Värsta "underlaget"?

[Chili]

När ni rider ut i skog och mark, vad är det värsta ni kan tänka er att rida genom/över? När säger ni nej, nu vänder vi - när det handlar om framkomligheten? Är det grusväg och tydliga stigar som gäller eller kör ni bulldozerstilen?

Sitter själv och är sugen på att rida en runda som är riktigt härlig, men på mitten är det ett litet sankområde. Är inte mer än kanske 2 meter brett men får nog suga på den nöten lite, alternativ gå utmed diket som orsakar denna översvämning och hitta ett bättre ställe att ta sig över. Eller invänta en rejäl torrperiod... Eller bygga en bro

Jag är väl en sån som tycker att hästar kan ta sig fram ypperligt i all möjlig terräng men passar mig för sanka områden, dock har vi inga direkt bottenlösa myrar här så det är inte särskilt illa. Det roligaste jag har gjort var att fösa ihop kor i rätt eländig terräng när vi hittade en flock lösa kossor i skogen

 

[Andorra]

Sv: Värsta "underlaget"?

Om det är riktigt blött och sankt så vänder jag. Känner inte för att hästen ska gå ner sig i skogen bara för att jag är envis.

Rider helst på mjuka skogsvägar men tar mig fram på de flesta underlagen men i lämplig hastighet. Pållarna är ömfotade på bergkross, så det undviker jag eller så går jag i diket i stället.

Nissastigen rider jag inte heller på. Litar inte helt på nuvarande pållar men med min gamla häst var det inga problem men bilisterna blev lite sura emellanåt. Konstigt att de inte saktar in när de ser en häst på vägkanten utan bara när det är vilda djur?

 

[Popcorn]

Sv: Värsta "underlaget"?

Jag håller med Andorra. Där det är blött och sankt och jag inte känner till stället, då vänder jag.
Är det bara kletigt så brukar vi klaffsa över. Men jag tycker INTE om det. Försöker att undvika sådana ställen.

Likaså bergkross och mellanstora kantiga stenar. Då försöker jag rida så mycket som möjligt vid kanten, om det går.

 

[Chili]

Sv: Värsta "underlaget"?

Nä, man vill verkligen inte gå ner sig. Gjorde det en gång på mark jag trodde var solid. Gick dock bra men jösses vad hästen sjönk ner.

I trafik är väl det värsta när jag korsat en 90-väg. Står på bilarnas utfart då vid en stor rastplats så man är väl synlig. Har sett ekipage på andra ställen utmed den vägen, står och trycker i buskage precis vid vägen

 

[schelin_j]

Sv: Värsta "underlaget"?

Riktigt blött och speciellt sank mark undviker jag om jag kan. Där det "bara" är blött kan jag rida om det inte är allt för geggigt och så, hästen bör ju kunna få någotsånär fäste för fötterna så att vi inte går omkull. Likaså undviker jag om det är större "vadområden" i och med att vare sig jag eller hästen vet vad som finns under allt vatten, det kan ju vara stora håligheter eller liknande där som han kan fastna i.

Annars är det väl extrem blockterräng som brukar utgöra problem - blir det så stentätt att det är svårt att hitta plats att få ned de stora hovarna så är det inte lämpligt att rida där. Och bara tanken på hur det skulle gå OM hästen tappade fotfästet gör mig rätt skräckslagen.

Klipphällar kan vara problem också. Enstaka hällar är vanligen inget bekymmer men min häst skulle nog inte klara av kalfjäll eller liknande. Hans stora skodda fötter passar inte för det underlaget.

 

[the_connemara]

Sv: Värsta "underlaget"?

Sankmark (vatten o blött går bra men inte sankmark) och rotvältor är big nono för mig. Alldeles för hög skaderisk och risk för att hästen i panik rycker upp ett ben och sakdar sig pga det.

Likaså vissa kalhyggen där det är mycket kvist kvar, de torra bitarna intill stammen är riktigt sega och vassa. Men normala hyggen är inga problem.

