Vart tog känslan vägen?

[Sandra1]

Ni vet den där känslan då man ridit ett pass eller en övning som man kan leva på i veckor!!
Vi har på nått sätt tappat bort den!
Är det pga vintern utan ridhus och vi trotsigt har ridit utomhus i väder och vind som den är svår att känna?
Eller har vi för höga krav på oss själva att den känslan blir för hög för att nå?
Eller har vi tagit det för lugnt och blivit lite slappa att vi inte riktigt jobbar tillräckligt hårt för att nå fram?

Nä nu är både jag och hästen omotiverade till det mesta då allt bara har blivit jobbigt och tråkigt!
Vi kanske ska falla tillbaka lite och göra övningar vi är riktigt duktiga på och hitta tillbaka till dansen!

Eller vad tycker ni?

 

[Freeride]

Sv: Vart tog känslan vägen?

Det där är svårt tycker jag. Beror på varför den försvann, om man vet det?
För mig kan det vara att jag eller hästen inte trivs, eller att vi kommit ifrån grunderna, eller att vi tappat motivationen av andra anledningar, stress, annat i livet eller så?

Jag har nyligen haft ett par veckors vila på min häst då han kändes seg och deppig, och nu när jag satt igång igen har jag gått tillbaka rejält och fokuserar väldigt mycket på mig och min sits, min hand, att ge så små hjälper som möjligt, han ska lyssna, vara fokuserad och gå fram frusta ur och vara lösgjord.
Det är jättekul att rida när man inte slåss med hästen eller behöver gå på den för att få den att kliva på eller göra en rörelse

När vi tappar motivationen brukar jag försöka fundera på vad jag vill ha ut av min häst, och vad han får ut av mig. Är det så himla viktigt att följa tävlings målen för säsongen/träna för den där fina tränaren/gå den där kursen just nu, eller är det viktigare att vi tar oss fram på "rätt" sätt, dvs att båda är nöjda och samarbetar på vägen?

 

[Praefatio]

Sv: Vart tog känslan vägen?

Februari och mars är jättetunga månader psykiskt tycker jag. Jag har varit totalt omotiverad till ridningen och mest varit irriterad när jag kommer ut från ridbanan, för att jag inte har kunnat hitta positivt fokus vilket har gjort att hästen har gått jättedåligt. För min del blir det bara bättre och bättre nu när dagarna blir längre och solen äntligen skiner.

Tror att det är jättedumt att ha för höga mål. Det ska alltid vara roligt att rida. Jobbigt, ja, men alltid roligt. Märker man att målen man har bara sänker en och får en att känna sig värdelös, så är det dags att sänka kraven lite och hitta nya mål. För mig personligen är det viktigaste att känna att samarbetet mellan mig och hästen är bra, att det finns harmoni och glädje på ridbanan, sedan är det lite skit samma vad man faktiskt gör. Efter ett positivt pass där jag och hästen varit i samklang så har jag alltid den där underbara känslan som man lever så länge på! Även om vi inte tränade galoppombyten eller hoppade 120 cm-bana...

Det innebär ju inte att man inte kan ha seriös träning och tävling som mål, men hittar man inte glädje och harmoni när man tränar på högre nivå så är det oftast bäst att backa ett steg igen.

 

[Sandra1]

Sv: Vart tog känslan vägen?

Hej!
Stort tack för era funderingar och tankar!

Jag håller med er!
Jag har en häst som är 17år och inte så välutbildad, så vi fick nog lite för mycket press på oss från alla håll och kanter

Det senaste året har vi bara fått höra..
- va kan hon inte det?
- klart hon kan! Det är ryttaren som inte kan isåfall!
- hon är hopplös funderat på att skaffa en ny?
- äsch hon är 17 och har bara dumheter för sig..

Och även fast jag försökt att förklara för både andra samt tränare så verkar ingen direkt ha lyssnat...
Så resultatet började bli att vi tog oss an övningar där vi inte riktigt är än med tron om att hästen kan men det hänger på mig!
Och där i samma stund som jag fick tron om att andra hade rätt så försvann våran känsla...

Men vi har dragit i nödbromsen!
Jag har flyttat hästen till en mycket trevligare miljö för både henne och mig,
Låtit henne vila i ca 1 månad för att stressa ner och hitta hem,
Samt satt igång långsamt med en mycket mer harmonisk häst!
Och jag har även ridit våran första lektion för en ny tränare som förstår vart hästen befinner sig!
Och för första gången på väldigt länge!!!
Så hade jag den här känslan genom hela lektionen!

Och men den så börjar nu "ombildningen" utav min gamla häst!

 

[Freeride]

Sv: Vart tog känslan vägen?

Vad kul att du hittade tillbaka!!
Jag är också på g att byta stall och tror det kommer bli jättebra, det är inget roligt att ständigt höra kommentarer om vart hästen borde vara utbildningsmässigt, o att dessa människor sedan tror att det bara är att rida den "så" i en hög form och krävande övningar från en dag till en annan, jag vill ta den dit i mitt tempo.
Även om din häst är lite äldre så kan det ju vara ännu viktigare att man lyssnar på sig själv o sin häst för att slippa skador eller överansträngningar.
Det ska vara roligt för båda, är mitt motto