Psykiskt funktionshindrad behöver hjälp, men hur mycket?

makarontanten

Trådstartare
Det är alltid svårt att skriva om jobbet då man har tystnadsplikt och alltid trampar någon på tårna. Dock vill jag ändå ventilera lite, då jag trots allt brinner för mitt jobb och vill göra det så bra som möjligt för både de "klienter" jag har hand om, men också för att personal ska känna säkerhet och kunna jobba för att få det bättre.

Jag kommer ändra lite fakta för tystnadspliktens skull, men skulle ändå vilja ha lite input på vad ni tycker om de olika situationerna och hur man bör/ska/borde reagera. Det finns naturligtvis lagar att följa, men situationer följer inte alltid med dem, saker går att tolka olika, många gånger hamnar man på gränsfall och mellan de berömda stolarna. Jag jobbar på gruppboende, där klienter har egna lägenheter och allmänna utrymmen att nyttja, såsom tvrum, kök, tvättstuga och korridorer till de olika lägenheterna. Detta är grundförutsättningarna i alla fall nedan.

Lite bakgrundsfakta för er som inte är så insatta i psykiatri är att inom kommunen gäller att all vård är frivillig. Det kan tex betyda att en person som är ordinerad läkemedel inte kan tvingas att ta sin medicin, men om personen sen "spårar ur" pga det, så kan konsekvenserna bli tvångsinläggning, polishämtning ( om personen blir våldsam) mm.

Personer som bor på ett gruppboende inom kommunen har alltid full rätt att gå ut från boendet och vara i samhället som vem som helst. Personal har ingen rätt att "röra"den boende fysiskt. Med detta menas att "vi" inte har rätt att "ta tag i den boende i handen och följa med/fösa/ säga till" någon våldsam person att gå in i sin egna lägenhet för att andra boende/personal ska vi bli fredade från denne. Vi har inte heller rätt enligt lag att bestämma något om inte den boende/klienten har skrivit kontrakt med oss om ( deras namnunderskrift med ett papper som tex kan handla om hur vi får agera i situationer med den boende).

Som exempel kan jag ge att den boende kan ge oss tillåtelse att gå in med huvudnyckel om den inte öppnar sin lägenhet när vi ringer på och personal vet att denne mår dåligt, att vi har kontrakt på att den boende har gett oss "tillåtelse" att dela ut en cigarett i timmen till en rökare, trots att denne "tjatar" om mer cigaretter hela tiden, att vi har kontrakt på att den boende har gått med på vissa regler som kan handla om matintag , pengar mm. Jag hoppas ni har fått en liten bild av hur det fungerar och jag ställer härmed dessa situationer till er och frågar hur ni skulle agera enligt lag och för er klient och er eget ( personals) bästa utan att göra fel:

1. En boende är väldigt sjuk i schitzofreni, personen hör mycket röster och är våldsam mot både döda ting ( möbler) och personal. Många incidenter har hänt genom tiden. Personen är ändå uträknande och smart på många vis. När vikarier ( gärna vikarier som är lite osäkra i rollen) jobbar, går den boende "igång" ordentligt genom att hota, skrika och även föra våld genom att slåss, hota att hugga med vassa föremål och kalla personal diverse kränkande och nedsättande ord. Personen kommer ihåg sina incidenter, kan prata om dem, och personal upplever att denne mest vill ha uppmärksamhet och ska stå i centrum. Detta går inte att genomföra, då personen delar boende med många andra. Andra boende blir rädda och tar illa vid sig, går in i sina lägenhet och är sällan ute i det allmänna när personen finns i närheten. Personen har ingen självinsikt och ser sig som frisk.

Rätt eller fel. Sätta tydliga gränser och verkligen ta till "hårda" metoder för att få personen att agera mer normalt. Prata ofta och mycket om uppförande och konsekvenserna av det, och samtidig ge ett form av "straff" att personen tex inte får "lördagsgodis"/ titta på tv, lägga sig tidigt om denne bryter mot reglerna. Ska man bryta mot lagen genom att "tvinga" in personen i sin lägenhet där denne inte stör resten av de boende med sina spel. ELLER: Ska man låta personen få ha sina "spel", skrämma andra boende ( även vikarier är rädda) och låta personen agera ut med de konsekvenserna som blir? Med det menas att om personen blir för våldsam och personal larmar, är det en polissak. Möjligtvis häktet, i andra fall tvångsvård på avdelning med eventuell polishämtning om " vi" larmar.

