inlägg

Så jobbigt för dig, förstår att det blir negativt då! (och det är såklart helt okej, gnäll på du! Man behöver det ibland!)

Har du provat åksjukearmband eller något sådant?

 

[Ingela_S]

Efter att ha gjort KUB där allt såg bra ut så vågar jag kanske visa mig i den här tråden och hoppas på att kunna stanna kvar. Efter 9 ivf-behandlingar och 8 insättningar så blev jag helt otippat spontant gravid under vår väntan på äggdonation. Svårt att tro att det faktiskt händer och kommer gå vägen, men man måste ju få vara lite glad också och inte bara gå runt och oroa sig.

Så, v 14+1 idag och nästa ul om fem veckor. Känns jättelångt borta...

 

[Pratsch]

Efter att ha gjort KUB där allt såg bra ut så vågar jag kanske visa mig i den här tråden och hoppas på att kunna stanna kvar. Efter 9 ivf-behandlingar och 8 insättningar så blev jag helt otippat spontant gravid under vår väntan på äggdonation. Svårt att tro att det faktiskt händer och kommer gå vägen, men man måste ju få vara lite glad också och inte bara gå runt och oroa sig.

Så, v 14+1 idag och nästa ul om fem veckor. Känns jättelångt borta...

Grattis!

 

[Ingela_S]

Grattis!

Tack!

Hur går det för er andra?

 

[Pratsch]

Tack!

Hur går det för er andra?

Efter en mardrömsvecka med ”vanligt” graviditetsillamående kombinerat med förkylning och magsjuka för både mig och 2-åringen så är jag på banan igen . Fortfarande trött och lite illamående men kan ända göra saker. Så skönt!!

Jag hade sett fram emot KUB men på grund av att det är sommar och semestrar så blir vi inte erbjudna att gör den utan får vänta till RUL. Det känns så långt bort .

Sen börjar jag fundera på hur jag ska berätta för jobbet. Jag börjar en ny anställning i september och det känns faktiskt tråkigt att behöva börja med att berätta om att jag är gravid. Det var inte planen men vad gör man? Jag är ändå glad över pyret i magen

 

[Våfflan]

Efter att ha gjort KUB där allt såg bra ut så vågar jag kanske visa mig i den här tråden och hoppas på att kunna stanna kvar. Efter 9 ivf-behandlingar och 8 insättningar så blev jag helt otippat spontant gravid under vår väntan på äggdonation. Svårt att tro att det faktiskt händer och kommer gå vägen, men man måste ju få vara lite glad också och inte bara gå runt och oroa sig.

Så, v 14+1 idag och nästa ul om fem veckor. Känns jättelångt borta...

Jag känner det samma angående KUB och att kanske våga börja förhållande mig till den här graviditeten på ett mer konkret sätt. För oss lyckades (otroligt nog!) vårt första IVF försök efter ett par års misslyckade försök på naturlig väg.

Jag är i vecka 13+2 och har hela tiden mått toppen. Förra veckan var jag dock hos en läkare pga att jag har en del underliggande riskfaktorer och hon skrämde upp mig rejält med moderkaksavlossning och preklampsi.

 

[Våfflan]

Sen börjar jag fundera på hur jag ska berätta för jobbet. Jag börjar en ny anställning i september och det känns faktiskt tråkigt att behöva börja med att berätta om att jag är gravid. Det var inte planen men vad gör man? Jag är ändå glad över pyret i magen

Jag funderar också på om jag ska informera min chef den här veckan, innan hon går på semester. Jag har varit anställd sedan oktober och tänker på ett säkert fånigt sätt att de kanske trodde att de var "säkra" från föräldraledigheter med tanke på att jag faktiskt är 40. Å andra sidan är det ju inte som om jag kommer kunna mörka det hur länge som helst även om jag inte jobbar på samma kontor som någon av mina kollegor. Förr eller senare blir det ju ett barn om allt går som det ska.

 

[Ingela_S]

Efter en mardrömsvecka med ”vanligt” graviditetsillamående kombinerat med förkylning och magsjuka för både mig och 2-åringen så är jag på banan igen . Fortfarande trött och lite illamående men kan ända göra saker. Så skönt!!

Jag hade sett fram emot KUB men på grund av att det är sommar och semestrar så blir vi inte erbjudna att gör den utan får vänta till RUL. Det känns så långt bort .

Sen börjar jag fundera på hur jag ska berätta för jobbet. Jag börjar en ny anställning i september och det känns faktiskt tråkigt att behöva börja med att berätta om att jag är gravid. Det var inte planen men vad gör man? Jag är ändå glad över pyret i magen

Haha, men gud så jobbig vänta ..! Jag har ju redan varit på två UL, men tycker ändå att det är långt till RUL.

 

[Ingela_S]

Jag känner det samma angående KUB och att kanske våga börja förhållande mig till den här graviditeten på ett mer konkret sätt. För oss lyckades (otroligt nog!) vårt första IVF försök efter ett par års misslyckade försök på naturlig väg.

Jag är i vecka 13+2 och har hela tiden mått toppen. Förra veckan var jag dock hos en läkare pga att jag har en del underliggande riskfaktorer och hon skrämde upp mig rejält med moderkaksavlossning och preklampsi.

Jag låg inom riskgruppen för preklampsi (visst är det samma som havandeskapsförgiftning?) eftersom jag är över 40, är förstagångsföderska och hade lite förhöjt blodtryck, så jag fick Trombyl för att minska risken.

 

[Ingela_S]

Jag funderar också på om jag ska informera min chef den här veckan, innan hon går på semester. Jag har varit anställd sedan oktober och tänker på ett säkert fånigt sätt att de kanske trodde att de var "säkra" från föräldraledigheter med tanke på att jag faktiskt är 40. Å andra sidan är det ju inte som om jag kommer kunna mörka det hur länge som helst även om jag inte jobbar på samma kontor som någon av mina kollegor. Förr eller senare blir det ju ett barn om allt går som det ska.

Alltså detta kommer ju låta lite knäppt, men vad glad jag blir att jag inte är ensam över 40.

 

[Våfflan]

Jag låg inom riskgruppen för preklampsi (visst är det samma som havandeskapsförgiftning?) eftersom jag är över 40, är förstagångsföderska och hade lite förhöjt blodtryck, så jag fick Trombyl för att minska risken.

Samma här (blodtryck och ålder) + en kroniskt lätt nedsatt njurfunktion. Fick trombyl och folsyra.

 

[Ingela_S]

Angående att berätta på jobbet, så var jag tvungen att informera min närmaste chef när denne ville ha med mig ut på ett jobb där det fanns lite hälsofarliga ämnen som jag inte kände för att utsättas för. Chefen har varit informerad under hela ivf-resan, så överraskningen blev kanske inte total, även om min ålder börjar springa iväg.

Däremot känner jag mig inte så sugen på att ställa mig upp i fikarummet och berätta högt och tydligt för alla kollegor. Det kommer ju märkas ändå så småningom, så jag tänker att de får väl fråga om de undrar.

 

[Ingela_S]

Samma här (blodtryck och ålder) + en kroniskt lätt nedsatt njurfunktion. Fick trombyl och folsyra.

Aha, folsyra tog jag redan, det känns som att jag ätit det konstant i 5 år...