D
Duplica
Idag blev min Ariel kastrerad och jag känner mig så otroligt hönsig. På djursjukhuset tyckte de att hon var en otroligt social och uppmärksamhetsberoende liten spinkdam.
Sen vi kom hem vid halv fem har jag hållit ett så stadigt öga som möjligt på henne. Hon får bo i vardagsrummet och saknar sin bror och hundmamma jättemycket. Vill inte alls ha tratten, fullt normalt antar jag.
Jag är bara lite bekymrad över hennes hoppande. Hon försökte hoppa upp i soffan redan innan hon var helt klar i huvudet, och nu har hon hoppat från fåtöljen, till mig i datorstolen och har äntligen lyckats komma till ro i mitt knä.
Min sambo är inte hemma och jag vågar inte lämna henne. Är jag bara mesig? Jag måste ju gå ut med hunden..
Jag skulle verkligen behöva en vänlig själ som kan tala om för mig hur och jag ska göra.... hur mycket behöver jag egentligen oroa mig?
Sen vi kom hem vid halv fem har jag hållit ett så stadigt öga som möjligt på henne. Hon får bo i vardagsrummet och saknar sin bror och hundmamma jättemycket. Vill inte alls ha tratten, fullt normalt antar jag.
Jag är bara lite bekymrad över hennes hoppande. Hon försökte hoppa upp i soffan redan innan hon var helt klar i huvudet, och nu har hon hoppat från fåtöljen, till mig i datorstolen och har äntligen lyckats komma till ro i mitt knä.
Min sambo är inte hemma och jag vågar inte lämna henne. Är jag bara mesig? Jag måste ju gå ut med hunden..
Jag skulle verkligen behöva en vänlig själ som kan tala om för mig hur och jag ska göra.... hur mycket behöver jag egentligen oroa mig?