Lite tråkigt att inte rida två gånger faktiskt, nu när jag har blivit van vid att rida två lektioner samma dag. Men men, sånt är livet och jag kan ju inte kräva att få gå tidigare från jobbet om jag nu behövs där under ordinarie arbetstid... 
Skulle få rida Viper, en liten kompakt brunskäck med runda former. Han var en av de få hästar som jag aldrig hade ridit på ridskolan, så jag tyckte att det skulle bli väldigt spännande och intressant! Han ser för det mesta väldigt trevlig ut på lektion, men ibland har jag sett honom springa runt med huvudet i taket och se väldigt spänd ut. @ii-ssa hade dock gissat på att det skulle vara en häst i min smak, därför var jag lite extra nyfiken.
Och Viper var enormt trevlig, ingen tvekan om saken! Han hade några tendenser att vilja streta uppåt med huvudet och gå emot handen, men så länge jag jobbade honom med skänkel och magmuskler och såg till att vara väldigt stabil i sätet så var han i trevlig form. Då blev han istället gärna lite kort och krullade ihop sig, så ridläraren gav mig i uppgift att rida honom i lång och låg form och länga ut överlinjen på honom. Några gånger på lektionen så fick jag till riktiga finåkarstunder med en avslappnad och uppmärksam häst i trevlig form (särskilt i galoppen) – sånt gillar jag.
Det tar ett tag för mig att tona in mig på en helt okänd häst (nästan mer i dressyren än hoppningen, upplever jag), så en del av lektionen gick åt till att känna efter hur hårt eller lätt jag skulle ge hjälperna, samt vilka hjälper jag behövde jobba mest med. Ett tag glömde jag bort mina magmuskler, vilket gjorde att han tappade formen under en långsida, stretade upp med huvudet och började bli spänd och springig. När jag kom på att koppla på magmusklerna igen så blev han mjuk och lugn igen.
Lektionen började ganska omedelbart med övningar på halter, och haltövningarna kom igen under hela lektionen. Det var inte helt enkelt på en häst jag inte kände eller var intonad på och som hade tendenser att vilja gå emot handen, och dessutom är halter en av mina värre svagheter i ridningen... Jag hade svårt att få Viper att göra avslappande halter utan att sträva uppåt med nacken. Tror att jag kanske bara lyckades med ett par stycken. Men i slutet på lektionen så sa ridläraren att ”han kommer gärna att vilja höja nacken in i halten, så du behöver koncentrera dig på din handställning och din följsamhet i armbågen istället”, som att det var något Viper brukade göra, vilket kändes något bättre.
Det var en rolig och trevlig lektion, och jag hoppas på att få möjlighet att sitta på Viper flera gånger och fortsätta jobba på att tona in mig på honom!
Skulle få rida Viper, en liten kompakt brunskäck med runda former. Han var en av de få hästar som jag aldrig hade ridit på ridskolan, så jag tyckte att det skulle bli väldigt spännande och intressant! Han ser för det mesta väldigt trevlig ut på lektion, men ibland har jag sett honom springa runt med huvudet i taket och se väldigt spänd ut. @ii-ssa hade dock gissat på att det skulle vara en häst i min smak, därför var jag lite extra nyfiken.
Och Viper var enormt trevlig, ingen tvekan om saken! Han hade några tendenser att vilja streta uppåt med huvudet och gå emot handen, men så länge jag jobbade honom med skänkel och magmuskler och såg till att vara väldigt stabil i sätet så var han i trevlig form. Då blev han istället gärna lite kort och krullade ihop sig, så ridläraren gav mig i uppgift att rida honom i lång och låg form och länga ut överlinjen på honom. Några gånger på lektionen så fick jag till riktiga finåkarstunder med en avslappnad och uppmärksam häst i trevlig form (särskilt i galoppen) – sånt gillar jag.
Det tar ett tag för mig att tona in mig på en helt okänd häst (nästan mer i dressyren än hoppningen, upplever jag), så en del av lektionen gick åt till att känna efter hur hårt eller lätt jag skulle ge hjälperna, samt vilka hjälper jag behövde jobba mest med. Ett tag glömde jag bort mina magmuskler, vilket gjorde att han tappade formen under en långsida, stretade upp med huvudet och började bli spänd och springig. När jag kom på att koppla på magmusklerna igen så blev han mjuk och lugn igen.
Lektionen började ganska omedelbart med övningar på halter, och haltövningarna kom igen under hela lektionen. Det var inte helt enkelt på en häst jag inte kände eller var intonad på och som hade tendenser att vilja gå emot handen, och dessutom är halter en av mina värre svagheter i ridningen... Jag hade svårt att få Viper att göra avslappande halter utan att sträva uppåt med nacken. Tror att jag kanske bara lyckades med ett par stycken. Men i slutet på lektionen så sa ridläraren att ”han kommer gärna att vilja höja nacken in i halten, så du behöver koncentrera dig på din handställning och din följsamhet i armbågen istället”, som att det var något Viper brukade göra, vilket kändes något bättre.
Det var en rolig och trevlig lektion, och jag hoppas på att få möjlighet att sitta på Viper flera gånger och fortsätta jobba på att tona in mig på honom!
