Så trött, så trött

Det känns som om jag snart blir uppsagd från mitt bemanningsjobb. Jag är så galet trött hela tiden och misstänker att chefen märker det. Ja, jag har ett högre tempo än mina kollegor (ganska långsamma med andra ord) trots allt men det ser ju inget vidare ut med någon som hela tiden sitter och nästan somnar. Jag sover/vilar gärna runt 10 timmar, eller, jag lägger mig i tid men sen somnar jag inte. Och det blir en väldigt ond cirkel. Jag behöver min sömn, men jag somnar inte. Veckorna med dagskift är värst, då måste jag ställa klockorna (3 olika) på 04.30 för att hinna. Börjar jobba 06.00. Dricker några koppar kaffe och äter något innan jag ger mig iväg. Fixar en sallad till rasten. Brukar köpa färdiga salladsblandningar och komplettera med lite mer lök, paprika och fetaost/inlagda tomater. Tar med mig dressing i en extraburk. Jag behöver desperat gå ner i vikt men inget händer med vikten. Äter väl för mycket och fel. Orkar liksom inte dra ner mer på maten. Och för detta slit har jag 9,23 € i TIMlön. Det ger en bra bit under 10.000:- efter skatt. Jag betalar knappt skatt eftersom jag har ett barn att försörja.

 

[TinyWiny]

Och när barnet skiter i reglerna? De skaffade hund för att hon ville det, hon lovade ta hand om hunden men gör det inte. Alazzi har bett om hjälp hemma då hon inte orkar/hinner med allt, hjälpen ska vara att hon kanske dammsuger en gång i veckan, sätter igång en tvättmaskin så hon har rena träningskläder och Alazzi har förklarat varför hon inte har råd att köpa dyra kläder men då suras det och hon ger mamma dåligt samvete. Alazzi lagar mat men den maten duger inte utan hon kräver annan mat. Ungen är 16 år, det är inget litet barn vi pratar om.

Det är fortfarande föräldrarna som sätter reglerna och som ger anledning att hålla dem genom att vara konsekvent. Att skaffa djur och som vuxen inte inse att man har hela ansvaret för djuret oavsett vad barnet säger är inte heller barnets fel. Hur kan någon kräva att ett barn ska inse konsekvenser som en vuxen inte gör? Att någon inte gör lyckliga hoppsasteg när hen inte får som hen vill är fullkomligt normalt. Det är en del av att vara människa att ha känslor och man all rätt att känna dem.
Man kan aldrig någonsin lägga ansvaret på barnet för att hen inte gör/gör si eller så, det får man lägga på sig själv som förälder. Att vara förälder är långt ifrån enkelt men skylla på barnet kan man aldrig göra.

Jag är helt övertygad om att @alazzi gör sitt allra bästa som förälder men omständigheterna har varit hårda mot henne och att då samtidigt guida ett barn gör allt än svårare. Det är inte enkelt att vara konsekvent överhuvudtaget för vissa och att vara konsekvent när man själv inte mår bra är svårt även för de där konsekvens faller sig naturligt i normalläget. Jag tror inte heller att alazzi skyller på barnet. Hen är vettigare än så.

 

[WhoIsItAgain]

Ja då är det väl bara att fortsätta i samma gamla spår då.

 

[TinyWiny]

Ja då är det väl bara att fortsätta i samma gamla spår då.

Du menar att om man inte skyller på någon som är oskyldig så innebär det att inget går att förändra? Jag tycker helt tvärtom. När alla vet och vågar se sanningen kan alla ta till sig och inse vad just de måste göra för att en förändring ska bli verklighet. Vi människor är som tur är förändringsbara men det ska inte ske genom tvång, genom felaktiga beskyllningar eller elakheter, då får man ingen bra förändring. Ts har bett om råd i några trådar och förändringar har skett. Rom byggdes inte på en dag och att gå igenom det som @alazzi och hennes barn har gått igenom är inget de flesta tar med en klackspark utan det tar tid. En förändring som är hållbar måste alla parter se en vinning i, se det positiva med och vilja vara med om. Jag tror att alazzi och hennes barn är påväg, rätt väg. Sedan dippar alla ibland, tar tre steg bakåt och två framåt men sedan hittar man det där som fungerar just där och då också flyter det ett tag igen.

 

[alazzi]

Ja då är det väl bara att fortsätta i samma gamla spår då.

