Lona
Trådstartare
Jag har PMSen från helvetet, dels får jag en hejdundrande huvudvärk men framför allt mår jag fruktansvärt dåligt psykiskt vilket varken gyn eller psyk anser att de kan hjälpa mig med. (Jag har även andra psykiska problem som jag medicineras för men de blir sju resor värre när jag ska ha mens. Vi snackar allvarliga suicidtankar, skära sig och psykakuten.)
Jag testade därför Femal balans på bland annat apotekets rekommendation - och blev tokdålig psykiskt. Jag VET ju inte om det är därför jag plötsligt mådde så uruselt igen men ja, jag har mina misstankar. Är det någon annan som mått dåligt psykiskt av Femal? Annars hittar jag mest gastrointestinala biverkningar på Fass mm.
Och vad tusan skall jag göra? Gyn anser att jag redan medicinerar relativt tung psykofarmaka och att de inte kan hjälpa mig medan psyk som vanligt antingen inte har någon läkare, har över ett halvårs väntetid (hänvisar till psykakuten, det är inte lockande) och att det inte finns något att göra, vårdcentralen vill inte lägga sig i specialisternas arbete.
Men det måste väl kunna bero på hormoner? Jag är 42 år så jag kan tänka mig att hormonerna kanske börjar svaja inför klimakteriet. Så - vad gör jag? Hoppar från en bro??
(Till och med min mamma, som givetvis inte vill att jag tar livet av mig, har erkänt att om jag var en hund hade hon avlivat mig för länge sedan, det hade varit anmälningsbart att ha mig kvar...)
Jag testade därför Femal balans på bland annat apotekets rekommendation - och blev tokdålig psykiskt. Jag VET ju inte om det är därför jag plötsligt mådde så uruselt igen men ja, jag har mina misstankar. Är det någon annan som mått dåligt psykiskt av Femal? Annars hittar jag mest gastrointestinala biverkningar på Fass mm.
Och vad tusan skall jag göra? Gyn anser att jag redan medicinerar relativt tung psykofarmaka och att de inte kan hjälpa mig medan psyk som vanligt antingen inte har någon läkare, har över ett halvårs väntetid (hänvisar till psykakuten, det är inte lockande) och att det inte finns något att göra, vårdcentralen vill inte lägga sig i specialisternas arbete.
Men det måste väl kunna bero på hormoner? Jag är 42 år så jag kan tänka mig att hormonerna kanske börjar svaja inför klimakteriet. Så - vad gör jag? Hoppar från en bro??
(Till och med min mamma, som givetvis inte vill att jag tar livet av mig, har erkänt att om jag var en hund hade hon avlivat mig för länge sedan, det hade varit anmälningsbart att ha mig kvar...)
