Vikten av återhämtning

Vilken vecka jag haft! Sjuka barn som legat med jättehög feber och en man som inte mått bra. Höjdpunkten blev när mannen dessutom måste åka till Stockholm för ett möte när ena barnet hade 40 gradig feber.. vad hjälplös jag blir i sådana tillfällen. Hur går man till förskola med barnen när jag inte vill väcka den lilla som äntligen somnat? Hur gör man med mat när kylskåpet gapar tomt? Hur löser jag stallet? Hur länge kan ett barn sova innan det börjar bli för långt in på dagen? I sådana här fall saknar jag min mamma enormt. Vet att hon skulle ställt upp och hjälpt till och gett goda råd. Fick löst dagen med båda barnen hemma, hämtpizza och hjälp av min medryttare. Minstingen var helt utslagen och sov till 3 på dagen. Då ville jag inte låta henne sova längre även om hon gärna hade velat.
Mitt i denna soppan blir jag helt utslagen men det finns ingen tid för det. Fokus och försöka ha positivt tänkande. Skitdagar men nu när de är över känner jag mig faktiskt lite starkare. Som att jag har återhämtat mig väldigt snabbt. Fick även en underbar sömn i natt som kan ha hjälpt till.
Men har lyckats komma igång med promenader de flesta dagarna, även varit iväg och simmat. Inte den sköna lugna bild jag hade då gymnasieskolan hade livräddning alldeles bredvid. Och att vi var 8 pers på två banor! Har folk inget bättre för sig på vardagarna??
Nej, dags för fredagsgos med min stora lilla kille. Ja, för vem kan säga nej när en 4-åring frågar om man kan gosa?