Vänligen gå och förstör någon annans liv - giftiga relationer

Via omvägar har vi återigen blivit inbjudna till samkväm över jul med mina föräldrar. Den direkta kontakten är nämligen i stort sett kapad sedan ett par år.

Den ena föräldern har ett missbruk och ägnar sig åt urspårade (farliga) raseriutbrott titt som tätt, sedan alltid. Den andra är starkt medberoende och har inte lyckats lämna relationen trots alla former av misshandel, förutom fysisk (vad jag vet).

Den medberoende föräldern säger sig inte förstå varför vi inte vill träffa dem. Trots otaliga misslyckade försök att själv lämna relationen uppstår återigen minnesförlust, och förebråelser för att vi inte vill komma. Verklighetsuppfattningen är skadad av alla år av psykisk misshandel. Att hälsa på oss på egen hand är omöjligt, på grund den beroende förälderns temperament.

Att åka dit är som att dricka gift, eller få en påse med ormar att hålla i, så jag kommer återigen tacka nej. De har förstört nog. Men återigen kommer ett styng av dåligt samvete. Kanske skulle det vara annorlunda den här gången? Fast jag vet. Det kommer inget gott ur detta. Har aldrig kommit, kommer inte att komma.

Får tack och lov bara enstaka förebråelser från övrig släkt. De flesta tror jag förstår. Men för varje gång finns där ett litet styng. Kanske skulle det ändå.. ?

 

[Daff]

Nej du borde inte åka i år, det kommer inte vara vara annorlunda från tidigare år. Om det verkligen var en förändring som innebar att dom förstod hur det har varit för dig så hoppas jag att dom skulle sträcka ut en hand på annat sätt. Men jag förstår din känsla. Om du känner att du vill ge dom en chans till kanske ni kan ses eller höras en annan, vanlig dag med lägre förväntningar?

 

[Lickety]

Nej du borde inte åka i år, det kommer inte vara vara annorlunda från tidigare år. Om det verkligen var en förändring som innebar att dom förstod hur det har varit för dig så hoppas jag att dom skulle sträcka ut en hand på annat sätt. Men jag förstår din känsla. Om du känner att du vill ge dom en chans till kanske ni kan ses eller höras en annan, vanlig dag med lägre förväntningar?

För ett par år sedan åkte jag dit och hämtade saker som var mina från barndomen då de skulle flytta, efter oändliga mängder av övertalan från deras sida.

Det utlöste ett episkt raseriutbrott där den beroende föräldern började supa och fradgade av vrede och skrek att jag omöjligen kan vara hans barn, för att jag beter mig så illa (som håller min familj undan dem och dessutom menar att det finns goda anledningar till det).

Går något (oavsett vad) emot hen, så finns det bara straff att vänta.

Så jag vet inte, jag tror faktiskt det är hemskt kört.

 

[Snowball]

Nej du behöver absolut inte åka dit
Du behöver inte ha någon kontakt alls
Din släkt ska inte förebrå dig alls
Är missbruket dolt eller synligt för alla?
Vem är omvägen?

 

[SaraXX]

Ta hand om dig @Lickety.

 

[Lickety]

Nej du behöver absolut inte åka dit
Du behöver inte ha någon kontakt alls
Din släkt ska inte förebrå dig alls
Är missbruket dolt eller synligt för alla?
Vem är omvägen?

Nej, jag vet ju vad som väntar. Missbruket är till vissa delar synligt, men förstås sker större delen inom hemmets väggar som alltid. Funderar på att kapa omvägen, för att slippa utsättas för detta, eftersom jag nu är nödgad (kanske?) till att höra av mig och tacka nej till inbjudan. Väljer vanligen vägen sms, för att slippa förebråelsesnacket i repris.

 

[Snowball]

Kan du berätta för omvägen om samtalet?
Att missbruket är så allvarligt att det går ut över dig
Annars är det helt ok att inte umgås med släkten
Man måste inte alls fira jul med släkten

 

[Lickety]

Kan du berätta för omvägen om fars dag samtalet?
Att missbruket är så allvarligt att det går ut över dig
Annars är det helt ok att inte umgås med släkten
Man måste inte alls fira jul med släkten

Raderade lite, kändes för utelämnande till vissa delar. Omvägen vet om samtalet. Vi firar jul med ingift släkt, det fungerar utmärkt.

