Sätta ut dropp på döende?

[Lona]

Jag har en bekant vars nära anhörig sannolikt ligger för döden, de sitter nu och vakar.
Vad jag tycker är lite konstigt är att droppet har satts ut - utan att man diskuterat det med de anhöriga?
Jag har själv varit med och gjort samma sak när jag arbetade i vården men då alltid i samförstånd med anhöriga alternativt på patientens egen begäran.
Även om man inte behöver de anhörigas medgivande(?) så borde man väl ändå ta upp det med dem och prata igenom saken? Om inte annat så förklara på vilka grunder man fattat beslutet och vad det innebär?
Är man inte insatt i vård i livets slutskede så kan det nog kännas väldigt märkligt, min bekant var inte alls bekväm med detta.

 

[Saija]

Nu låter jag väl kanske hemsk, men om det är på patientens egen begäran att inte vilja ha några livsuppehållande åtgärder, så har väl inte de anhöriga något att säga till om.

 

[Raderad medlem 68338]

Det är väl ganska naturligt att en döende inte ska ha dropp. Det förlänger ju bara själva döendet. Däremot tycker jag att de kunde förklarat det för anhöriga. Det som är självklart för vårdpersonal kan ju vara främmande för utomstående/anhöriga

 

[Korven]

Nu låter jag väl kanske hemsk, men om det är på patientens egen begäran att inte vilja ha några livsuppehållande åtgärder, så har väl inte de anhöriga något att säga till om.

Min pappa sa innan att han inte ville ha några livsuppehållande åtgärder så vi tog bort allt sånt. Ändå levde han nästan en vecka med 40 graders feber.

 

[GotAsecret]

Diskutera eller meddela? Är väl egentligen inte mycket att diskutera, men meddelar de kan man ju alltid opponera sig om man vill.
Mamma hade dropp hela tiden fram till sista natten, hoppet hade varit ute länge. De sa att de skulle ta ut det dock och att hon då fick enbart syrgas.

 

[honung]

Vårdgivaren bör/ska såklart göra anhöriga så insatta som möjligt när någon ligger för döden. När man kommit till det man kallar "brytpunkt" - när kurativa insatser inte längre är verksamma så brukar man ha ett brytpunktssamtal med anhöriga där man förklarar och bestämmer sig för lindrande palliativa vårdinsatser. Min erfarenhet som varande palliativt ombud är att ibland är det svårt för anhörig att ta in vad som sker o inte sker ändå, av helt naturliga och allmänmänskliga anledningar.

 

[Tualma]

Dropp i livets slutskede kan inte bara förlänga lidandet för den döende, utan även vara orsak till ökat lidande hos densamme, när organen börjat stänga ner och kroppen inte längre kan tillgodogöra sig den tillförda vätskan.

Det är behandlande/patientansvarig läkare som avgör när en behandling ska sättas in/sättas ut. Naturligtvis bör de närstående informeras och få en förklaring samt ges möjlighet att ställa frågor och komma med synpunkter, t ex genom ett s.k. brytpunktsamtal där läkaren informerar om att behandlingen övergått i palliativ vård och vad detta kan komma att innebära.

Nu säger jag inte att det är så i detta fallet och det är beklagligt om de närstående känner sig otillräckligt informerade, men det är inte ovanligt att närstående har svårt att ta till sig given information i denna svåra, ofta emotionellt tunga situation.

 

[kryddelydd]

Jag har en bekant vars nära anhörig sannolikt ligger för döden, de sitter nu och vakar.
Vad jag tycker är lite konstigt är att droppet har satts ut - utan att man diskuterat det med de anhöriga?
Jag har själv varit med och gjort samma sak när jag arbetade i vården men då alltid i samförstånd med anhöriga alternativt på patientens egen begäran.
Även om man inte behöver de anhörigas medgivande(?) så borde man väl ändå ta upp det med dem och prata igenom saken? Om inte annat så förklara på vilka grunder man fattat beslutet och vad det innebär?
Är man inte insatt i vård i livets slutskede så kan det nog kännas väldigt märkligt, min bekant var inte alls bekväm med detta.

En klar grund är att man riskerar att utlösa lungödem (hjärtsvikt med påföljande vätska i lungorna) av att ge dropp till en döende kropp som inte klarar ta hand om vätskan.
Man gör heller ingen nytta, utan det är bara kosmetik.

Att göra "i samråd" kan faktiskt i ett sådant här läge handla om att man informerar om att dropp inte längre gör nytta.

Om den döende personen är torr i mun och slemhinnor gör heller inte droppet någon nytta utan då är det bättre att fukta munnen med spray, "klubba" eller liknande: lindrar torrheten utan att riskera att ge problem.

 

[kryddelydd]

Det är väl ganska naturligt att en döende inte ska ha dropp. Det förlänger ju bara själva döendet. Däremot tycker jag att de kunde förklarat det för anhöriga. Det som är självklart för vårdpersonal kan ju vara främmande för utomstående/anhöriga

Antagligen förlänger det inte livet/döendet att ge dropp men det riskerar att allvarligt skada den döende genom att utlösa lungödem (vatten i lungorna) så att individen drunknar i sig själv i stället för att bara somna.

 

[kryddelydd]

Vårdgivaren bör/ska såklart göra anhöriga så insatta som möjligt när någon ligger för döden. När man kommit till det man kallar "brytpunkt" - när kurativa insatser inte längre är verksamma så brukar man ha ett brytpunktssamtal med anhöriga där man förklarar och bestämmer sig för lindrande palliativa vårdinsatser. Min erfarenhet som varande palliativt ombud är att ibland är det svårt för anhörig att ta in vad som sker o inte sker ändå, av helt naturliga och allmänmänskliga anledningar.

Du pratar dels om "tidig brytpunkt" där kurativ (till bot syftande) behandling inte längre är verksamma.

Men du har rätt i att man bör ha "brytpunktssamtal" även i sen palliativ fas dvs när döden är nära förestående.
Och man bör informera anhöriga så mycket som möjligt; dock är det viktigt att veta - vilket flera redan påpekat - att anhöriga inte har något medbestämmande i medicinska beslut.

 

[pemi]

Kryddelydd förklarar jättebra! Vi har många palliativa patienter på "min" avdelning och får frågan om dropp då och då. Min erfarenhet är att det viktigaste är att förklara varför det sätts ut. Då brukar de flesta anhöriga acceptera det. Ibland får man förklara många gånger, både läkare och ssk, det är ju en tuff situation och många gånger svårt att ta till sig informationen.

 

[Lona]

Tack för era svar !
Det var just bristen på information som jag tyckte var rätt konstig. Det är ju möjligt att de anhöriga faktiskt fick den informationen men inte kunde ta till sig den, dock tror jag inte att det var så.
Patienten hade inte avsagt sig livsuppehållande åtgärder, där håller jag för övrigt med - det är givetvis inte de anhörigas sak att bestämma (vilket vi onekligen tjafsade om i vår familj under mormors sista tid).