Vi ha mkt berg häsr oxå, då för man passa sig på man inte hamnar direkt på berget om man ska ner utan att där är "mark" som ligge stadigt ovanpå för hästen att gå på.

Men allt sådant är man ju van vid att förutse sedan liten parvel så vi brukar hitta alternativa vägar


Dock, min häst rycker lätt av sig skorna och jag är oftast för feg för riktigt off road Vill inte få en tass och flera träningspass sabbade (han har hittills aldrig skadat sig när han tappat en doja men vrickningar o dylikt vill man ju såklart inte ha heller!) bara för att jag ska envisas med att gå på de värsta ställena.

 

[aramis]

Sv: Värsta "underlaget"?

Jag är inte så noga när jag rider i skogen, går fram nästan överallt.
Men som andra säger, träsk där man sjunker igenom försöker jag mig inte på, då får man vända eller söka ny väg.

Är det bara två meter brett område så kanske du kan preparera det på något vis så du kommer förbi? Dika runt om så det håller sig torrare? Ta med ett par hamlbalar och lägga på övergången blandat med några granruskor kanske?
Synd om du har en kanonväg som denna passage hindrar dig från att ta dig runt på.

 

[FeatherCloud]

Sv: Värsta "underlaget"?

jag rider nästan överallt. undviker väldigt sanka områden, då tar jag en annan väg runt eller går i kanten (om det är en kort sträcka). är det "bara blött" så rider jag ändå, det hör till att hästen går fram där jag ber honom gå.

sen tycker jag inte om att rida där det är väldigt stenigt (dvs. stora "stenrösen" etc) där det finns risk att hästen halkar eller går ner sig i något hål och kan fastna.

vasst stenkross rider jag på, men bara i skritt och så långt ut på vägkanten det bara går.

starkt trafikerad 90-väg korsar jag flera gånger i veckan. men det är en lång raksträcka och väldigt öppet så man ser lång väg ifall det kommer trafik. rider längs något mindre 70-väg också relativt ofta och det är inga större problem, går av vägen om det kommer tyngre trafik (typ lastbil). oftast visar bilisterna hänsyn också.
förr red jag långa sträckor längs en ganska trafikerad 90-väg också, men då var det oftast rejält bred vägren (ca 3 meter) så då var det inga problem.

 

[Chili]

Sv: Värsta "underlaget"?

Det är utlagt lite pinnar o dyl så människor kan ta sig över. De har avverkat där nu så det är lite oframkomligt på vissa ställen. Men man kan ju försöka gå utmed diket och se om det ändrat sig efter avverkningen, om man kan korsa på något annat ställe.

Det är så långt hemifrån så man får väl be pappa ta traktorn dit och så får vi fixa nåt, annars.

 

[Chili]

Sv: Värsta "underlaget"?

Vad jag minns har jag aldrig haft tappskor pga ridning offroad eller i lera heller. Nordsvensken har ju bättre förutsättningar i terrängen men varken fullblodet eller tidigare araber och andra hästar har tappat några skor. Tycker risken är större att de är vårdslösa och rispar sig på något, så jag drar alltid på heltäckande benskydd.

 

[the_connemara]

Sv: Värsta "underlaget"?

Haha, jag gör tvärtom Enda gången jag känner mig säker off road är oskott och utan skydd, inget som kan fastna.

Jag har råkat ut för det en gång, men även att en doja åkt av bara sådär mitt på en asfaltsväg.

Men det är snarare så att jag inte vill riskera att den kan fastna, spec inte om skorna glappar innan omskoning eller just innan ngn viktigare träning/tävling. Det finns ju trots allt ingen fastningsrisk alls på en grusväg, då är det bara avtrampningen kvar (som jag numera alltid har boots för att försöka undvika innan ungisen stabiliserat sig).

 

[Lycanthrope]

Sv: Värsta "underlaget"?

Jag rider på alla möjliga underlag, däremot vänder jag vid "bottenlös sumpmark".

När hästarna är barfota rider jag inte heller på riktigt vassa grusvägar, men några sådana har vi inte här.

 

[samurai]

Sv: Värsta "underlaget"?

