PMS - var söker jag hjälp?

[Zewz]

Efter att ha producerat två ungar har min kropp gått bananas. Den är allmänt rätt risig efter graviditeterna och dessutom en tråkig trafikolycka på det, så en del fysiska besvär har jag konstant. Men strax efter ägglossning och fram till mens ballar den ur totalt. Fogarna ger upp, alla andra fysiska bekymmer blir sju gånger värre, och psyket ska vi ju inte prata om.
Skilsmässopapper har blivit påskrivna mer än en gång, ungarna får inte tiden och tålamodet de behöver och jag hatar allt och alla. Sen kommer en ganska plågsam menstruation på det, det känns som om jag har ett liv ungefär 2 veckor i månaden, sen börjar skiten om

Sjukgymnastik håller jag redan på med, har fått fantastisk hjälp från en av de bästa, men jag kan ju inte träna när jag har så ont att jag knappt kan gå.

Vart vänder man sig för hjälp - vårdcentralen eller mödravården/gyn?

 

[ameo]

Efter att ha producerat två ungar har min kropp gått bananas. Den är allmänt rätt risig efter graviditeterna och dessutom en tråkig trafikolycka på det, så en del fysiska besvär har jag konstant. Men strax efter ägglossning och fram till mens ballar den ur totalt. Fogarna ger upp, alla andra fysiska bekymmer blir sju gånger värre, och psyket ska vi ju inte prata om.
Skilsmässopapper har blivit påskrivna mer än en gång, ungarna får inte tiden och tålamodet de behöver och jag hatar allt och alla. Sen kommer en ganska plågsam menstruation på det, det känns som om jag har ett liv ungefär 2 veckor i månaden, sen börjar skiten om

Sjukgymnastik håller jag redan på med, har fått fantastisk hjälp från en av de bästa, men jag kan ju inte träna när jag har så ont att jag knappt kan gå.

Vart vänder man sig för hjälp - vårdcentralen eller mödravården/gyn?

mödravården/gyn är de som är experter på den biten, börja där

 

[Zewz]

mödravården/gyn är de som är experter på den biten, börja där

Tack. Då börjar jag där.

Är det någon annan som haft liknande bekymmer och fått hjälp?

 

[DarkInNight]

Jag har PMDS. Min man beskriver det såhär:
Istället för pms blir min fru deprimerad.

Jag mår fruktansvärt mellan ägglossning och mens.
Jag gråter hela dagarna, är ARG, kort stubin, ledsen, nedstämd, inget är roligt, livet är inte värt att leva. Fruktansvärd, konstant, rejäl ångest.
Det är hemskt

Men det finns hjälp
Bara det att få det diagnostiserat var till hjälp. Sen provade jag en medicin som heter Premalex, jag mådde bättre men blev fruktansvärt trött så jag slutade med den.
Det var ohållbart att må så pissigt två veckor varje månad så jag fick prova ny medicin, Sertralin. egentligen är den mot depression men visat sig fungera bra mot PMDS.
Den har fungerat bra, lite mindre biverkningar och det är så himla skönt att få må bra så Biverkningarna gör inte så mycket
Familjen märker stor skillnad.

Så mitt tips är att googla PMDS och se om det stämmer in på dig. Isf finns det hjälp. Jag gick via vårdcentralen.

 

[Masqueradee]

Jag håller själv på att försöka börja reda ut vad som händer i min kropp. Fick ordinerat Jaydess-Spiral men har avbokat tiden då jag inte riktigt tror att det är det jag behöver.
En gång per cykel mår jag så otroligt dåligt psykiskt. Det har bara blivit värre och nu börjar jag få panik/ångest-attacker. När jag kommer hem efter påsk ska jag kontakta min läkare på VC och se om jag kan få hjälp. Har varit hos gyn för att kolla att allt ser bra ut samt hos MVC som tyckte jag skulle sätta i spiral.