Jag HAR gjort förändringar! Nu har jag varken hund eller katt. Ingen häst sen länge. Nu har jag turen att ha ett jobb nära hemmet. Men jag kan inte välja arbetsplatser utan jag får ta det som jag får. Bemanningsföretaget har rätt att placera mig upp till 50 km hemifrån tyvärr. Jag har gjort massor med olika undersökningar för att förstå varför jag har såna smärtproblem, men man har inte hittat någon orsak. Läkarna skickar mig bara vidare eftersom man inte hittar något. Och jag har frågat arbetsförmedligen flera gånger om utbildning/praktik, men jag får ingen utbildning.

Jag skaffade ett gymkort när hästen åkte, men mina smärtproblem har gjort att träningen inte har blivit av. Det första jag gör när jag kommer hem från jobbet är att lägga mig på spikmattan ett tag eftersom jag har så ont i ryggen.

Så vad ska jag göra mer?

 

[alazzi]

Jag vill förändra mitt liv men jag saknar orken. På helgerna ligger jag och drar mig i timmar och bara ligger och läser. En Sverigeflytt är dyr, jag har börjat titta på bostadskostnader och jobb, men det är verkligen inte lätt. Inget jobb - ingen bostad. Jag har en kompis vars soffa jag kan våldgästa ett tag, men sen vet jag inte. Hos mamma kan jag inte bo. I julas var det minst sagt ansträngt.

 

[svea]

Du ska verkligen inte känna att du inte gör tillräckligt, det är vackert så att du klarar så mycket som du gör. Jag är imponerad över att du har kommit så långt efter skilsmässan, trots dina problem med hälsan. Ditt ex ryckte upp dig med rötterna och gjorde dig beroende av honom, nu står du på egna ben och har jobb. Om du ska lägga energi på något så är det väl att dra läkarsvängen ett extra varv. Där verkar du inte ha hamnat rätt än. Allergimedicinerna är ett bra ställe att börja.

 

[TinyWiny]

Jag vill förändra mitt liv men jag saknar orken. På helgerna ligger jag och drar mig i timmar och bara ligger och läser. En Sverigeflytt är dyr, jag har börjat titta på bostadskostnader och jobb, men det är verkligen inte lätt. Inget jobb - ingen bostad. Jag har en kompis vars soffa jag kan våldgästa ett tag, men sen vet jag inte. Hos mamma kan jag inte bo. I julas var det minst sagt ansträngt.

Jag tycker att du redan är påväg som sagt. Du har gjort flertalet stora punktinsatser trots att jag är övertygad om att de var smärtsamma på olika sätt. Ta bara önskan att vilja ge mer till sitt barn än man kan, det är asjobbigt, fruktansvärt smärtsamt och det är inte alls enkelt att vara ärlig mot sitt barn och säga att man faktiskt inte kan hur gärna man än vill. Att göra sig av med djuren var säkerligen inte heller så kul...
Även om det känns så nu och då som att du inte kommer någonstans, inte förändrar något i ditt liv, så gör du det. Du gör vad du kan för att förändra och komma framåt och att låta det ta den tid det behöver ta kan vara en väldigt viktig del. Att inte förhasta sig eller ta beslut utan att tänka först utan ta välgrundade beslut när tiden är mogen.
Att "ligga och dra sig" på helgerna är inget du ens ska fundera negativt om. Det kan tvärtom vara exakt det du behöver. Att du får vila och göra det du behöver är jätteviktigt.

 

[MJLee]

Och där jag jobbar nu har flera fått gå efter ytterst små fel. Försovning en gång. Lekt med telefonen och fått gå, företaget låter ingen jobba längre än 8 månader för den 9:e månaden har du rätt till samma lön och villkor som de fast anställda. Alltså får ingen stanna längre.

Men hjälp vad vidrigt. Det trodde jag verkligen inte om Tyskland, trodde de hade bra lagar vad gäller arbetstagare och bra skyddsnät. Iofs gör ju även vissa företag det här i Sverige, dvs, vikariat/omplacering till annan tjänst som avslutas just innan 2 år när det lagenligt går över i fast tjänst. Men om du ändå kommer bli uppsagd (hur länge har du jobbat där?) Så se till att bli sjukskriven just innan så du har en chans att återhämta dig. Vilken sorts sjukpenning har du? Det finns ingen möjlighet till eventuella bidrag/ekonomiskt stöd av sociala myndigheter?