2. Äldre person som naturligtvis får gå ut hur mycket denne vill. Men. Personen går ut hela tiden ( även mitt i natten och tar sig flera mil bort), "rymmer" utan mål och kan få för sig att åka utomlands ( utan pengar), talar om för folk att personalen försöker döda hen, hoppar på / "flyger på" folk och ber dom ringa polisen för att hen blivit våldtagen, ringer på hos folk och får för sig att hen känner dem mm. Klagomålen är många, polisen är irriterad av våra ärenden som gäller att få personen "hem" till oss när hen ger sig iväg, hen blir nästan dagligen efterlyst pga "rymningar".

Rätt eller fel: Tvinga hen ( lagbrott) att vara hemma ( då gäller det verkligen att vara med och handgripligen hindra hen från att gå ut). Eller låta polisen sköta sina få resurser med att "jaga" hen ute, när hen "rymmer" från oss. Hen är även otrevlig mot personal och påstår att vi vill döda hen, att vi är djävulens barn som vill hen illa mm. Hen vill inte bo hos oss, men är så tacksam och go när hen inte är på det humöret att vi är onda.

3. Person som inte sover. Tanken med boende för denna person är att denne ska komma till ro och må lite bättre. Anhöriga klarar det inte, då personen stör hela tiden genom telefonsamtal ( kanske 100 om dagen), är väldigt orolig och sover så gott som aldrig. Personal har här tagit i kontrakt att personens mobil är inlåst och hen får ringa till sina anhöriga två gånger per dag. Detta fungerar med en hel del tjat där i mellan.

Personen har svårt att komma till ro/ är spänd, är nervös, hör mycket röster, är aldrig avslappnad och väldigt agiterad med sitt tal. Beter sig som en trotsig tonåring i det mesta.

MITT jobb ( jobbar natt) är att få personen att sova, men trots försök med att prata lugnande, att låta hen få prata av sig, att vara lite "hårdare" med att nu är det dags att sova, så gör personen tvärt om hela tiden. Jag personligen har försökt med allt ifrån att vara med i hens lägenhet och "nattat" hen med täcke, med prat, med trygghet, genom att vara tyst, genom att ha vart lite hårdare och förklarat att hen måste sova för att må bra, måste sova för att orka, måste lägga sig för att medicinen ska fungera mm. Har haft ett antal samtal om vad sömnen betyder för resten av kroppen mm . Hen bryr sig inte, och springer uppe mer eller mindre hela nätterna och hittar på allt som går att göra ( diska, städa, kolla i kataloger, titta på TV, sitta vid datorn, laga mat mm). " Nattar" man hen och sitter där tills man tror hen somnar så är hen uppe två minuter efter att man gått därifrån igen. Vi har ju fler boende och kan inte sitta med hur länge som helst. Hen är även vaken på dagen och ser så trött och sliten ut att man tror att hen ska somna när som helst. Men nej, hen sover inte på natten då heller!!!!

Rätt eller fel: Personen är rädd för att somna, personal försöker ge hen det denne behöver, men det fungerar inte. Lika mycket vaken på näterna som om när ingen bryr sig att sitta hos hen vid sänggående. Målet är att hen ska bli mer självständig, men hen går bakåt. Försöker ge hen trygghet vid sänggående utan resultat. Personen går upp så fort man lämnat lägenheten, kan inte komma till ro. Rätt eller fel att ömka, eller vara lite hårdare?
 
Känner spontant att 1 och 2 är felplacerade och nog borde vara någon annanstans.

Nr 3 Verkar vara en sönderstressad person som hamnat i beredskap på det du beskriver. Vid såna sömnproblem kan hen inte styra sitt sovande alls utan man brukar då ge sömnmedel eller starkt lugnade för att få kroppen att slappna av till kvällen/natten och vänja kroppen vid att sova. Du får nog se hen här som en fysiskt och en kroppslig person där psyket tappat förmåga att säga åt kroppen att sova.
 
Jag har själv ingen personlig erfarenhet av ditt yrke alls, men det känns som att det här är din arbetsplats som brister. Ni som personal ska inte behöva fundera över sånt här som du gör, ni ska få ordentlig utbildning i hur ni bör reda ut sådana här situationer. Tyvärr är ju vården överlag väldigt dålig på att utbilda sin personal, och den typen av verksamhet tar ju ofta in helt outbildad personal från början, vilket jag tycker är förfärligt.

