Prata om omöjliga saker

Dethär är både att jag vill skriva bara och vill fråga om tips eller hur jag ska säga. Och en sak till men kommer skriva det senare. Och det kommer bli om jobbiga saker så läs inte ifall ni tycker det är jobbigt!
Men iallafall så som ni nog vet ifall ni läser här så har ju jag endel problem. Alltså att jag har eller har haft anorexi beror på hur man räknar. Men det och deprission och att jag har försökt dö flera gånger. Och det har hänt flera olika jätte jobbiga saker för mig och så. Allt det vet ju säkert många här om och mina föräldrar och alla personalen på bup och ja många bara. Och senaste tiden så har jag ju mycket mera ofta kunnat säga tillexempel om nånting är jätte jobbigt eller att jag har massa dåliga tankar. Så vissa såna saker är väl bättre.
Men sen som inatt så försökte jag typ ta självmord fast hann inte och vågade inte innan det var försent. Och det är en sån sak att jag KAN INTE förklara allt varför. Alltså fast att jag vet flera andledningar så kan jag inte säga det och förklara för NÅN alltså inte mamma eller pappa eller nån personal eller skriva till nån eller nåt sånt.
Så vissa tillexempel händelser och saker som kanske nån har sagt eller skrivit och så. Så typ sitter det fast i mitt huvud och upp repas helatiden och blir jätte neggativt och att jag VET att jag nog skulle behöva få ut det men om vissa saker bara inte går alls. Vad kan man göra då?
Som tillexempel så kanske vissa säger skriva men jag kan inte få ordning på orden så jag kan skriva om det heller. Och rita så kan jag inte rita det. Så jag vet inget sätt som jag kan få ut dom sakerna men ändå så fattar jag att jag nog skulle behöva. Men om det bara inte GÅR.
Men kan inte ha dom tankarna och sakerna i huvudet heller så bara växer dom och blir som med monstret så det tar över exakt ALLT. Och det blir som en dålig cirkel att allt sånt tar över mer och mer så tillslut står jag inte ut så försöker jag dö. Så blir det extra vak och mamma och pappa blir mera oroliga och arga och ledsna och allt sånt. Och allt blir ännu mera jobbigt och då är dom om man säger förbjudna sakerna så blir det ÄNNU starkare och ja ni kanske fattar.
Så liksom jag VILL få bort sånt från huvudet men jag KAN inte. Så hur gör man då?
Och sen den sista saken jag vill skriva så kommer det låta jätte knäppt men mamma brukar läsa vad jag skriver här så ifall hon läser dethär så kanske hon iallafall fattar lite hur det är som jag inte KAN förklara och inte kan visa liksom till henne eller pappa eller läkaren eller NÅN. Så kommer ändå inte kunna förklara om dom förbjudna sakerna och tankarna men dom kanske fattar iallafall liiite mer om dom vet att det är såna saker liksom.
Men ja om nån har nåt tips så vore det snällt men fattar att det är jätte svårt också. Så det gör inget om ingen har båt tips eller så alls utan jag fattar det.

 

[Therese1988]

Kan det funka med att skriva ner "stödord" om något som är extra jobbigt? Om det är svårt att formulera hela meningar så kanske du kan skriva ner vissa ord? Det behöver ju inte vara något som hänger ihop.
Jag förstår nog hur du menar och jag har tänkt många hemska tankar genom åren som jag inte kunnat förmedla till någon. Ibland kan det dyka upp något minne som jag delar med mig av till en vän eller till min sambo, men det är inte ofta och handlar om saker som hände för länge sen.
Så jag antar att jag inte var redo att släppa ut det tidigare? Som att jag behövde lång tid för att formulera saker och ting så att jag kunde få ur mig hela meningar så att det blev begripligt för lyssnaren och inte bara ett hopplöst svammel.
I ditt fall kanske du skulle kunna testa med lite svammel ändå? Jag hade kanske mått bättre om jag iaf kunnat uttrycka vissa ord om vad som var jobbigt eller vad jag tänkte.

 

[Andromedae]

Jag är glad över att du kan skriva här

Jag vill börja med att säga att jag vet hur det är, det här med att höra samma negativa ord (kanske till och med sådana man intellektuellt inte vill bry sig om) om och om igen i huvudet. Jag tror att det har att göra med stress/dåligt mående i allmänhet (men alltså, jag är ingen vårdpersonal så det är mest min gissning). Det kommer att minska/bli lättare att hantera när hela du mår bättre.

En sak som jag har använt är en känslodagbok i appform. Där loggar jag mina känslor några gånger om dagen, och får också avsluta dagen med att reflektera tillbaka (finns en kort övning varje dag där man ska svara på någon fråga). Man väljer en emoji och kan skriva typ något om vad som hände, eller vad man tänker på eller känner, samt välja vad man höll på med. På så sätt har jag kunnat få lite distans och liksom "radat upp" det jag känner - utan att det kräver att jag formulerar mig. Efter några dagar blir det också lättare att se mönster för hur jag känner och när.