Edit: Barnets pappa? Bidrar han ekonomiskt? Så länge ert gemensamma barn är minderårigt är han väl skyldig att betala? Och om inte han kan, har du möjlighet att pusha genom myndigheterna?

 

[zesel]

Du är verkligen en kämpe, alazzi. Jag förstår ditt dilemma, det är en riktig kvinnofälla gillrad under många många år du får jobba dig ur.
Angående maten - jag var nyss i Tyskland och gick nog nästan upp ett par kilo utan att frossa. Så svårt det var att välja kalorisnål mat! Färdiga sallader var rikligt sötade, det fanns inte ens osötad yoghurt eller osötad frukt på frukostbuffén. Hoppas du hittar lite ork att fixa från grunden hemma, jag tror det skulle kunna löna sig i bättre hälsa snabbt.

 

[alazzi]

Pappan betalar underhåll så barnet får det hon behöver. Började jobba på detta stället i november. Jag får a-kassa, men den är givetvis väldigt låg.

 

[alazzi]

Man kan ju inte jämföra kosnader rakt av. Enligt Bic Mac index så ligger Sverige på plats 3 kostnadsmässigt och Tyskland hamnar 17 plats så pengarna räcker längre här.
https://de.statista.com/statistik/d...c-index--weltweiter-preis-fuer-einen-big-mac/

 

[fraggelzebra]

Man kan ju inte jämföra kosnader rakt av. Enligt Bic Mac index så ligger Sverige på plats 3 kostnadsmässigt och Tyskland hamnar 17 plats så pengarna räcker längre här.
https://de.statista.com/statistik/d...c-index--weltweiter-preis-fuer-einen-big-mac/

Fast det där är väl inte relevant? Eller är det ett vedertaget index?

Jag bor också i Tyskland, i Hamburg, och tjänar förhållandevis bra. Ca 1100 € efter skatt, jobbar deltid, är stf butikschef. MEN jag har inte råd med någonting efter att min och hästens hyra är betald. Om jag går + - noll är jag lycklig. Hade aldrig fixat att bo kvar om inte min sambo betalade större delen av hyran. Kollar regelbundet Hemnet och Blocket inför framtida hemflytt, och för det vi betalar för ett RUM i vårt kollektiv, kan vi hyra t ex ett halvt bostadshus inkl stall på en gård i Sverige.

Tyskland är inte billigt om du inte bor i en liten ort. Kollektivtrafiken är dyr. Löner för "outbildade" är ett skämt. Ev pension ännu värre. Det som är billigt är tobak och alkohol...
Har följt dina trådar länge, hoppas verkligen att det ljusnar för dig. Jag flyttar tillbaka så snart jag kan.

 

[Wingates]

Fast det där är väl inte relevant? Eller är det ett vedertaget index?

Har för mig att det är rätt vedertaget faktiskt.

https://en.wikipedia.org/wiki/Big_Mac_Index

 

[alazzi]

Fast det där är väl inte relevant? Eller är det ett vedertaget index?

Jag bor också i Tyskland, i Hamburg, och tjänar förhållandevis bra. Ca 1100 € efter skatt, jobbar deltid, är stf butikschef. MEN jag har inte råd med någonting efter att min och hästens hyra är betald. Om jag går + - noll är jag lycklig. Hade aldrig fixat att bo kvar om inte min sambo betalade större delen av hyran. Kollar regelbundet Hemnet och Blocket inför framtida hemflytt, och för det vi betalar för ett RUM i vårt kollektiv, kan vi hyra t ex ett halvt bostadshus inkl stall på en gård i Sverige.

Tyskland är inte billigt om du inte bor i en liten ort. Kollektivtrafiken är dyr. Löner för "outbildade" är ett skämt. Ev pension ännu värre. Det som är billigt är tobak och alkohol...
Har följt dina trådar länge, hoppas verkligen att det ljusnar för dig. Jag flyttar tillbaka så snart jag kan.

Resturangbesök är betydligt billigare i Tyskland även där jag bor. Livsmedel är billigare. Och i Stockholm är boendet extremt dyrt. Och jag jobbar heltid, 40 timmar i veckan och får under 1000€. Det är barnbidrag och underhåll som gör att det går runt. Häst är en utopi.

Jag får en större summa pengar av mamma till födelsedagen och till jul. Det räddar mycket.

 

[em-pirre]

Fast det där är väl inte relevant? Eller är det ett vedertaget index?