Jag vill egentligen bara säga att du ska vara rädd om dig. Min sambo jobbade som vikarie en sommar till en brukare som var väldigt våldsam. Han kom hem med blåmärken varje dag, och valde till slut att avsluta anställningen i förtid, då han själv blev rädd. Då idiotförklarade arbetsgivaren honom, och hotade med att inte betala ut lön för det han jobbat osv. Min sambos mamma jobbade också på ett gruppboende i många år, med viss intern utbildning, men blev för några år sedan påhoppad av en brukare så pass att hon fick en skada i ryggen, och går nu med kronisk värk.
 
Känner spontant att 1 och 2 är felplacerade och nog borde vara någon annanstans.

Jag känner detsamma...

Nr 3 -Kan h*n inte vara vaken tills h*n lägger sig själv...? Annan medicinering kanske?
Om h*n är förståndshandikappad måste man ju försöka få denne att sova men annars är det väl personens egna ansvar och liv.
 
Det här har inget med sekress att göra men: du kan ju inte agera på ditt jobbutifrån vad Buke tycker. Du måste agera enligt reglemente och rutiner hos just din arbetsgivare - och sådant som faller utanför reglemente och rutiner måste ni dra upp riktlinjer om i arbetsgruppen, med arbetsgivaren.
 
Det här har inget med sekress att göra men: du kan ju inte agera på ditt jobbutifrån vad Buke tycker. Du måste agera enligt reglemente och rutiner hos just din arbetsgivare - och sådant som faller utanför reglemente och rutiner måste ni dra upp riktlinjer om i arbetsgruppen, med arbetsgivaren.

Naturligtvis, vad har jag skrivit annat? Anledningen till tråden är att personalgruppen har testat än det ena än det andra och vi har kört fast med ideer. Jag ville med tråden kunna få in andra synvinklar från personer som inte är "hemmablinda" och kunna få nya ideer och tips på hur man eventuellt ska kunna jobba med våra boenden för att de ska kunna må bättre, inte jobba utefter vad Buke tycker. Naturligtvis har vi redan pratat i arbetsgruppen, med chefen, med boendes anhöriga. Personerna har varit inlagda med medicinändringar, med andra behandlingar, har kontakt med läkare, psykologer mm mm. Jag ber om ideer och tankar, inget annat.
 
Känner spontant att 1 och 2 är felplacerade och nog borde vara någon annanstans.

Nr 3 Verkar vara en sönderstressad person som hamnat i beredskap på det du beskriver. Vid såna sömnproblem kan hen inte styra sitt sovande alls utan man brukar då ge sömnmedel eller starkt lugnade för att få kroppen att slappna av till kvällen/natten och vänja kroppen vid att sova. Du får nog se hen här som en fysiskt och en kroppslig person där psyket tappat förmåga att säga åt kroppen att sova.

Personen har redan starka sömnmediciner, men det "biter" inte, eftersom personen vägrar gå i säng efter intag av dessa. Personen får större problem med vardagen när hen inte sover. Hen sover kanske bra ( 7 timmar) varannan vecka när det inte går vara vaken längre, annars 1-3 timmar per natt. Personen springer i det allmänna hela nätterna och stör därmed andra boende, samt att de boende inte ska vara i allmänna utrymmen efter att de tagit på nattkläder och fått nattmedicin ( undantagsvis om de är väldigt oroliga och behöver hjälp, samtal, men det sker då i dennes lägenhet). Problemet är inte övergående, då hen bott hos oss i 5 år och medicinändringar mm är gjorda.
 
Jag känner detsamma...

Nr 3 -Kan h*n inte vara vaken tills h*n lägger sig själv...? Annan medicinering kanske?
Om h*n är förståndshandikappad måste man ju försöka få denne att sova men annars är det väl personens egna ansvar och liv.

Hen får vara vaken om hen är i sin lägenhet, det kan vi inte styra över.Problemet är att hen även stör andra boenden och inte håller sig till de regler som gäller ( se föregående svar). Vi jobbar med att få de boende att må bättre, så hen behöver sin sömn och mår själv sämre av sitt agerande med att vägra sova. Olika mediciner är prövade, inget som har hjälpt.
 
