Att läsa av hästarnas signaler/kroppsspråk är inte alltid helt lätt. Här har jag stött på en som är svår. Hur skulle ni tolka det här?
En ponny på 5 år. Har alltid varit en bestämd herre som hela tiden försöker ta sig friheter, tränga sig på osv. Man får vara bestämt och visa var gränserna går hela tiden. Funkar bra uppställd, men viftar gärna med ett bakben för att liksom varna när man är där och borstar. Efter upprepade tillsägelser ger han sig. Ponnyn är van att longeras och tömköras. Longeringen påbörjades så smått för ett par år sedan och har aldrig varit något problem. Han gör det han ska. Förra året reds han in. (sadel och tränsvan sedan tidigare). Efter att ponnyn började ridas så visar han upp ett betydligt surare beteende vid hantering. Det är mycket hugg i luften, öron bakåt och kast med huvudet. (och däremellan en ängel) När han longeras är det samma sak. Hela ponnyn blir irriterad när man ber om trav. Det är samma sak om han har sadel och träns på sig eller bara en grimma. Slappnar av korta stunder bara. Vid ridning har han varit glad och avspänd tills han upptäckte att man kan bocka. (och ryttaren seglade av) Efter detta har han betydligt svårare för att vara avspänd under ryttare. Men hur sur och irriterad han än är under ridning och longering så är det inte alls samma sak när man tömkör. Då är det öron framåt, en glad uppsyn och en avspänd kropp. Han är också rätt irriterad när man går på promenad. Han verkar inte vilja ha människor vid sin sida. Vid ridnig har detta varit tydligt. Med ledare irriterad och utan ledare avspänd. (Men efter ryttaren seglade av och ponnyn blev så spänd så kan denne ryttare inte rida utan att jag håller ett grimskaft.) En duktigare ryttare skulle vara önskvärt men det har jag inte hittat.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det här. Han är kollad och frisk. Han gör i stort sett samma arbete vid longering och tömkörning men det ena går galant och det andra ger sura miner, irritation och spänningar. Hur ska jag hantera det? Vad har ni för förslag? Hur skulle ni gjort? Hur tolkar ni beteendet?
Han har en mamma som är känd för att vara en riktig surkärring, men som också är en stjärna med ryttare på. (ridskoleponny). Visst kan humöret gått i arv, men han visar upp så olika beteenden vid longering/ridning jämfört med tömkörning så jag tycker det är anmärkningsvärt. Jag kan inte tyda det!
En ponny på 5 år. Har alltid varit en bestämd herre som hela tiden försöker ta sig friheter, tränga sig på osv. Man får vara bestämt och visa var gränserna går hela tiden. Funkar bra uppställd, men viftar gärna med ett bakben för att liksom varna när man är där och borstar. Efter upprepade tillsägelser ger han sig. Ponnyn är van att longeras och tömköras. Longeringen påbörjades så smått för ett par år sedan och har aldrig varit något problem. Han gör det han ska. Förra året reds han in. (sadel och tränsvan sedan tidigare). Efter att ponnyn började ridas så visar han upp ett betydligt surare beteende vid hantering. Det är mycket hugg i luften, öron bakåt och kast med huvudet. (och däremellan en ängel) När han longeras är det samma sak. Hela ponnyn blir irriterad när man ber om trav. Det är samma sak om han har sadel och träns på sig eller bara en grimma. Slappnar av korta stunder bara. Vid ridning har han varit glad och avspänd tills han upptäckte att man kan bocka. (och ryttaren seglade av) Efter detta har han betydligt svårare för att vara avspänd under ryttare. Men hur sur och irriterad han än är under ridning och longering så är det inte alls samma sak när man tömkör. Då är det öron framåt, en glad uppsyn och en avspänd kropp. Han är också rätt irriterad när man går på promenad. Han verkar inte vilja ha människor vid sin sida. Vid ridnig har detta varit tydligt. Med ledare irriterad och utan ledare avspänd. (Men efter ryttaren seglade av och ponnyn blev så spänd så kan denne ryttare inte rida utan att jag håller ett grimskaft.) En duktigare ryttare skulle vara önskvärt men det har jag inte hittat.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det här. Han är kollad och frisk. Han gör i stort sett samma arbete vid longering och tömkörning men det ena går galant och det andra ger sura miner, irritation och spänningar. Hur ska jag hantera det? Vad har ni för förslag? Hur skulle ni gjort? Hur tolkar ni beteendet?
Han har en mamma som är känd för att vara en riktig surkärring, men som också är en stjärna med ryttare på. (ridskoleponny). Visst kan humöret gått i arv, men han visar upp så olika beteenden vid longering/ridning jämfört med tömkörning så jag tycker det är anmärkningsvärt. Jag kan inte tyda det!