Jag bor också i Tyskland, i Hamburg, och tjänar förhållandevis bra. Ca 1100 € efter skatt, jobbar deltid, är stf butikschef. MEN jag har inte råd med någonting efter att min och hästens hyra är betald. Om jag går + - noll är jag lycklig. Hade aldrig fixat att bo kvar om inte min sambo betalade större delen av hyran. Kollar regelbundet Hemnet och Blocket inför framtida hemflytt, och för det vi betalar för ett RUM i vårt kollektiv, kan vi hyra t ex ett halvt bostadshus inkl stall på en gård i Sverige.

Tyskland är inte billigt om du inte bor i en liten ort. Kollektivtrafiken är dyr. Löner för "outbildade" är ett skämt. Ev pension ännu värre. Det som är billigt är tobak och alkohol...
Har följt dina trådar länge, hoppas verkligen att det ljusnar för dig. Jag flyttar tillbaka så snart jag kan.

Fast häst måste väl ändå räknas som en form av lyx? Jag tjänar betydligt mer än dig men hade då aldrig haft råd med häst.

 

[fraggelzebra]

Fast häst måste väl ändå räknas som en form av lyx? Jag tjänar betydligt mer än dig men hade då aldrig haft råd med häst.

Ja, givetvis! Men jag har inte barn eller hund. Och jag funkar inte utan häst, så det får vara så tills min sambo bestämt sig för om hen vill följa med mig till Sverige eller ej. Ett par (fem) år funkar det, uppenbarligen, men det suger i längden.

 

[fraggelzebra]

Resturangbesök är betydligt billigare i Tyskland även där jag bor. Livsmedel är billigare. Och i Stockholm är boendet extremt dyrt. Och jag jobbar heltid, 40 timmar i veckan och får under 1000€. Det är barnbidrag och underhåll som gör att det går runt. Häst är en utopi.

Jag får en större summa pengar av mamma till födelsedagen och till jul. Det räddar mycket.

Ja, det är klart. Kommer du från Sthlm? Jag kommer från västkusten. Jag kunde jobba mer om jag ville, men jag avskyr mitt jobb och lever hellre på enbart potatis än att tillbringa mer tid där. Äe glad att jag kan välja bort det dock.

Har du kollat på butiksjobb? Lidl t ex betalar bättre ingångslön än den svindyra ekobutik jag jobbar i. Eller skulle t ex kassajobb vara för tungt med din smärtproblematik? :/

 

[TeamLundVer]

Jag HAR gjort förändringar! Nu har jag varken hund eller katt. Ingen häst sen länge. Nu har jag turen att ha ett jobb nära hemmet. Men jag kan inte välja arbetsplatser utan jag får ta det som jag får. Bemanningsföretaget har rätt att placera mig upp till 50 km hemifrån tyvärr. Jag har gjort massor med olika undersökningar för att förstå varför jag har såna smärtproblem, men man har inte hittat någon orsak. Läkarna skickar mig bara vidare eftersom man inte hittar något. Och jag har frågat arbetsförmedligen flera gånger om utbildning/praktik, men jag får ingen utbildning.

Jag skaffade ett gymkort när hästen åkte, men mina smärtproblem har gjort att träningen inte har blivit av. Det första jag gör när jag kommer hem från jobbet är att lägga mig på spikmattan ett tag eftersom jag har så ont i ryggen.

Så vad ska jag göra mer?

Nu har jag helt missat att du har ont så jag vet inte alls vad du har skrivit om det innan. Men slänger ut det här ändå. Har du kollat på EDS (Ehler Danlos Syndrom) om det stämmer in på dig?

 

[Hippocampus]

Jag tycker du ska flytta till Sverige om du vill. Du skriver att dottern är adopterad och behöver trygghet. Vad menar du? Att hon är nyadopterad till ett nytt land? Varför skulle hon inte få trygghet i Sverige? Jag tror, observera tror, utifrån det du skrivit, att din dotter kör med dig, medan du hamnar i "fällan" att det är synd om dottern för hon är adopterad, hon tar övertaget och du låter henne styra ditt liv. O då menar jag inte att du ska lämna henne vind för våg, men hon är så pass vuxen om man ser till ålder att hon faktiskt måste ge något också till familjesituationen.

 

[zesel]

Jag häpnar över hur många som inte verkar förstå varför du är där du är för din dotters skull. .