Jag funderar på att skaffa en tredje katt, har en 5-årig birma och en 2-årig huskatt. Båda kastrerade killar, birman ganska sent tagen pga en utställningskarriär som blev rätt kort eftersom han utvecklades till Sir Fräs 
Han hade en kompis som blev sjuk och lämnade oss för två år sedan.
De två var kompisar ute och stöttade varandra men umgicks inte så mycket inomhus. Var aldrig osams och slogs, åt tillsammans utan groll.
Nu är han likadan med lillkatten, snäll och leker ute men fräsig och halvsur inne.
Lillkatten är tidigt kastrerad och gudomligt snäll mot allt och alla, även grannens sura birma tappar hakan när lillen kommer spatserande med svansen på svaj
Nu sätter jag måhända lite mänskliga känslor på lillen eftersom han är leksugen och ibland passar det den andra bra med en lekstund - nästa gång vill han minsann inte leka med nån pajas! Han är aldrig direkt elak, viftar till och fräser är det mesta som händer. Lillen lägger sig platt på golvet och tycker det är trist. Dom ligger aldrig tillsammans, tvättar inte varandra eller andra aktiviteter. Jag antar att birman blev lite hårt uppfostrad av sin första kompis och att han är rädd för att komma i underläge. Om jag nu drar hem ännu en kattunge surnar han totalt då eller tycker han det är skönt att slippa lilleman hängande runt benen?
Så någon som har ett tips? Vi bor stort och bra, katterna har (om jag får säga det själv) en toppentillvaro, det är absolut inga problem med utrymme.
Jag köpte min första katt 1980 och är sedan dess inne på min 5:e och 6:e katt för närvarande. Så många år men inte så många katter, jag har haft otrolig tur med friska och krya djur. Har så gott som alltid haft två samtidigt men aldrig fler, de korta perioder jag haft en ensam katt har den ensamma stackarn ägnat sig mest åt sömn ...
Han hade en kompis som blev sjuk och lämnade oss för två år sedan.
De två var kompisar ute och stöttade varandra men umgicks inte så mycket inomhus. Var aldrig osams och slogs, åt tillsammans utan groll.
Nu är han likadan med lillkatten, snäll och leker ute men fräsig och halvsur inne.
Lillkatten är tidigt kastrerad och gudomligt snäll mot allt och alla, även grannens sura birma tappar hakan när lillen kommer spatserande med svansen på svaj
Nu sätter jag måhända lite mänskliga känslor på lillen eftersom han är leksugen och ibland passar det den andra bra med en lekstund - nästa gång vill han minsann inte leka med nån pajas! Han är aldrig direkt elak, viftar till och fräser är det mesta som händer. Lillen lägger sig platt på golvet och tycker det är trist. Dom ligger aldrig tillsammans, tvättar inte varandra eller andra aktiviteter. Jag antar att birman blev lite hårt uppfostrad av sin första kompis och att han är rädd för att komma i underläge. Om jag nu drar hem ännu en kattunge surnar han totalt då eller tycker han det är skönt att slippa lilleman hängande runt benen?
Så någon som har ett tips? Vi bor stort och bra, katterna har (om jag får säga det själv) en toppentillvaro, det är absolut inga problem med utrymme.
Jag köpte min första katt 1980 och är sedan dess inne på min 5:e och 6:e katt för närvarande. Så många år men inte så många katter, jag har haft otrolig tur med friska och krya djur. Har så gott som alltid haft två samtidigt men aldrig fler, de korta perioder jag haft en ensam katt har den ensamma stackarn ägnat sig mest åt sömn ...
