-Hur har det gått idag? -Har jag berättat att jag har världens bästa häst? Så brukar dialogen låta nu när jag kommer hem från hoppträningarna. Jag känner mig så full av energi då och så glad att jag bara vill hoppsa fram istället för gå. Som förstått så gick hoppningen bra igår, vi tränade på att låta hästen sköta sitt och inte krångla till det. Så jäkla lätt egentligen men ärligt talat är det inte riktigt så jag är lärd. Jag har fått lära mig att man måste fånga upp hästen, göra den uppmärksam på hindret och sen gärna "trycka av den" i rätt tid. Det funkar inte alls, inte för oss i alla fall. Ju mindre jag inverkar, desto bättre hoppning blir det. Så himla skön känsla när man bara följer med och känner hur Zam suger tag i hindret och sen skjuter iväg över. Känns så tryggt och stabilt! Världens bästa häst helt enkelt. Sen ska jag jobba mer på min sits, mer tyngd i hälarna och skjuta fram bäckenet lite. Titta på hans kloka fina ögon, de är så fyllda av välvilja! 
Men idag kom bakslaget. Är helt död i kroppen, ont i varenda muskel, känns som någon monterat en tving som trycker från tinning till tinning. Sovit dåligt, illamående och blodsockret sjunker även om jag har ätit korrekt. Men det är ju snart helg så bara att kämpa på, ända in i kaklet
Men idag kom bakslaget. Är helt död i kroppen, ont i varenda muskel, känns som någon monterat en tving som trycker från tinning till tinning. Sovit dåligt, illamående och blodsockret sjunker även om jag har ätit korrekt. Men det är ju snart helg så bara att kämpa på, ända in i kaklet