Jag har själv ingen personlig erfarenhet av ditt yrke alls, men det känns som att det här är din arbetsplats som brister. Ni som personal ska inte behöva fundera över sånt här som du gör, ni ska få ordentlig utbildning i hur ni bör reda ut sådana här situationer. Tyvärr är ju vården överlag väldigt dålig på att utbilda sin personal, och den typen av verksamhet tar ju ofta in helt outbildad personal från början, vilket jag tycker är förfärligt.

Jag vill egentligen bara säga att du ska vara rädd om dig. Min sambo jobbade som vikarie en sommar till en brukare som var väldigt våldsam. Han kom hem med blåmärken varje dag, och valde till slut att avsluta anställningen i förtid, då han själv blev rädd. Då idiotförklarade arbetsgivaren honom, och hotade med att inte betala ut lön för det han jobbat osv. Min sambos mamma jobbade också på ett gruppboende i många år, med viss intern utbildning, men blev för några år sedan påhoppad av en brukare så pass att hon fick en skada i ryggen, och går nu med kronisk värk.


Tack :-) Att vården är dålig, kan jag till viss del hålla med om, men jag vet också att vår chef jobbar häcken av sig för att försöka lösa situationerna. På vår arbetsplats är utbildning krav för fast tjänst, men vikarier behöver inte ha det. Jag känner mig inte ett dugg osäker i min roll på arbetsplatsen och vi får hjälp med både handledning och har utbildningar hit och dit om både möjliga och omöjliga saker, så där brister inte just vår arbetsplats. Men lite tips och andras åsikter kan kanske få mig att tänka i andra banor och föda nya ideer på hur man ska kunna jobba med att bli bättre :-)
 
Person 1 och 2 är felplacerade, men vad finns det för alternativ? Andra gruppboenden har samma "regler" och kommer få samma problematik med våld och hot, samt rymningar. Flyttas dessa personer ( vilket i ett av fallen det har vart tal om) så flyttas bara problemet till en annan plats, den boende kommer inte få sina problem lösta/må bättre av att flytta.
 
Ha läst tråden och har inga lösningar, bara vill säga att jag har respekt för dig och din yrkeskår och de svåra avvägningar som ni har i ert jobb. Min ena dotter jobbar med liknande uppgifter och möter liknande problem som du beskriver. Det är jättesvårt för alla brukarna har rätt till en lugn och skyddad hemmiljö, personalen har rätt till en trygg arbetsmiljö och den person det gäller kanske inte klarar att bete sig på ett annat sätt. Och vad gör man då. Man kan ju inte gärna spärra in personen men man kan inte heller acceptera att andra blir skadade eller far illa.
 
Ha läst tråden och har inga lösningar, bara vill säga att jag har respekt för dig och din yrkeskår och de svåra avvägningar som ni har i ert jobb. Min ena dotter jobbar med liknande uppgifter och möter liknande problem som du beskriver. Det är jättesvårt för alla brukarna har rätt till en lugn och skyddad hemmiljö, personalen har rätt till en trygg arbetsmiljö och den person det gäller kanske inte klarar att bete sig på ett annat sätt. Och vad gör man då. Man kan ju inte gärna spärra in personen men man kan inte heller acceptera att andra blir skadade eller far illa.

Tack, kan bara hålla med i ditt svar, det är inte alltid lätt att få det att fungera för alla parter.
 
Olika mediciner är prövade, inget som har hjälpt.

Provat ett erbjuda yoga? Det är ingen quick-fix men lite på sikt kan det hjälpa personen att varva ner, släppa taget och faktiskt sova. Det finns ju medicinsk yoga men jag tror inte det spelar så stor roll här vilken typ av yoga man väljer att erbjuda.
 
Ja, det kanske skulle kunna vara något :-)

Vi har prövat kedjetäcke, akupunktur och att försöka motivera till mer fysisk rörelse för att "trötta ut" personen inför kvällen, men icke att det hjälper. Sover gör hen inte bara. Personal har börjat springa/jogga med hen ( vilket hen gillar) och vi försöker även få med hen på olika aktiviteter om dagarna, men det är svårmotiverat, då hen är så rastlös att hen är på väg bort innan hen ens har hunnit börja med något. Bestämmer man att man ska åka iväg på något så vill hen åka hem innan man kommit fram med bussen till aktiviteten.

