Gårdagens möte med psykologen var lite spännande. Det känns som hon inte vill släppa att jag inte är stressad. Hon tycker att jag måste ha alldeles för mycket runt omkring mig som har heltidsjobb, två barn, hus och dessutom HÄST. Hur förklarar man för någon som inte är insatt i hästeriet att det inte är en börda? Att det ger energi att gå omkring och småpilla i stallet? Att man kommer hem med ett stort leende varje bra ridpass?
Sen att jag har en fantastisk man som tar hand om vårt hus och våra barn så det inte ska "belasta" mig. Jag vet, barn är ingen belastning på det sättet men att jag inte ska behöva stressa för deras behov om ni förstår?
Men det kom nåt positivt från mötet. Hon tycker att jag måste ta och försöka lugna ner mig de dagar jag är pigg (som idag) och sen hitta lite vila de dagar jag inte mår så bra. Jämna ut min egna energi. Det är så enkelt och logiskt när man hör det.
Idag försöker jag verkligen gå på lågvarv. Sitter på kontoret vid datorn och har hög puls just nu men försöker andas djupt och slappna av. Och inte börja lägga på mer arbetsbelastning än vad jag behöver just nu. Kanske ska boka in ett platsbesök ute i verkstan imorgon så jag får komma ut och träffa gubbarna lite! Det är alltid kul att höra deras historier och skönt och lugnt! Kan man må dåligt med en utsikt som ovan?
Igår kväll låg jag och kollade igenom mina journaler och provtagningar. Det är ju fantastiskt att de ligger på nätet! I vilket fall som helst såg jag att min TSH halt har förändrats väldigt det senaste halvåret. Jag har ju tagit levaxin nu i lite mer än 3 år för att min sköldkörtel inte funkar som den ska och brukar ta rutinprover en gång i kvartalet. Mina "diffusa symtomer" stämmer ganska bra in på att den krånglar igen så nu har jag bestämt mig för att självmedicinera mig med 25 mikrogram extra per dag. Vad är det värsta som kan hända? Att jag får lite hjärtflimmer och i långa loppet benskörhet (vilket är lite omtvistat) eller att jag faktiskt blir glad och pigg och kan börja jobba normalt igen?
