I min klubbs fall har vi haft några pay and jump/pay and ride/pay and cross nu det senaste halvåret, men de har inte varit som tävlingar på det sättet utan planerade för att ge folk möjlighet att träna men ändå minska på mängden folk. Eftersom det inte är regelrätt tävling så kan mängden funktionärer minskas - i t.ex. pay and riden vi hade så var det endast en funktionär som skötte allt utöver domaren och skrivaren (vilken var domarens man, för att minska smittorisk), och även i hoppning och terräng krävdes det väldigt mycket mindre funktionärer eftersom man skippar servering, domartorn, sekretariat, flaggare, insläpp/utsläpp, färre på banan etc. I hoppningen så funkade det med en person som ser till att allt fungerar på parkeringen/att folk har betalat etc., en person som har startlista och mikrofon och säger vem som ska vara inne på banan, och en/två personer inne på banan som tar upp rivna bommar och höjer hinder mellan klasser. Dessa personer är ju inte heller nära varandra - den som står på banan är ju t.ex. 10 meter bort från alla andra. Ingen gemensam bangång, för att minska att man är nära varandra. Ryttarna fick bestämda tider att rida på så att de kan komma i rätt tid och inte vara där för tidigt, och så att man kan sprida ut dem och ge dem mer tid så att det är så få ekipage på plats samtidigt. Tillsägelse att åka hem direkt när de var klara, hålla avstånd och att publik inte är tillåtet. För terrängen, så var det ju verkligen bara hoppa en runda på terrängbanan, och de behövde ju då inte stanna för dressyr och hoppning också som man gör på fälttävlan - just för att de ska kunna komma direkt innan sin start och åka hem direkt efteråt.
Så i vårt fall körde vi den här typen av pay and jump/ride/cross (och gör det fortfarande, även om det nu är tillåtet med tävlingar) just för att man då på ett bra sätt kan minska folksamlingar. I alla de pay and jump/ride/cross som vi haft (vilket är en av varje om jag minns rätt) så har det varit extremt mycket mindre folk på plats än på regelrätta tävlingar.