Jag hittar oftast en väg runt "problemområdet". Ibland har jag dock fått vända för att skogen har varit så tät att det inte har gått att pressa igenom hästen.

 

[Ravishing]

Sv: Värsta "underlaget"?

Jag håller mig till stigar!

 

[Kaktuzblomma]

Sv: Värsta "underlaget"?

Rider överallt utom där det är riktigt sumpigt och "bottenlöst" eller helt igenväxt med grenar och sly överallt. Känner jag inte till markerna är jag lite fegare. Det finns inga klippor/hällar här men sådana skulle jag nog inte rida på heller.

Fart anpassas till underlaget.

Då jag gillar fälttävlan är det viktigt att hästen går fram "överallt", det skulle ju inte se så bra ut om hästen vägrar att gå ut på terängbanan och bli smutsig och blöt om hovarna....

 

[aramis]

Sv: Värsta "underlaget"?

Senskydd åker alltid på om jag ska ut i skogen där det inte är fin stig.
Sen så blir det lätt lite små sår då och då, men skydden skyddar mot större saker i alla fall.
Min fröken lyckas nästan alltid komma in från hagen med div olika sår också så man börjar bli härdad... tyvärr.
Tror det är bra för dom att komma ut och få tänka sig för lite var dom sätter fötterna och gymastisera lite lagom utan att tänka på det. Men hade vi massor av fina stigar utan sten och pinnar på så skulle jag säkert valt det istället, mer av bekvämlighets skäl för mig.

 

[Chili]

Sv: Värsta "underlaget"?

Haha men precis. Med nordsvensken (och andra hästar förvisso) har det aldrig varit något. Så gick jag en simpel promenad lite lätt offroad, inget svårt men en del träd att kliva över etc. Hästkraken blödde vid kotan när vi kom ut på vägen igen Inget allvarligt, ett pyttesår. Och självklart på den enda vita kotan

 

[Martenix]

Sv: Värsta "underlaget"?

Riktigt blöta och sankiga områden undviker jag liksom väldigt steniga och snåriga partier.
Jag vill heller inte rida på berg men det beror mer på gammal rädsla än svårighet för hästarna...

 

[Roucle]

Sv: Värsta "underlaget"?

Håller med alla här, jag rider inte på super sunk mark eller vad man ska kalla det . Sen gillar jag inte grusvägar med jättegrov grus( då menar jag GROVT). Då polle är barfota så undviker vi det om vi absolut inte måst ta oss över, då hoppar jag av för att han inte ska vara så belastad på det underlaget.

 

[_0_1_2_3_]

Sv: Värsta "underlaget"?

Jag rider överallt..
utom i kärr som jag inte känner till sen innan.

kärr som alltid har funnits där och man har ridit över mååånga gånger och som ingen har sjunkit ned i på runt 10år rider jag över.
hästen sjunker oftast bara ned till kotan.
en gång då det var extremt sjönk hästen ned till knäna.
men det gick bra.

annars rider jag precis överallt.
genom kohagar (lurade i min mamma att det faktist var ett stake mellan korna och oss ) fast det är lika stor risk att möta kor även när man inte rider i kohagar här
en gång mötte jag en flock på 50 ungtjurar
och mött enstaka lösa kor miljontals gånger ^^,

rider över extrema kalhyggen med pinnar och blöta områden.
en gång fick jag min stackars häst att släpa sig uppför en "backe" som bestod av bara stora stenblock och lutade inte 90 grader men närapå..

rider i 1 meter djupa skogsmaskinspår.
också har jag nån inbyggd kompass för jag kan rida rätt ut i skogen och hitta hem lätt igen. utan att ha en aning om var jag är nånstans.


och jag älskar att göra så
det hjälper mig att lugna ned mig ..
då jag har mycket problem psykiskt.
panikångest, ångest för ingenting..

hästen han älskar det också och ibland är han på sånt humör att han bara tar en helt okänd stig och klampar in på den med värsta stig-finnar minen x)

min häst är en polsk arab (ponny) glömde jag..