lynxlady
Trådstartare
Min kompis har en treåring, blandras D-ponny. (Eller ja, hon har två men den andra fungerar det redan med!) Han blev insutten efter konstens alla regler, allt gick bra. Hon började rida små svängar själv längs skogsväg. Han är väldigt hetsig i typen, lätt, vänder på en femöring och studsar omkring i hagen.
Så en dag stack han, spelade ingen roll vad hon gjorde, han drog som en avlöning! Bara ökade och ökade, full galopp. Till slut tog det stopp och hon for av, rejält. Mitt ex såg det hela och tordes knappt gå fram, han trodde hon var död(svimmade av).. Hon slog sig rätt illa.
Vi började om igen, longerade först och sen ledde jag henne i paddock på honom. Befäste start och stopp osv. Inga problem. Kunde trava själv igen, i paddocken. Tog med en äldre häst ut, som bromskloss. Jag red äldre hästen framför henne. I skritt. Hör hur hon ropar "näääjjj!" och dundret av hovar(dansar). Vänder på huvudet och ser hur han slickar bak öronen och hugger bettet och sticker, jag vänder upp min häst på tvären, spärrar stigen. Han kastar sig emot, funderar på att satsa rakt på den äldre hästen! I den lilla sekunden av tvekan hinner min kompis slänga sig av och hålla fast honom från marken, då går allt så bra, så bra.
Men nu är hon skraj, och ledsen, vill veta vad hon gör fel. Pratat med olika tränare, fått olika tips men mest att "det blir bättre". Sen gick pållen i fråga på vila, nu ska han sättas igång igen.
Hon har tömkört och longerat nu och vi tog honom till ridklubben, han ska få stå där ett tag så vi kan hålla till i ridhuset. I går löshoppade vi honom och han är som en krutdurk. I dag ska han longeras och sen skrittas på, jag ska leda henne.
Nån som har liknande erfarenheter? Hon är nervös, och jag förstår henne, själv skulle jag aldrig sätta mig på honom! (jag är dessutom för stor, så jag passar perfekt i grimskaftsänden)
Så en dag stack han, spelade ingen roll vad hon gjorde, han drog som en avlöning! Bara ökade och ökade, full galopp. Till slut tog det stopp och hon for av, rejält. Mitt ex såg det hela och tordes knappt gå fram, han trodde hon var död(svimmade av).. Hon slog sig rätt illa.
Vi började om igen, longerade först och sen ledde jag henne i paddock på honom. Befäste start och stopp osv. Inga problem. Kunde trava själv igen, i paddocken. Tog med en äldre häst ut, som bromskloss. Jag red äldre hästen framför henne. I skritt. Hör hur hon ropar "näääjjj!" och dundret av hovar(dansar). Vänder på huvudet och ser hur han slickar bak öronen och hugger bettet och sticker, jag vänder upp min häst på tvären, spärrar stigen. Han kastar sig emot, funderar på att satsa rakt på den äldre hästen! I den lilla sekunden av tvekan hinner min kompis slänga sig av och hålla fast honom från marken, då går allt så bra, så bra.
Men nu är hon skraj, och ledsen, vill veta vad hon gör fel. Pratat med olika tränare, fått olika tips men mest att "det blir bättre". Sen gick pållen i fråga på vila, nu ska han sättas igång igen.
Hon har tömkört och longerat nu och vi tog honom till ridklubben, han ska få stå där ett tag så vi kan hålla till i ridhuset. I går löshoppade vi honom och han är som en krutdurk. I dag ska han longeras och sen skrittas på, jag ska leda henne.
Nån som har liknande erfarenheter? Hon är nervös, och jag förstår henne, själv skulle jag aldrig sätta mig på honom! (jag är dessutom för stor, så jag passar perfekt i grimskaftsänden)