majola
Trådstartare
Hur ser ni på ridningen? Är det er sport eller er hobby?
Jag har alltid förundrats över uttalanden i stil med "om inte träningen är rolig så byter jag tränare" och dylikt. Ända tills jag (ja ok, jag är lite långsam) kom på att de som tycker så kanske ser ridningen som en hobby, något man gör bara för att ha kul.
För jag kan inte föreställa mig att t ex någon som tränar tennis (alltså inte "bara" spelar nåogn gång i veckan emd en kompis, utan bemödar sig och har en tennistränare) skulel säga, "nä, tennisträningen är inte alltid kul, och ibland är tränaren lite taskig, jag byter tränare" utan det är resultaten som är viktiga.
Så ser jag på ridningen - det är en sport där jag vill utvecklas maximalt. "Fun-faktorn" är mindre viktig. Klart är det ett plus om en lektion är extra rolig, men det är verkligen inget jag funderar särskilt mycket över. Och min tränare kan verkligen vara både ganska taskig och ffa snål med beröm - men han är extremt duktig och det är det som är viktigt för mig. Jag har 100% förtroende för att om någon kan hjälpa mig framåt så är det han (även om det faller många tårar på vägen dit).
Hur ser ni på det hela?
Jag har alltid förundrats över uttalanden i stil med "om inte träningen är rolig så byter jag tränare" och dylikt. Ända tills jag (ja ok, jag är lite långsam) kom på att de som tycker så kanske ser ridningen som en hobby, något man gör bara för att ha kul.
För jag kan inte föreställa mig att t ex någon som tränar tennis (alltså inte "bara" spelar nåogn gång i veckan emd en kompis, utan bemödar sig och har en tennistränare) skulel säga, "nä, tennisträningen är inte alltid kul, och ibland är tränaren lite taskig, jag byter tränare" utan det är resultaten som är viktiga.
Så ser jag på ridningen - det är en sport där jag vill utvecklas maximalt. "Fun-faktorn" är mindre viktig. Klart är det ett plus om en lektion är extra rolig, men det är verkligen inget jag funderar särskilt mycket över. Och min tränare kan verkligen vara både ganska taskig och ffa snål med beröm - men han är extremt duktig och det är det som är viktigt för mig. Jag har 100% förtroende för att om någon kan hjälpa mig framåt så är det han (även om det faller många tårar på vägen dit).
Hur ser ni på det hela?