- Svar: 31
- Visningar: 3 448
Via omvägar har vi återigen blivit inbjudna till samkväm över jul med mina föräldrar. Den direkta kontakten är nämligen i stort sett kapad sedan ett par år.
Den ena föräldern har ett missbruk och ägnar sig åt urspårade (farliga) raseriutbrott titt som tätt, sedan alltid. Den andra är starkt medberoende och har inte lyckats lämna relationen trots alla former av misshandel, förutom fysisk (vad jag vet).
Den medberoende föräldern säger sig inte förstå varför vi inte vill träffa dem. Trots otaliga misslyckade försök att själv lämna relationen uppstår återigen minnesförlust, och förebråelser för att vi inte vill komma. Verklighetsuppfattningen är skadad av alla år av psykisk misshandel. Att hälsa på oss på egen hand är omöjligt, på grund den beroende förälderns temperament.
Att åka dit är som att dricka gift, eller få en påse med ormar att hålla i, så jag kommer återigen tacka nej. De har förstört nog. Men återigen kommer ett styng av dåligt samvete. Kanske skulle det vara annorlunda den här gången? Fast jag vet. Det kommer inget gott ur detta. Har aldrig kommit, kommer inte att komma.
Får tack och lov bara enstaka förebråelser från övrig släkt. De flesta tror jag förstår. Men för varje gång finns där ett litet styng. Kanske skulle det ändå.. ?
Den ena föräldern har ett missbruk och ägnar sig åt urspårade (farliga) raseriutbrott titt som tätt, sedan alltid. Den andra är starkt medberoende och har inte lyckats lämna relationen trots alla former av misshandel, förutom fysisk (vad jag vet).
Den medberoende föräldern säger sig inte förstå varför vi inte vill träffa dem. Trots otaliga misslyckade försök att själv lämna relationen uppstår återigen minnesförlust, och förebråelser för att vi inte vill komma. Verklighetsuppfattningen är skadad av alla år av psykisk misshandel. Att hälsa på oss på egen hand är omöjligt, på grund den beroende förälderns temperament.
Att åka dit är som att dricka gift, eller få en påse med ormar att hålla i, så jag kommer återigen tacka nej. De har förstört nog. Men återigen kommer ett styng av dåligt samvete. Kanske skulle det vara annorlunda den här gången? Fast jag vet. Det kommer inget gott ur detta. Har aldrig kommit, kommer inte att komma.
Får tack och lov bara enstaka förebråelser från övrig släkt. De flesta tror jag förstår. Men för varje gång finns där ett litet styng. Kanske skulle det ändå.. ?
Senast ändrad: