G
Geisli
Måste få "prata av mig" om något som jag grubblar dag och natt över...
För 3-4 veckor sedan upptäckte jag överben på min 5 åriga islännings framben, på insidan under knät. Typiska belastningsöverben eller Remonthälta som det också kallas. De var dock hårda och verkade stabila. Ingen hälta eller ömhet. Lät han ändå stå en vecka.
Sedan red jag en tur i skritt. Ett par dar senare så upplever jag att han ömmar vid insmörjandet av Radital Liniment på själva överbenen. Känns också som om det växt till mer "knöl" i nederdelen av överbenet. Blir såklart alldeles ifrån mig, ställer av hästen med löfte om att inte sitta på honom på läääänge och frågar nu mig själv hur mkt motion ska jag våga ge honom från marken (håller på och kör in honom också, så körning är snart ett alternativ till motion utan tyngd från ryttare)?
FÖR han har ju dessutom patellaupphakning! Vila är det sämsta för bakkärran, men tvunget för framkärran....
När jag satt i boxen och studerade hans bakben igår kväll blev jag så beklämd att jag mer eller mindre lovade honom operation av patellaupphakningen. Knäna hakar sig nämligen i ett kör, smått men nog så irriterande för hästen. De är helt enkelt inte stabila. Och jag har sett att det påverkar killens steg, han använder inte bakdelen som den motor det är, utan släpper marken när benet är knappt mer än 90 grader sträckt i förhållande till marken för att inte riskera att det hakar sig. Framdelen rör sig betydligt bättre. Bakbenen ska ju sträckas ut innan de släpper marken i en god skritt... Han trampar dock bra inunder sig med bak.
Jag fullkomligt proppar i honom B-vitaminer och protein och har klättrat sakta i alla våra backar. Men nu blir jag snart knas! Jag är rädd för det slitage det blir i knät av alla hakningar! Nu hakar det ju inte HELA TIDEN, men ändå.............
Ska visserligen träffa veterinär i veckan för chipsmärkning å ska tala med henne om saken, men nu pratar jag med er... Ni som har erfarenhet och kunskap och har lust att komma med synpunkter på mitt dilemma.
För 3-4 veckor sedan upptäckte jag överben på min 5 åriga islännings framben, på insidan under knät. Typiska belastningsöverben eller Remonthälta som det också kallas. De var dock hårda och verkade stabila. Ingen hälta eller ömhet. Lät han ändå stå en vecka.
Sedan red jag en tur i skritt. Ett par dar senare så upplever jag att han ömmar vid insmörjandet av Radital Liniment på själva överbenen. Känns också som om det växt till mer "knöl" i nederdelen av överbenet. Blir såklart alldeles ifrån mig, ställer av hästen med löfte om att inte sitta på honom på läääänge och frågar nu mig själv hur mkt motion ska jag våga ge honom från marken (håller på och kör in honom också, så körning är snart ett alternativ till motion utan tyngd från ryttare)?
FÖR han har ju dessutom patellaupphakning! Vila är det sämsta för bakkärran, men tvunget för framkärran....
När jag satt i boxen och studerade hans bakben igår kväll blev jag så beklämd att jag mer eller mindre lovade honom operation av patellaupphakningen. Knäna hakar sig nämligen i ett kör, smått men nog så irriterande för hästen. De är helt enkelt inte stabila. Och jag har sett att det påverkar killens steg, han använder inte bakdelen som den motor det är, utan släpper marken när benet är knappt mer än 90 grader sträckt i förhållande till marken för att inte riskera att det hakar sig. Framdelen rör sig betydligt bättre. Bakbenen ska ju sträckas ut innan de släpper marken i en god skritt... Han trampar dock bra inunder sig med bak.
Jag fullkomligt proppar i honom B-vitaminer och protein och har klättrat sakta i alla våra backar. Men nu blir jag snart knas! Jag är rädd för det slitage det blir i knät av alla hakningar! Nu hakar det ju inte HELA TIDEN, men ändå.............
Ska visserligen träffa veterinär i veckan för chipsmärkning å ska tala med henne om saken, men nu pratar jag med er... Ni som har erfarenhet och kunskap och har lust att komma med synpunkter på mitt dilemma.