V
Vagis
För något år sedan hade vi en lång tråd där vi bl.a. diskuterade möjligheten till skatteavdrag för arbetande stallkatter och ladugårdskatter. Det fanns en extratwist att slå ett antal flugor i en smäll: Hjälpa halvvildisar och städsla dem som arbetande stall/ladugårdskatter. Dymedelst förenande en god gärning med egen nytta.
Problemet var kostnader: foder var kanske ingen big deal, men kastrering och veterinärvård??... För många är det ett problem.
En forumist gjorde sina kattmattinköp åt de arbetande stallkatterna via sin vanliga hästfoderhandlare och drog av detta utan att revisorn eller skattmasen reagerade.
Men vad sade skattmasen egentligen? Kunde man dra även av kastrering och veterinärvård??
Jag gjorde då lite efterforskning:
En tjänsteman svarade muntligt att idén var intressant, men lite tveksam. Det skulle nog få gå till Länsrätten för bedömning.
Jag mailade till Skatteverket. Det blev ett blankt nej i första omgången. Men jag blev också uppringd av en annan handläggare och vi hade ett konstruktivt samtal.
Även han var tveksam om än mera förstående. Men när jag påpekade att det finns ett råttgift som heter Tomcat (Hankatten) som är avdragsgillt.
Men om man använder en riktig levande katt som råttjägare, då är det inte avdragsgillt!??
Han fick sig härmed en tankeställare. Och gav mig svaret och rådet, att ja, det kanske kunde gå igenom ja.
Men det gäller alltså att noggrant beskriva sin situation och motivera behovet av rått- och musjägare, samt helst då behovet av att avlägsna skadedjuren på ett ekologiskt hållbart sett. Dvs m.h.a. katter...
Kunde man komma med ytterligare argument var det bara bra.
Det är sakargument som gäller, INTE känsloargument.
Inga 100% garantier gavs, men chansen vore hygglig trodde han.
(Jag kan tänka mig att stallägare som får betalande gäster tycker det är bra att det finns katter som besökarna kan få klappa: de blir därmed ett plus till inkomsternas förvärvande.
Skygga vildisar fd hemlösingar kan man kanske inte klappa, men de ger en bra image åt anläggningen, och skaffar därmed extra kunder/ min tolkning).
De hade alltså viss förståelse åt handfasta ekonomiska argument. men de tycktes inte ha någon förståelse åt känsloargumentet att hjälpa hemlösingar är i sig en god och Gudi behaglig gärning.
Vidare, jag tror att deras motstånd bottnar ytterst i att de inte vill att folk drar av kostnader för sina hemmakatter.
Det gäller alltså att verkligen slå fast och mer eller mindre bevisa att här är det frågan om arbetande katter vars insatser man är ekonomiskt beroende av.
Problemet var kostnader: foder var kanske ingen big deal, men kastrering och veterinärvård??... För många är det ett problem.
En forumist gjorde sina kattmattinköp åt de arbetande stallkatterna via sin vanliga hästfoderhandlare och drog av detta utan att revisorn eller skattmasen reagerade.
Men vad sade skattmasen egentligen? Kunde man dra även av kastrering och veterinärvård??
Jag gjorde då lite efterforskning:
En tjänsteman svarade muntligt att idén var intressant, men lite tveksam. Det skulle nog få gå till Länsrätten för bedömning.
Jag mailade till Skatteverket. Det blev ett blankt nej i första omgången. Men jag blev också uppringd av en annan handläggare och vi hade ett konstruktivt samtal.
Även han var tveksam om än mera förstående. Men när jag påpekade att det finns ett råttgift som heter Tomcat (Hankatten) som är avdragsgillt.
Men om man använder en riktig levande katt som råttjägare, då är det inte avdragsgillt!??
Han fick sig härmed en tankeställare. Och gav mig svaret och rådet, att ja, det kanske kunde gå igenom ja.
Men det gäller alltså att noggrant beskriva sin situation och motivera behovet av rått- och musjägare, samt helst då behovet av att avlägsna skadedjuren på ett ekologiskt hållbart sett. Dvs m.h.a. katter...
Kunde man komma med ytterligare argument var det bara bra.
Det är sakargument som gäller, INTE känsloargument.
Inga 100% garantier gavs, men chansen vore hygglig trodde han.
(Jag kan tänka mig att stallägare som får betalande gäster tycker det är bra att det finns katter som besökarna kan få klappa: de blir därmed ett plus till inkomsternas förvärvande.
Skygga vildisar fd hemlösingar kan man kanske inte klappa, men de ger en bra image åt anläggningen, och skaffar därmed extra kunder/ min tolkning).
De hade alltså viss förståelse åt handfasta ekonomiska argument. men de tycktes inte ha någon förståelse åt känsloargumentet att hjälpa hemlösingar är i sig en god och Gudi behaglig gärning.
Vidare, jag tror att deras motstånd bottnar ytterst i att de inte vill att folk drar av kostnader för sina hemmakatter.
Det gäller alltså att verkligen slå fast och mer eller mindre bevisa att här är det frågan om arbetande katter vars insatser man är ekonomiskt beroende av.
