Har två honkatter, den ena på 1 år och den andra på 10 månader. Båda kastrerade.
"Stora katten har jag haft sen hon var 12 veckor och "lilla" katten har jag haft sen i april/maj.
Var lite (en hel del) turbulens precis i början när jag skaffade den "lilla", då hon inte var kastrerad än, men turbulensen gick över efter kastrationen. Nu är dom, vad jag upplever, "vänner". Dom busar med varandra. Jagar varandra och brottas på ett sätt som i alla fall jag upplever är på en vänskaplig nivå. Resten av tiden är dom lugna och håller inte på och "triggar" varandra (vad jag kan avläsa i alla fall). Dom tvättar även varandra med jämna mellanrum. Morrar och fräser aldrig åt varandra. Äter från samma matskål om jag serverar det så. Dock brukar jag alltid välja att ge dom i var sin skål.
MEN, jag kan ändå inte släppa känslan av att "stora" katten känner sig åsidosatt. Det skär i mitt hjärta om det nu är så. Men jag vet inte om det kanske är så katter funkar. "Lilla" katten är väldigt social och är alltid med när det händer något. Det vill den "stora" katten också vara men det känns som att hon backar av så fort "lilla" katten kommer. Och så sitter "stora" katten bara och betraktar på avstånd istället. "Stora" katten har också börjat välja bort sängen som sovplats på nätterna. "Lilla" katten sover alltid i sängen på natten, vilket "stora" katten också gjorde i början. Även när "lilla" katten låg där. "Stora" katten håller sig med andra ord alltid lite i bakgrunden, men jag upplever det som att hon egentligen vill vara med men inte riktigt kan slappna av.
Kan det vara så att "stora" katten är svartsjuk och tycker att "lilla" katten tar hennes "plats" hos mig?
Jag försöker verkligen ägna mig så mycket jag bara kan åt "stora" katten, men då kommer "lilla" katten och säger typ "här är jag, se mig, hör mig!". Jag tror absolut inte att "lilla" katten är ute efter att ha mig för sig själv utan det känns mer som att hon tycker att vi alla tre ska mysa tillsammans.
Jag vet att jag ofta övertänker när det gäller mina djur. Dom är mina bebisar och jag vill att dom ska må bra med mig och varandra. Därför kändes det som att en liten ventilation kunde vara bra. Kanske har ni lite goda tips och erfarenheter att dela med er av?
"Stora katten har jag haft sen hon var 12 veckor och "lilla" katten har jag haft sen i april/maj.
Var lite (en hel del) turbulens precis i början när jag skaffade den "lilla", då hon inte var kastrerad än, men turbulensen gick över efter kastrationen. Nu är dom, vad jag upplever, "vänner". Dom busar med varandra. Jagar varandra och brottas på ett sätt som i alla fall jag upplever är på en vänskaplig nivå. Resten av tiden är dom lugna och håller inte på och "triggar" varandra (vad jag kan avläsa i alla fall). Dom tvättar även varandra med jämna mellanrum. Morrar och fräser aldrig åt varandra. Äter från samma matskål om jag serverar det så. Dock brukar jag alltid välja att ge dom i var sin skål.
MEN, jag kan ändå inte släppa känslan av att "stora" katten känner sig åsidosatt. Det skär i mitt hjärta om det nu är så. Men jag vet inte om det kanske är så katter funkar. "Lilla" katten är väldigt social och är alltid med när det händer något. Det vill den "stora" katten också vara men det känns som att hon backar av så fort "lilla" katten kommer. Och så sitter "stora" katten bara och betraktar på avstånd istället. "Stora" katten har också börjat välja bort sängen som sovplats på nätterna. "Lilla" katten sover alltid i sängen på natten, vilket "stora" katten också gjorde i början. Även när "lilla" katten låg där. "Stora" katten håller sig med andra ord alltid lite i bakgrunden, men jag upplever det som att hon egentligen vill vara med men inte riktigt kan slappna av.
Kan det vara så att "stora" katten är svartsjuk och tycker att "lilla" katten tar hennes "plats" hos mig?
Jag försöker verkligen ägna mig så mycket jag bara kan åt "stora" katten, men då kommer "lilla" katten och säger typ "här är jag, se mig, hör mig!". Jag tror absolut inte att "lilla" katten är ute efter att ha mig för sig själv utan det känns mer som att hon tycker att vi alla tre ska mysa tillsammans.
Jag vet att jag ofta övertänker när det gäller mina djur. Dom är mina bebisar och jag vill att dom ska må bra med mig och varandra. Därför kändes det som att en liten ventilation kunde vara bra. Kanske har ni lite goda tips och erfarenheter att dela med er av?