 

[karamelldrottningen]

Via omvägar har vi återigen blivit inbjudna till samkväm över jul med mina föräldrar. Den direkta kontakten är nämligen i stort sett kapad sedan ett par år.

Den ena föräldern har ett missbruk och ägnar sig åt urspårade (farliga) raseriutbrott titt som tätt, sedan alltid. Den andra är starkt medberoende och har inte lyckats lämna relationen trots alla former av misshandel, förutom fysisk (vad jag vet).

Den medberoende föräldern säger sig inte förstå varför vi inte vill träffa dem. Trots otaliga misslyckade försök att själv lämna relationen uppstår återigen minnesförlust, och förebråelser för att vi inte vill komma. Verklighetsuppfattningen är skadad av alla år av psykisk misshandel. Att hälsa på oss på egen hand är omöjligt, på grund den beroende förälderns temperament.

Att åka dit är som att dricka gift, eller få en påse med ormar att hålla i, så jag kommer återigen tacka nej. De har förstört nog. Men återigen kommer ett styng av dåligt samvete. Kanske skulle det vara annorlunda den här gången? Fast jag vet. Det kommer inget gott ur detta. Har aldrig kommit, kommer inte att komma.

Får tack och lov bara enstaka förebråelser från övrig släkt. De flesta tror jag förstår. Men för varje gång finns där ett litet styng. Kanske skulle det ändå.. ?

Du ska göra precis så som du vill och känner. Känn inget tvång att närvara.

 

[Mia_R]

Kan du träffa din mamma utan att han är med?

 

[Lickety]

Kan du träffa din mamma utan att han är med?

Inte utan att problem uppstår, kan man säga. Försökte för några år sen, men det var svårt. Numera vet jag inte ens om jag skulle vilja, faktiskt. Känns som att jag blir inlurad i dramat. Allt handlar för hennes del om att försöka sopa allt under mattan, att jag är problemet som inte vill ställa upp på villkoren (att bli illa behandlad) längre. Vi har liksom valt olika vägar.

 

[Lickety]

Jag borde väl be dem rakt ut att inte bjuda in oss något mer. Jag tycker dock att när jag tackat nej i fyra år, både med och utan att komma med ytterligare motiveringar, så borde de väl fatta att jag inte vill - och inte kommer vilja. När man måste bjuda in via omvägar, för att den raka kontaktvägen är avstängd.

Hur jag än gör så utmålas jag som den elaka, fast jag bara får episka mängder skit om jag visar mig. Eller inte visar mig.

Borde nog kapa ännu mer, känner jag. Har varken tid, lust eller energi att lägga på det här.

 

[Viva]

Jag tycker inte du behöver tacka nej om du inte vill ha den kontakten. Att inte tacka ja brukar betyda att man inte kommer. Gör bara det som känns bra för dig. De har inga rättigheter som de verkar bete sig.

 

[Lickety]

Jag tycker inte du behöver tacka nej om du inte vill ha den kontakten. Att inte tacka ja brukar betyda att man inte kommer. Gör bara det som känns bra för dig. De har inga rättigheter som de verkar bete sig.

Jag vill mest bli lämnad ifred i det fridfulla och kärleksfulla liv som jag lyckats bygga upp. Varje påminnelse är jobbig och ångestframkallande. Nu rann det över i den här tråden. Jag får väl vara ännu "elakare" (i deras ögon) och kapa även det sista.

De förstår inte hur de beter sig, de har upprepade gånger påtalat (både ganska nyligen och flera gånger under min uppväxt) att det är "normalt" att man har konflikter. Jag tycker inte att nivån anläggande av mordbrand, hot, eller skjutande av husdjur går under "normalt" alls. Så vi är i grunden oense här.