 

[TinyWiny]

Mot humörproblemen får jag enormt bra hjälp av GLA, jättenattljusolja men de hjälper inte fullt ut mot höftproblemen även om det också har blivit väldigt mycket bättre så är det inte bra. Innan jag hittade GLA var det verkligen skit. Jag tänkte efter några månader att äh, det behövs nog inte så jag skippade att köpa nya när de gamla var slut. Det gör jag aldrig mer om

 

[DarkInNight]

Mot humörproblemen får jag enormt bra hjälp av GLA, jättenattljusolja men de hjälper inte fullt ut mot höftproblemen även om det också har blivit väldigt mycket bättre så är det inte bra. Innan jag hittade GLA var det verkligen skit. Jag tänkte efter några månader att äh, det behövs nog inte så jag skippade att köpa nya när de gamla var slut. Det gör jag aldrig mer om

Jag har börjat äta jättenattljusolja sen jag fick tips av dig
Har inte märkt av någon förbättring kring det psykiska mående ännu men nu när du skriver om det så har faktiskt fogarna varit lite snällare den senaste månaden. Brösten också? De brukar vara väldigt ömma vid samma tidpunkt.

 

[TinyWiny]

Jag har börjat äta jättenattljusolja sen jag fick tips av dig
Har inte märkt av någon förbättring kring det psykiska mående ännu men nu när du skriver om det så har faktiskt fogarna varit lite snällare den senaste månaden. Brösten också? De brukar vara väldigt ömma vid samma tidpunkt.

För mig "smög" det jobbiga måendet iväg. Jag insåg inte ens att det blivit bättre i första omgången eftersom jag ändå mådde långt ifrån bra. Jag tog dem först i tre månader och slutade sedan just för att jag tänkte, äh, de hjälper nog inte så mycket men då insåg jag skillnaden för då kom det tillbaka med full kraft. Måendet har sedan förbättrats för varje månad och nu märker jag egentligen bara någon dag att jag är känsligare om något händer och har lättare för att bli irriterad än vanligt men det är så mycket bättre än det nattsvarta. Det tog nog tre+två månaders användning (jag hade några veckors uppehåll däremellan) innan de ömma brösten försvann helt för mig. Höftproblemen var mindre denna gången än förra för min del, då var det fortfarande ont i två veckor. Den senaste gången kände jag av det om jag låg på sidan bara innan mens och första dagarna med mens var det mer smärtsamt men ändå helt överkomligt. Det ska bli intressant hur mycket som faktiskt kan bli bättre. Antalet blödningsdagar har också minskat för mig. Från 10 dagar då jag var tvungen att ta cyklo-f i 7-8 dagar till nu 5 dagars blödning och tre dagar med cyklo-f.

Håller tummarna för att det blir ännu mer effekt för oss båda

 

[kryddelydd]

Efter att ha producerat två ungar har min kropp gått bananas. Den är allmänt rätt risig efter graviditeterna och dessutom en tråkig trafikolycka på det, så en del fysiska besvär har jag konstant. Men strax efter ägglossning och fram till mens ballar den ur totalt. Fogarna ger upp, alla andra fysiska bekymmer blir sju gånger värre, och psyket ska vi ju inte prata om.
Skilsmässopapper har blivit påskrivna mer än en gång, ungarna får inte tiden och tålamodet de behöver och jag hatar allt och alla. Sen kommer en ganska plågsam menstruation på det, det känns som om jag har ett liv ungefär 2 veckor i månaden, sen börjar skiten om

Sjukgymnastik håller jag redan på med, har fått fantastisk hjälp från en av de bästa, men jag kan ju inte träna när jag har så ont att jag knappt kan gå.

Vart vänder man sig för hjälp - vårdcentralen eller mödravården/gyn?

Vårdcentralen eller gyn, vilket beror på var du bor eftersom det är olika på olika orter.
Mödravården - inte.
Barnmorskorna får inte skriva ut p-piller mot PMS och om det inte är p-piller du ska ha, får de inte skriva ut.

 

[Zewz]

Tack alla för input.
Det kan säkert klassas som PMDS. Har varit deprimerad förr och känner igen tankegångarna.
Det kanske är VC som gäller ändå för mig då. Vill inte ha p-piller då jag inte tål det, och i den här stan finns bara vanlig mödravård, kvinnokliniken ligger i en annan stad.

 

[Zewz]

Har beställt nattljusolja nu, ger det en cykel eller två och ser om det hjälper

 

[DarkInNight]

Jag har PMDS. Min man beskriver det såhär:
Istället för pms blir min fru deprimerad.

