Blueberry
Trådstartare
Nu på morgonen har jag bokat tid för Ivans kastrering. Närmaste veterinären* hade tid redan på onsdag.
Rent rationellt vet jag att det bara kommer bli bättre. Det här kommer förhoppningsvis att ta toppen av Ivans "besvär" (av alla möjliga slag, men inte minst det eviga markerandet inomhus...) och att flocken kommer att bli lite mer balanserad och harmonisk.
Så varför får jag skuldkänslor?
Mina tankar just nu är typ:
"Kommer han att känna sig stympad och förvirrad i sin egen kropp?"
"Tänk om han aldrig förlåter mig?"
"Tänk om han kommer må psykiskt dåligt i all framtid efteråt?"
"Är det dumt att göra det här bara en månad efter att han blev attackerad och biten?"
Herregud.
Behöver lite pepp här va.
*Inte vanliga veterinären. Han har fortfarande mentala ärr efter attacken och blir helt hysterisk när vi kommer dit.
Rent rationellt vet jag att det bara kommer bli bättre. Det här kommer förhoppningsvis att ta toppen av Ivans "besvär" (av alla möjliga slag, men inte minst det eviga markerandet inomhus...) och att flocken kommer att bli lite mer balanserad och harmonisk.
Så varför får jag skuldkänslor?
Mina tankar just nu är typ:
"Kommer han att känna sig stympad och förvirrad i sin egen kropp?"
"Tänk om han aldrig förlåter mig?"
"Tänk om han kommer må psykiskt dåligt i all framtid efteråt?"
"Är det dumt att göra det här bara en månad efter att han blev attackerad och biten?"
Herregud.
Behöver lite pepp här va.
*Inte vanliga veterinären. Han har fortfarande mentala ärr efter attacken och blir helt hysterisk när vi kommer dit.