Men jag tänker att det viktiga är att du hittar en form som du är bekväm med. Liksom, var känner du minst motstånd för att få ur dig saker?
Är det att viska in i kudden så att ingen annan hör?
Eller är det att skriva ord för främlingar?
Skicka sms till din pappa?
Några exempel, men jag tänker att det behöver inte handla om att du direkt behöver säga det svåra på det jobbigaste sättet, utan kanske finns det ett sätt som är lite mindre jobbigt att börja med.

 

[Pratsch]

Du kanske tycker att det här låter urlöjligt . Skulle det vara lättare om du hade tex ett par dockor eller gosedjur och lät dom prata med varandra? Alltså prata högt med varandra så att du inte bara tänker i huvudet. Då är det liksom inte du som säger saker utan dom.

 

[tuaphua]

Kan det fungera om någon ställer dig frågor? Kanske ja- och nej-frågor?
Det kan vara en väg in till att hitta ord på känslor och tankar.

Eller om du vet någon film, serie, bok eller någon persons historia som påminner om hur du mår, känner, tänker och varit med om kanske du kan be förfäldrar/vård att kolla upp det för det är likt hur du har det. Så kanske det kan göra att det blir en öppning för förståelse och kommunikation.

Jag hade jättesvårt att prata och känna saker när jag mådde väldigt dåligt som ung. För mig hjälpte terapi väldigt. Det kändes hopplöst ibland. Men det blev bra! Hoppas ni kan hitta ett sätt att få dig igenom det här!

 

[Luff]

Kan du riva ut ord eller bilder ur tidningar och göra collage? Klistra ihop bilder av bilder till en berättelse. Börja med något enkelt som inte betyder något speciellt. Tema väder till exempel. Använda andras bilder för att visa o berätta.

 

[TygerTyger]

Ibland när jag ska skriva något viktigt så går det inte, för att jag försöker få texten precis perfekt på första försöket. Jag tänker på allt jag vill skriva innan jag ens börjar, men det är för mycket för att ens komma ihåg och då fastnar jag i det läget. Det går ju inte att skriva allt rätt och i rätt ordning och med rätt ord om jag inte ens kommer ihåg allt jag vill ha med på en gång.

Nu har jag blivit bättre på att bestämma mig för att skriva jättedåligt första gången, bara för att starta. Sen när jag har fått ut alla tankar så går jag tillbaka och rättar till texten här och där så att den blir lite bättre i taget. Ibland låtsas jag att det är någon annan som har skrivit den första, dåliga texten och det är mitt jobb att hjälpa till att göra den lite tydligare. För mig fungerar det bättre att göra så. Kanske kan det vara värt ett försök?

 

[LiviaFilippa]

Tack så jätte mycket för era tips!

 

[LiviaFilippa]

Jag har tänkt ganska mycket på dethär idag och försökt komma på nåt sätt som kanske skulle fungera för mig. Men det är svårt också för vissa av sakerna kanske jag skulle typ behöva säga till tillexempel mina föräldrar men dom kanske skulle bli ledsna av det så då vet jag inte hur jag ska göra heller. Men har iallafall bestämt mig för att jag ska försöka få ut iallafall en sak ikväll. Men kanske inte klarar det men ska iallafall försöka.

 

[tuaphua]

Jag har tänkt ganska mycket på dethär idag och försökt komma på nåt sätt som kanske skulle fungera för mig. Men det är svårt också för vissa av sakerna kanske jag skulle typ behöva säga till tillexempel mina föräldrar men dom kanske skulle bli ledsna av det så då vet jag inte hur jag ska göra heller. Men har iallafall bestämt mig för att jag ska försöka få ut iallafall en sak ikväll. Men kanske inte klarar det men ska iallafall försöka.

Försöka är jättebra! Håller tummarna för att det går vägen!

 

[sorbifolia]

Jag har tänkt ganska mycket på dethär idag och försökt komma på nåt sätt som kanske skulle fungera för mig. Men det är svårt också för vissa av sakerna kanske jag skulle typ behöva säga till tillexempel mina föräldrar men dom kanske skulle bli ledsna av det så då vet jag inte hur jag ska göra heller. Men har iallafall bestämt mig för att jag ska försöka få ut iallafall en sak ikväll. Men kanske inte klarar det men ska iallafall försöka.

Hejja dig! Jag vet att du ogillar att göra folk ledsna, men dina föräldrar (och andra vuxna) klarar av att hantera sina känslor, det är inte ditt ansvar. Troligen kommer de uppskatta att du vågar berätta för dom och det är viktigare än att de kanske blir ledsna.

 

[LiviaFilippa]

Jag ville bara berätta att jag har sagt lite om en jobbig sak nu. Och pratat lite om det och dom blev iallafall inte ledsna som jag märkte.
Men blev inte så mycket om det utan pratade mer om att det är en vecka kvar nu tills jag fyller år och massa jobbiga tankar och saker om det.