Yoga låter som en rätt bra aktivitet om personen har tålamod att utöva detta :-).
 
Två frågor slår mig när jag läser TS.
* Har dessa personer (framförallt 1 och 2) någon SIP (Samordnad individuell plan eller också kallad Samordnad plan enligt SoL och HSL)?
* Vad är dessa personers grundproblematik? Varför har de bedömts ha behov av gruppboende?

Person 1:
Är det verkligen så att personen utnyttjar faktumet att det är en vikarie och därför går igång och blir aggressiv?
Kan det istället vara så att personen blir osäker när det är nya människor, och framförallt om den nya personalen också är osäker? Att detta triggar igång rädsla, osäkerhet och ångest hos personen, och det i sin tur gör personen aggressiv?

Då skulle jag rekommendera ett väldigt strikt personalschema där endast personer som känner individen ska besöka individen. Och gärna att så liten personalrotation som möjligt hemma hos individen. Och att man tar hänsyn till detta när det läggs schema. Vikarier bör i möjligaste mån inte ansvara för individen. En verksamhet bör alltid ha minst en ordinarie personal på plats, även under semestertider, av många andra praktiska skäl. Men OM det är så att det inte går vid något tillfälle så bör personen förberedas på detta, och insattserna till individen hålls på en miniminivå.

Person 2:
Utifrån det du beskriver verkar individen ha problem med vanföreställningar, och säkert flera saker. Oro?
Jag är osäker på om individens problem blir mindre om denne låses in hemma. Om det är vanföreställningar borde dessa uppträda även innanför hemmets väggar. Och om det dessutom finns oro och annat med i bilden kan det vara mycket plågsamt att vara "instängd" i hemmet. Många, utan psykiatrisk diagnos, har nog ibland känt att man bara måste komma ut och få luft när livet blivit för mycket.

Här behövs en SIP tycker jag. Ni behöver prata ihop er med psykiatrin om personens inre problem. Finns det möjlighet att behandla oron, med läkemedel eller KBT eller liknande. Vad säger polisen, hur bör ni agera? Vad säger biståndshandläggaren hos kommunen som har bedömt boendet? Har ni handledning kring denna person? Har ni jobbat med kognitivt stöd? Skulle individen gå med på att ha ett mobilt larm, och på så sätt kunna ta kontakt med er även när denne är ute på vift? Jag tänker att era försök att tvinga personen att vara i sin lägenhet föder en hel del aggressvitet (när jag led av ångest så skulle jag också blivit skitsur om någon förbjudit mig från mina tvåtimmarspromenader klockan 21 - 23 om kvällarna när syret tog slut och väggarna kröp närmare i min lägenhet).

Person 3:
Varför ringe personen en massa till sina anhöriga? Också ett symptom på oro? Får denna någon behandling i form av samtalsterapi eller KBT? Eller är det bara medicinering? Åter igen - om det är ångestdämpade för individen att ringa sina anhöriga så stryper man möjligheten till ångestdämpning genom att låsa in mobilen. Ångesten ökar men de anhöriga blir inte störda. Individen skulle behöva alternativa sätt att bli av med sin ångest, antingen på egen hand eller med stöd av er.

Vad vet ni om individens sömnvanor innan denne blev sjuk? Har denne alltid haft problem med sömnen, eller är det ett symptom på den psykiska sjukdommen? Jag har t.ex. haft ett ex som gått och lagt sig kl 02 och börjat jobba kl 11 på dagarna - det är hans dygnsrytm. Jag har också en bror som lätt kan vara uppe 36 timmar i sträck och sedan sova 12-14 timmar (eller 7 också för den delen). Det är hans val och han fungerar i vardagen (konstigt nog). Jag lyssnade dessutom nyligen på ett gammalt avsnitt av Institutet i P3 där de pratade om att vissa människor inte har en 24-timmarsklocka utan vissa hade 28-timmarsklockor biologiskt. För dessa personer är det grymt svårt att få till en bra dygnsrytm.

Klarar personen av att sköta sömnhygienen på egen hand? Får denne stöd av er att genomföra sömnhygienåtgärder? Är denne mottaglig för detta? Har ni bollat problemet med psykiatrin? Är det så att det är insomningstabletter individen har i dagsläget, som kanske behöver bytas ut mot sömntabletter? Är det så att någon annan medicinering behövs eller att helheten av mediciner behöver justeras?