 

[Mia_R]

Jag vill mest bli lämnad ifred i det fridfulla och kärleksfulla liv som jag lyckats bygga upp. Varje påminnelse är jobbig och ångestframkallande. Nu rann det över i den här tråden. Jag får väl vara ännu "elakare" (i deras ögon) och kapa även det sista.

De förstår inte hur de beter sig, de har upprepade gånger påtalat (både ganska nyligen och flera gånger under min uppväxt) att det är "normalt" att man har konflikter. Jag tycker inte att nivån anläggande av mordbrand, hot, eller skjutande av husdjur går under "normalt" alls. Så vi är i grunden oense här.

Med det sagt hade jag klippt helt och hållet.

 

[Lickety]

Med det sagt hade jag klippt helt och hållet.

Ja, jag får nog göra det. Den här dansen med inbjudningar som jag ändå kommer tacka nej till gör ju ingen gladare heller.

För rättvisans skull måste jag säga att jag fått många saker, djur, ponnyer och annat under åren. Mat och kläder, semestrar. Djuren har nog räddat mig. Dock allt kantat av otrygghet och ständigt överhängande att det ska tas ifrån en när som helst.

 

[TeamLundVer]

Ja, jag får nog göra det. Den här dansen med inbjudningar som jag ändå kommer tacka nej till gör ju ingen gladare heller.

För rättvisans skull måste jag säga att jag fått många saker, djur, ponnyer och annat under åren. Mat och kläder, semestrar. Djuren har nog räddat mig. Dock allt kantat av otrygghet och ständigt överhängande att det ska tas ifrån en när som helst.

Jag blev misshandlad under min uppväxt av ena föräldern och dennes partner (ffa partnern). Men jag ska vara tacksam för jag fick ha häst.
Det sjuka är att jag på något sätt samtidigt var tacksam till relativt nyligen. Egna barn och 1 år hos psykolog fick mig att inse vad det handlade om.

Ta hand om dig

 

[Mia_R]

Ja, jag får nog göra det. Den här dansen med inbjudningar som jag ändå kommer tacka nej till gör ju ingen gladare heller.

För rättvisans skull måste jag säga att jag fått många saker, djur, ponnyer och annat under åren. Mat och kläder, semestrar. Djuren har nog räddat mig. Dock allt kantat av otrygghet och ständigt överhängande att det ska tas ifrån en när som helst.

Jag beklagar verkligen din uppväxt, det måste gett en enorm otrygghet trots utåt sett en lycklig barndom. Jag hade begränsat all kontakt till ett absolut minimum och sagt ifrån varför och sedan släppt det så gott det går. Blod är inte tjockare än vatten, ta hand om dig och vad skönt du verkar funnit en bra partner.

 

[Lickety]

Jag blev misshandlad under min uppväxt av ena föräldern och dennes partner (ffa partnern). Men jag ska vara tacksam för jag fick ha häst.
Det sjuka är att jag på något sätt samtidigt var tacksam till relativt nyligen. Egna barn och 1 år hos psykolog fick mig att inse vad det handlade om.

Ta hand om dig

Ja, i deras värld har jag ju fått så mycket att det liksom ska kompensera för all psykisk misshandel och otrygghet, som jag ju också fått. Det här är dock inte ämnet matte. Det är inte heller jag som ”räknat”.
Jag har försökt förklara det för min mor, men budskapet vill inte gå in.
Det är lättare att leva i narrativet att de gett så mycket och att jag överreagerar på bagateller. Jag var ju inte ens hemma den gången han hällde bensin i huset och skulle elda upp det, så att den händelsen gjorde mig otrygg är ju konstigt. Osv.

 

[Lickety]

Jag beklagar verkligen din uppväxt, det måste gett en enorm otrygghet trots utåt sett en lycklig barndom. Jag hade begränsat all kontakt till ett absolut minimum och sagt ifrån varför och sedan släppt det så gott det går. Blod är inte tjockare än vatten, ta hand om dig och vad skönt du verkar funnit en bra partner.

Ja, som tur är har jag bara valt bra parters! Även några av mina ex är nära vänner fortfarande, sådana vänner som man alltid kan vända sig till