Jag mår fruktansvärt mellan ägglossning och mens.
Jag gråter hela dagarna, är ARG, kort stubin, ledsen, nedstämd, inget är roligt, livet är inte värt att leva. Fruktansvärd, konstant, rejäl ångest.
Det är hemskt

Men det finns hjälp
Bara det att få det diagnostiserat var till hjälp. Sen provade jag en medicin som heter Premalex, jag mådde bättre men blev fruktansvärt trött så jag slutade med den.
Det var ohållbart att må så pissigt två veckor varje månad så jag fick prova ny medicin, Sertralin. egentligen är den mot depression men visat sig fungera bra mot PMDS.
Den har fungerat bra, lite mindre biverkningar och det är så himla skönt att få må bra så Biverkningarna gör inte så mycket
Familjen märker stor skillnad.

Så mitt tips är att googla PMDS och se om det stämmer in på dig. Isf finns det hjälp. Jag gick via vårdcentralen.

Förtydligande, man behöver inte äta medicin konstant utan bara mellan ägglossning och mens så man hinner inte äta så länge att man får Utsättningssymptom av medicinen.

 

[DarkInNight]

För mig "smög" det jobbiga måendet iväg. Jag insåg inte ens att det blivit bättre i första omgången eftersom jag ändå mådde långt ifrån bra. Jag tog dem först i tre månader och slutade sedan just för att jag tänkte, äh, de hjälper nog inte så mycket men då insåg jag skillnaden för då kom det tillbaka med full kraft. Måendet har sedan förbättrats för varje månad och nu märker jag egentligen bara någon dag att jag är känsligare om något händer och har lättare för att bli irriterad än vanligt men det är så mycket bättre än det nattsvarta. Det tog nog tre+två månaders användning (jag hade några veckors uppehåll däremellan) innan de ömma brösten försvann helt för mig. Höftproblemen var mindre denna gången än förra för min del, då var det fortfarande ont i två veckor. Den senaste gången kände jag av det om jag låg på sidan bara innan mens och första dagarna med mens var det mer smärtsamt men ändå helt överkomligt. Det ska bli intressant hur mycket som faktiskt kan bli bättre. Antalet blödningsdagar har också minskat för mig. Från 10 dagar då jag var tvungen att ta cyklo-f i 7-8 dagar till nu 5 dagars blödning och tre dagar med cyklo-f.

Håller tummarna för att det blir ännu mer effekt för oss båda

Tack detsamma
Jag tänkte att jag ger jättenattljusoljan en chans att visa sig fungera inför varje ägglossning innan jag börjar med medicin. Jag börjar med medicinen när måendet är nere i botten och det är tydligt att oljan inte gjort sitt.

Sist satt jag och grät vid middagsbordet, helt förtvivlat ledsen utan någon anledning alls, när jag insåg att nu går det inte längre utan medicin , stackars mina barn som får se sin mamma i sånt skick

 

[TinyWiny]

Tack detsamma
Jag tänkte att jag ger jättenattljusoljan en chans att visa sig fungera inför varje ägglossning innan jag börjar med medicin. Jag börjar med medicinen när måendet är nere i botten och det är tydligt att oljan inte gjort sitt.

Sist satt jag och grät vid middagsbordet, helt förtvivlat ledsen utan någon anledning alls, när jag insåg att nu går det inte längre utan medicin , stackars mina barn som får se sin mamma i sånt skick

Ja kan man slippa ta mediciner och hittar något annat som hjälper så är det ju såklart skönt men det ska ju inte behöva gå så långt att man bara sitter och gråter Inte bara stackars barn utan stackars dig som mår så dåligt Hormoner är ett elände ibland

 

[DarkInNight]

Ja kan man slippa ta mediciner och hittar något annat som hjälper så är det ju såklart skönt men det ska ju inte behöva gå så långt att man bara sitter och gråter Inte bara stackars barn utan stackars dig som mår så dåligt Hormoner är ett elände ibland

Ja men så är det ju, jag vill undvika mediciner i största möjliga mån.
Men inte på bekostnad av mitt liv och mina barns uppväxt.

Jag är oändligt tacksam till @Pilo som fick upp mina ögon för att PMDS finns

 

[Zewz]

Tråkigt att så många mår dåligt men skönt att man inte är ensam.

Det är ju såpass lång tid varje månad så man vet ju till slut inte vad som är "normalt".
Hälften av tiden tittar man på andra boenden, bara för att slippa maken och barnen varannan vecka... Bara en enkel sak som att fläta dotterns hår blir en kamp för man vill bara vråla åt henne att sitta still. Stubinen är obefintlig. Och med en fyraåring och en på ett och ett halvt behöver man normalt rätt mycket tålamod. Maken har väl börjat inse att nåt är fel men fattar nog inte riktigt allvaret, så man stör sig på allt han gör...

 

[DarkInNight]

Tråkigt att så många mår dåligt men skönt att man inte är ensam.

Det är ju såpass lång tid varje månad så man vet ju till slut inte vad som är "normalt".
Hälften av tiden tittar man på andra boenden, bara för att slippa maken och barnen varannan vecka... Bara en enkel sak som att fläta dotterns hår blir en kamp för man vill bara vråla åt henne att sitta still. Stubinen är obefintlig. Och med en fyraåring och en på ett och ett halvt behöver man normalt rätt mycket tålamod. Maken har väl börjat inse att nåt är fel men fattar nog inte riktigt allvaret, så man stör sig på allt han gör...

Känner så väl igen det där med att leta annat boende en gång i månaden.. Och få utbrott på barnen vid minsta fel de gör..
Det är nog exakt ett år sedan jag fick min diagnos, då var mina barn också fyra respektive ett och ett halvt år.

Livet har blivit så otroligt mycket lättare och roligare de senaste månaderna nu när jag hittat en medicinering som fungerar

Förr var det dåligt mående två veckor, sen ungefär en veckas återhämtning då jag var helt slutkörd efter all ångest, en vecka må bra och sen körde det igång igen. Det var verkligen ett helvete, jäkla hormoner.

 

[Koltrast]

Förr var det dåligt mående två veckor, sen ungefär en veckas återhämtning då jag var helt slutkörd efter all ångest, en vecka må bra och sen körde det igång igen. Det var verkligen ett helvete, jäkla hormoner.

Just sådär har jag det och det är så otroligt slitigt. Två veckor av stegrande, bottenlös nedstämdhet och en skörhet utan dess like och därefter en vecka då det är som om locket lyfts av och ljuset kommer in igen, men då jag är medtagen av de två föregående veckorna och dessutom har en massa lappande och lagande att göra i mina relationer(det låter mer extremt än det är, nuförtiden är jag så pass bra på att kommunicera vad som pågår att det mer är ta igen än lappa jag får ägna mig åt), samtidigt som jag bara vill glömma hur dåligt jag just mått och ta igen allt jag missat. Så en vecka då jag är i balans och har hunnit ikapp hyfsat innan allt startar på nytt. Det är otroligt utmattande att ha det såhär och tyvärr tycks mina bekymmer inte bli mindre av SSRI.

 

[DarkInNight]

Både jag, läkare och terapeuter har kliat våra huvuden och inte kunnat förstå varför jag mått så knepigt.
Deprimerad, bipolär? Jag har känt mig psykiskt sjuk när jag plötsligt mådde så himla dåligt utan att förstå varför? Jag har gått i terapi många år men förstod inte

Just sådär har jag det och det är så otroligt slitigt. Två veckor av stegrande, bottenlös nedstämdhet och en skörhet utan dess like och därefter en vecka då det är som om locket lyfts av och ljuset kommer in igen, men då jag är medtagen av de två föregående veckorna och dessutom har en massa lappande och lagande att göra i mina relationer(det låter mer extremt än det är, nuförtiden är jag så pass bra på att kommunicera vad som pågår att det mer är ta igen än lappa jag får ägna mig åt), samtidigt som jag bara vill glömma hur dåligt jag just mått och ta igen allt jag missat. Så en vecka då jag är i balans och har hunnit ikapp hyfsat innan allt startar på nytt. Det är otroligt utmattande att ha det såhär och tyvärr tycks mina bekymmer inte bli mindre av SSRI.

Jag förstår och jag beklagar verkligen
Har du provat Premalex?

 

[Maoam]

Gyn eller din vårdcentral borde kunna hjälpa dig. Hormonspiral funkar för en del vad jag förstått, jobbar som medicinsk sekreterare och på mitt nya jobb skriver jag en del gynjournaler och det är inte ovanligt att ha dessa problem. Vet någon som äter SSRI i samband med PMS. Jag äter det och har ingen som helst PMS längre. Nu hade jag nog rätt normal PMS och äter det för depression men avsaknaden av PMS är ju en väldigt trevlig bieffekt.
Du kan ju alltid ringa till din vårdcentral och börja där, det kan vara så att de kan göra ngt där och kan de inte det så be dem om en remiss till gyn. Du kan också söka gyn direkt utan remiss.