Jag tror att inget av fallen ovan kommer uppnå 100% normalt beteende. Utan det måste handla om att förbättra livsvkaliten för individen så mycket som möjligt. Och det är inte lätt - et är nog därför de bor på ett gruppboende.

Det som står skrivet ovan är mina tankar. Jag känner inte individen, men du efterfrågade ideer så då bjuder jag på dem. Jag vet ju inte heller vad ni redan gjort och vad som fungerat/inte fungerat. Klart är iallafall att ni behöver regelbunden handledning av ett proffs för att klara av alla svåra fall ni brottas med varje dag. Jag är imponerad av ert arbete.

Lycka till!
 
Det jag tänker på med person 2, går det på något vis att få personen att gå med på att ha med sig mobil (gärna så att man kan följa personen med hjälp av GPS. Då kan ni ringa när personen varit ute ett tag och fråga om allt är bra och om hen tänkt promenera ett tag till, och veta vart ni ska leta om personen inte kommer tillbaka/svarar?

Person 3: Har personen insikt i sin sjukdom och vill bli frisk? Finns det kontakter som är specialiserade på sömnsvårigheter inkopplade? Det finns ju stresskurser inriktade på sömnsvårigheter, men det förutsätter ju en vilja att bli frisk. Kan det vara så att personen på något sätt trivs i sitt nuvarande mönster - hemtamt och invant så att säga?
 
Jag tycker att det känns jättekonstigt att diskutera specifika SVÅRA jobb frågor på buke. Har ni verkligen inget externt stöd ni kan använda er av tex företagshälsans psykiatri eller något råd där man träffar andra som arbetar med liknande frågor. Era brukare måste ju ha kontakt med psykiatrin och det borde finnas någon som kan hjälpa er där. Hur som helst borde ni ställa krav på arbetsgivaren för att få hjälp och stöd i hur ni ska hantera situationen. Det känns hel tokigt att behöva diskutera sådana här specifika arbetsfall på ett anonymt internetforum.
 
Min första tanke är handledning i gruppen för svåra fall, det hade alltid vi när jag jobbade på psykiatriboende. Något som ju är jätteviktigt är att alla gör samma även personalen är individer och vissa fungerar bättre eller sämre med brukaren. I det tror jag det är jätteviktigt att hela gruppen får berätta om sina upplevelser kring brukaren, det finns alltid de som är rädda, en del som tycker att de vet bäst och de som vill jobba på sitt sätt oavsett när det i själva verket är väldigt viktigt med en samsyn.

Undrar också om ESL (eget självständigt liv) är något som provats på era brukare? Det är en studiecirkel (i grupp eller enskilt)med div läxor brukaren har och som för oss föll mycket väl ut och man fick fram enormt viktiga saker kring brukaren hur den tänkte men även vad som var svåigheten och viljan var hos alla enormt stor och brukarna var supermotiverade. Många boenden/boendestöd jobbar efter det idag. Jag tänker mycket på tex brukaren som inte vill sova att bena i, Varför kan du inte sova? Vad plågar dig mest när du skall sova? Är rädslan befogad? Vad kan du själv göra? Vad kan personalen göra? Avslappningsövningar? Hur kan du tänka när du blir så rädd? Vad kan jag träna på tills nästa gång? Men även gällande den som är våldsam där jag kan gissa att det inte bara handlar om uppmärksamhet, eller behöver han/hon striktare rutiner över dagen och mer sysselsättning? Vad ser personen när han/hon blir våldsam.

Straff tror jag inte så mycket på, däremot konsekvenser som brukaren själv är med på exempelvis via kontrakt. Men då är det ju superviktigt att brukaren själv har förmågan att kunna bryta det han/hon håller på med, alla kan inte det om manin eller rösterna trycker på för mycket. Annars blir det ju ytterligare en sak personen "misslyckas med" och misslyckanden är ju något många psykisk sjuka har ryggsäcken full av.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 258
Senast: lizzie
·
Skola & Jobb En kollega till mig började jobba i våras och det funkar inte bra. Personen har helt enkelt för många skador på bussarna och nu är det...
Svar
10
· Visningar
633
Senast: Tuvstarr
·
Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 639
Senast: Ninnurur
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 089
Senast: malumbub
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp