Sv: Tanken bakom ridning
danilo skrev:
Efter ett antal år på hästryggen har jag börjat fundera över varför jag rider. För min egen del var det inte så svårt att komma på (roligt, trevligt, utvecklande), men jag har svårare att svara på frågan: Med vilken rätt kan jag sätta mig på en hästs rygg och mena att det jag vill att den ska göra är rätt?
En del hästar är ju, som ni vet, inte alltför pigga på att ridas men ska ridas ändå. Om man bortser från skador och ont så finns det ju en del som tycker att det är tråkigt att gå dressyr, medan jag som ryttare vet att hästen med tiden kommer att få mer muskler, kommer tycka att det blir mindre jobbigt och kanske mer kul i slutändan.
Hur berättigar du som ryttare att ni bestämmer över en annan varelses liv, fritid och rörelse? Eller kanske såhär: vad är din filosofi bakom ridningen?
Oj vad intressant att du tog upp detta ämne, trodde att jag var den enda ryttaren som brottades med samma fråga. Jag kan inte ge något entydigt svar för jag är själv ganska ambivalent i frågan.
Frågar mig ofta varför jag egentligen håller på med ridningen. Svaret jag kan komma på är att jag söker efter den där känslan när allt fungerar perfekt och man flyter fram i harmoni med hästen, eller seglar över ett terränghinder på en fin skogsstig. Dessutom mår jag så bra av samvaron med hästar, dom luktar så gott och aldrig mår jag så bra som efter de där få timmarna i stallet en gång i veckan (går på ridskola).
När det gäller det här med att bestämma över hästen har jag hela mitt liv fått ont i magen på ridskolan när det känns som att man måste tvinga en häst att göra något som den inte vill. Jag ogillar tex starkt att rida med spö och än mer att använda det,även om man juh ska se det som en hjälp, men det känns inget kul att "slå".
Självklart finns det ju en säkerhetsaspekt gällande denna fråga, nämligen att det blir farligt både för häst och människa om hästen inte lyder och är hanterbar. Men grundfrågan är väl vad man har för rätt överhuvudtaget att beröva ett djur sin frihet. Många skulle väl tycka att dagens ridhästar är framavlade för sin uppgift, anpassade till ridhästens liv, och att det därmed är det liv de trivs bäst med. Skulle va intressant å veta vad hästarna själva skulle säga om de kunde tala, men kanske är det "tur" att de inte kan för kan man vara säker på att svaret skulle vara oss ryttare till belåtenhet?
Iaf så försöker jag berättiga min ridning och hästhantering med den typ av tankar som ofta framförs nuförtiden när det gäller träning av hästar, nämligen att det gäller att få hästen att VILJA göra det man vill att den ska göra, inte tvinga den att göra något den inte vill göra.
Sedan finns det ju många som hävdar att det egentligen inte går att tvinga en häst att göra något den inte vill eftersom den är så mycket större, tyngre, och starkare än oss. Men vad händer med en ohanterbar häst - den slaktas- så hästen gör väl bäst i att lyda? Den är ju helt i vårt våld och har väl egentligen inte så stort utrymme för att få fram sin egen vilja om denna står i konflikt med människans vilja? Kanske kommer avelsfrågan in här igen genom att vi har avlat på den typ av häst som trivs med att vara människan till lags? Man skulle även kunna föra in olika tankar om inlärningens och den positiva betingningens inverkan på att få en häst att VILJA vara till lags och att lita på människor.
Att hästen är ett flockdjur är juh ett annat argument för hästhållning. Om hästen ser sin ryttare som sin ledare följer den villigt denne, även när denne sitter på hästens rygg, liksom den skulle följa sin ledare i naturen och detta är inget den lider av, utan något som istället gör att den känner sig trygg. Man kan ju iaf hoppas att det är så.
Puh, skulle kunna skriva en uppsats i ämnet, men nu måste jag verklikgen återgå till plugget och skriva på uppsatsen jag håller på med där!
och samma för vuxna.
