Tråkigt är känslan

Känns blä, verkligen blä, tråkigt. Trött på mitt jobb, bara skit. Hinner inte ens vara med dottern på sjukhuset och vara sjuk själv, innan det måste kommenteras något skit uppåt som då inte blivit gjort snabbt nog enligt en tredje part. Jag vet inte hur jag ska klona mig. Byta jobb, inse att det inte var något för mig, det som jag kämpat för så länge? Jag tycker om mitt jobb, älskar det, och har väl på så sätt kanske skämt bort andra med att det blir gjort. Men efter i höstas, med gå in i väggen symptomen, har jag slutat med det. Och det är jobbigt, för mig, att INTE tillfredsställa andras behov före mina. Klankar så fort på mig själv att " du har gjort fel" och vill göra rätt, inte göra fel. Men nu är inte verkligheten så och det måste jag acceptera. Det är bara jobbigt att behöva försvara sina beslut uppåt och bli ifrågasatt som om man är en jävla idiot hela tiden. För det är väll så anställda tänker. " idag ska jag gå till jobbet och ställa till så mycket skit jag bara kan?". Ja, nu hittade jag känslan och så släpper jag iväg den, så kan jag sova gott inatt och ta hand om mina bästa kolleger i världen på avdelningen istället! Farväl känslan av icke tillit...... Nu ska jag se vad pålarna har för sig i sommarhagen. De är alltid glada!