Ela
Trådstartare
Vi har fyra unghingstar som går på lösdrift hos en kompis i går morse när hon tittade till dom på morgonen var allt lugnt och de stod och åt ur höbalen. När hon sedan var hemma och skulle kika till dom hade de rivit ner staketet och inga hästar var kvar i hagen. Givetvis åkte vi dit direkt och började leta efter dom, efter en kort sund kom en person som bor några kilometer bort och talar om att han hittat tre hästar och att de nu går i en hage hos honom.
När vi kommer dit står tack och lov alla hästar i hagen och vi försöker fånga in dom för att ta med rymlingarna hem. Två av dom går absolut inte att fånga utan de springer hela tiden iväg från oss.
En gång upplever vi att den ena unghingsten N ser ut att inte få fäste i backen utan halkar och det ser nästan ut som han ska gå omkull. Men när han tagit några steg ser han ut som vanligt.
Vi bestämmer oss för att låta dom två gå lösa hem och hoppas på att de följer efter de andra två. Det fungerar och de följer snällt med även om de vänder och springer bortåt vid ett tillfälle men ändrar sig snabbt och går efter de andra.
Väl hemma ställer de sig och äter och vi tittar över dom för att se om de kan ha skadat sig på något men allt ser bra ut.
Plötsligt börjar N att vingla och faller efter en kort stund ihop. Vi får upp honom på benen och när jag kikar på tandköttet ser jag att det är helt blå/grått. Han tempar 39,4 men bajsar som vanligt.
Veterinären tillkallas eftersom jag inte anser att det är läge att lasta honom för att ta sig till klinik. Under tiden vi väntar på veterinären faller han omkull ytterligare gånger och tillslut får vi inte upp honom på benen. Men strax innan vet kommer reser han sig och går snällt med oss in i lösdriften där han ställer sig och äter. Han gör sedan ett kast framåt och drar i väg ur lösdriften vi får stopp på honom leder in honom igen och han blir då ståendes.
När veterinären anländer faller han ihop igen. Hon konstaterar att han är i chock och att snabb behandling är nödvändig, han får dropp och kortison. Det är svårt att få i honom eftersom hans cirkulation är så dålig men han får i sig det han behöver enligt veterinären. Hon börjar även funderar kring om det är korsförlamning som orsakat detta. Hon ger honom även behandling för detta och vi ser en liten förbättring på cirkulationen.
Veterinären tycker att vi ska avvakta några timmar och se om behandlingen hjälper, hon lämnar oss och ber oss ringa omedelbart om tillståndet förändras. I detta läget är han liggande men har då och då ryckningar där han försöker resa sig men inte lyckas, ibland rycker han i benen och kroppen skakar. Andingen är ansträngd och oregelbunden.
Efter ca 20 minuter börjar han skumma ur näsborrarna och vi ringer åter ut veterinärens som säger att vi troligtvis måste avliva. Under tiden vi väntar på veterinären börjar han blöda ur näsan i början ganska sparsamt men allt eftersom blöder han mer.
När veterinären är på plats fattar vi ett snabbt beslut om avlivning och hon bestämmer sig för att avliva med spruta, hon ger honom flera doser men hans cirkulation är så dålig så medlet vill inte ta ordentligt han lugnar sig och blir liggande still men kroppen fortsätter kämpa. Veterinären tycker vi ska ha tålamod och vänta. Hon sprutar även avlivningsvätskan direkt i buken vid två eller tre tillfällen men det har ändå inte tillräcklig effekt.
N är framförallt min 10 åriga sons häst och han är med hela tiden men här någonstans klarar han inte mer utan går därifrån.
Veterinären fattar då ett beslut om att bulta honom vilket vi andra tycker är en bra ide, det är hemskt att se en häst kämpa så när man vet att utgången ändå är döden.
I allt elände blev döden verkligen en befrielse.
Men vad tror ni hände? Kan de blir så allvarligt sjuka av korsförlamningen? Från att vara pigg på morgonen till att vara död vid tio kvällen
När vi kommer dit står tack och lov alla hästar i hagen och vi försöker fånga in dom för att ta med rymlingarna hem. Två av dom går absolut inte att fånga utan de springer hela tiden iväg från oss.
En gång upplever vi att den ena unghingsten N ser ut att inte få fäste i backen utan halkar och det ser nästan ut som han ska gå omkull. Men när han tagit några steg ser han ut som vanligt.
Vi bestämmer oss för att låta dom två gå lösa hem och hoppas på att de följer efter de andra två. Det fungerar och de följer snällt med även om de vänder och springer bortåt vid ett tillfälle men ändrar sig snabbt och går efter de andra.
Väl hemma ställer de sig och äter och vi tittar över dom för att se om de kan ha skadat sig på något men allt ser bra ut.
Plötsligt börjar N att vingla och faller efter en kort stund ihop. Vi får upp honom på benen och när jag kikar på tandköttet ser jag att det är helt blå/grått. Han tempar 39,4 men bajsar som vanligt.
Veterinären tillkallas eftersom jag inte anser att det är läge att lasta honom för att ta sig till klinik. Under tiden vi väntar på veterinären faller han omkull ytterligare gånger och tillslut får vi inte upp honom på benen. Men strax innan vet kommer reser han sig och går snällt med oss in i lösdriften där han ställer sig och äter. Han gör sedan ett kast framåt och drar i väg ur lösdriften vi får stopp på honom leder in honom igen och han blir då ståendes.
När veterinären anländer faller han ihop igen. Hon konstaterar att han är i chock och att snabb behandling är nödvändig, han får dropp och kortison. Det är svårt att få i honom eftersom hans cirkulation är så dålig men han får i sig det han behöver enligt veterinären. Hon börjar även funderar kring om det är korsförlamning som orsakat detta. Hon ger honom även behandling för detta och vi ser en liten förbättring på cirkulationen.
Veterinären tycker att vi ska avvakta några timmar och se om behandlingen hjälper, hon lämnar oss och ber oss ringa omedelbart om tillståndet förändras. I detta läget är han liggande men har då och då ryckningar där han försöker resa sig men inte lyckas, ibland rycker han i benen och kroppen skakar. Andingen är ansträngd och oregelbunden.
Efter ca 20 minuter börjar han skumma ur näsborrarna och vi ringer åter ut veterinärens som säger att vi troligtvis måste avliva. Under tiden vi väntar på veterinären börjar han blöda ur näsan i början ganska sparsamt men allt eftersom blöder han mer.
När veterinären är på plats fattar vi ett snabbt beslut om avlivning och hon bestämmer sig för att avliva med spruta, hon ger honom flera doser men hans cirkulation är så dålig så medlet vill inte ta ordentligt han lugnar sig och blir liggande still men kroppen fortsätter kämpa. Veterinären tycker vi ska ha tålamod och vänta. Hon sprutar även avlivningsvätskan direkt i buken vid två eller tre tillfällen men det har ändå inte tillräcklig effekt.
N är framförallt min 10 åriga sons häst och han är med hela tiden men här någonstans klarar han inte mer utan går därifrån.
Veterinären fattar då ett beslut om att bulta honom vilket vi andra tycker är en bra ide, det är hemskt att se en häst kämpa så när man vet att utgången ändå är döden.
I allt elände blev döden verkligen en befrielse.
Men vad tror ni hände? Kan de blir så allvarligt sjuka av korsförlamningen? Från att vara pigg på morgonen till att vara död vid tio kvällen
Borde inte veterinären ha bultat mycket tidigare om inte kanske direkt?!
