Rättshaverist vs offentlighetsprincipen

Vad ger en rättshaverist med bihang rätt, att få skriva vad som helst, och påstå saker som är påhittade i deras huvuden om andra. Vad ger dem rätt att få svartmåla och sprida påhittade "sanningar" till överordnade och media? Vad ger dem rätt att utsätta anställda för hot, hot om JO anmälan, anmälningar till förvaltningsrätten, revisioner, påhittade tjänstefel till överordnade och uttalade kränkningar på möten, öga mot öga. Att få fortsätta fast de får fel i varje instans. Vad ger dem rätt att de får maila och genast ska få tillgång till mängder av handlingar som ska tas fram o skickas til dem. Allt för att ta tid från det jobb som egentligen ska utföras. Baksidan av offentlighets principen, när den missbrukas och där det övergår till arbetsmiljö problem. Offentlighetsprincipen är så stark att handlingar ska lämnas ut skyndsamt och kan inte myndigheten det, ska det anställas personal för att behaga rättshaveristen. Nu är måttet rågat och chefen i mig tittar fram. Inte snäll längre och bara skitförbannad. Ingen vet vad de ska göra, en rättshaverist går före anställda. Nu kom chefen i mig fram och då går det bra att anställa en person som sysselsätter sig med rättshaveristen. Nu är det nog även härifrån. Tänker fortsätta dialogen på ett forum om fler varit utsatta och behöver stöd och råd.