 

[LiviaFilippa]

Dethär är kanske en konstig eller dum fråga. Men undrar bara om nån har varit i nån liknande sak och isåfall hur det blev för er.
Men ja som kanske endel vet så är det en vecka nu tills jag fyller år. Och jag har ju ganska länge tänkt att jag inte kommer leva då. Utan att jag skulle dö innan. Och när jag hade chansen eller hur man ska säga så typ klarade jag det inte så jag inte hann. Och nu har jag extra vak igen och kommer säkert inte få nån mer möjlig het heller. Och är typ som delad i mitten att halva jag vill fylla år och halva jag vill dö innan.
Men iallafall så det jag undrar är om nån annan har haft att ni har typ haft planer att ni skulle dö en speciell dag eller innan en speciell dag men ni gjorde inte det. Och om det alltså inte var att ni hade ändrat er helt men ni kanske inte kunde eller nånting. Så undrar jag hur det isåfall kändes? Liksom om det blir lättare efter den dagen eller om det är lika jobbigt efter som innan? Om nån fattar vad jag menar men kanske ingen som gör det.

 

[sorbifolia]

Dethär är kanske en konstig eller dum fråga. Men undrar bara om nån har varit i nån liknande sak och isåfall hur det blev för er.
Men ja som kanske endel vet så är det en vecka nu tills jag fyller år. Och jag har ju ganska länge tänkt att jag inte kommer leva då. Utan att jag skulle dö innan. Och när jag hade chansen eller hur man ska säga så typ klarade jag det inte så jag inte hann. Och nu har jag extra vak igen och kommer säkert inte få nån mer möjlig het heller. Och är typ som delad i mitten att halva jag vill fylla år och halva jag vill dö innan.
Men iallafall så det jag undrar är om nån annan har haft att ni har typ haft planer att ni skulle dö en speciell dag eller innan en speciell dag men ni gjorde inte det. Och om det alltså inte var att ni hade ändrat er helt men ni kanske inte kunde eller nånting. Så undrar jag hur det isåfall kändes? Liksom om det blir lättare efter den dagen eller om det är lika jobbigt efter som innan? Om nån fattar vad jag menar men kanske ingen som gör det.

Fattar vad du menar, men jag har inte upplevd det själv, så kan tyvärr inte svara eksakt på din fråga.

Men jag har många gånger gått och väntat på oundvikliga saker som jag inte velat skulle hända, och då har det alltid, varje gång, kännts lättare efteråt. Så jag tror och hoppast att det kommer vara så för dig med. Att du kommer känna att det är helt okej att fylla 15 och fortfarande vara kvar här i livet.

 

[LiviaFilippa]

Fattar vad du menar, men jag har inte upplevd det själv, så kan tyvärr inte svara eksakt på din fråga.

Men jag har många gånger gått och väntat på oundvikliga saker som jag inte velat skulle hända, och då har det alltid, varje gång, kännts lättare efteråt. Så jag tror och hoppast att det kommer vara så för dig med. Att du kommer känna att det är helt okej att fylla 15 och fortfarande vara kvar här i livet.

Tack för ditt svar Det bara känns inte som det kommer vara okej alls för INGET är som jag kanske trodde och ville att det skulle bli. Utan typ allt går ändå bara dåligt och blir nästan inga fram steg alls. Eller iallafall inte som räknas.

 

[Kjerulfia]

Utan typ allt går ändå bara dåligt och blir nästan inga fram steg alls. Eller iallafall inte som räknas.

eller som du tycker räknas.
Jag är övertygad om att alla (inklusive mig själv och alla bukefalister) i din omgivning är oerhört glada över och räknar varje litet myrsteg framåt som du tar

Ibland måste man sänka de egna kraven på sig själv (utan att för den skull ge större plats åt monstret) för att kunna ta sats och ta sig uppför en ny uppförsbacke.

 

[LiviaFilippa]

eller som du tycker räknas.
Jag är övertygad om att alla (inklusive mig själv och alla bukefalister) i din omgivning är oerhört glada över och räknar varje litet myrsteg framåt som du tar

Ibland måste man sänka de egna kraven på sig själv (utan att för den skull ge större plats åt monstret) för att kunna ta sats och ta sig uppför en ny uppförsbacke.

Ja fast det känns bara inte som det räknas ifall jag backar tillbaka igen efter varje fram steg.

 

[LiviaFilippa]

Vill bara skriva dethär men vet inte riktigt varför. Men iallafall så idag är planen att vi ska åka hem en stund efter lunch och sen till stallet och fixa lite där och äta mellanmål där. Och jag är redan jätte nervös för det fast det är flera timmar kvar men VILL klara det så ska ändå försöka. Men ja ville väl bara skriva det.

 

[Kjerulfia]

Ja fast det känns bara inte som det räknas ifall jag backar tillbaka igen efter varje fram steg.

Allting räknas

När du backar ett myrsteg tar du två mussteg framåt nästa gång, och då har du kommit lite längre fram på vägen (även om jag fattar att det kan kännas pyttigt och meningslöst eftersom du egentligen (mina ord) vill ta elefantsteg framåt och inga myrsteg bakåt).

 

[Lillgrådis]

Jättebra att du vill klara det! Försök ta en stund i taget bara så du inte behöver känna dig alltför stressad eller orolig i förväg så det liksom låser sig. Håller tummarna för att allt ska gå bra, och framför allt att du får en riktigt fin och mysig eftermiddag i stallet.