Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

finapina

Trådstartare
Är jag den enda 42 plussaren som verkligen hatar dethär med par / familjemiddagar...Har fastnat i träsket med ett flertal familjer. Alltså med mina barns kompisars föräldrar. Folk jag eg inte har alls ngt gemensamt med förutom att barnen är vänner. Jag hatar att laga mat, spec "fin-mat" o fixa bjudningar. Det tar ju f-n en hel dag att städa, handla, planera o laga!Får prestationsångest. Och man måste ju bjuda tillbaka ngngång.Man vill ju inte ha en dålig relation heller. Jag har inget emot att kompisar till barnen är här o äter "vardagsmat" o så men dessa eviga bjudningar. Jag tror att dessa 3 andra mammor som jobbar deltid har matlagning som intresse, senast hörde jag att ena hade 3 middagsbjudningar i påsk. På den ena 19 pers. Jag blir helt matt...Hur komma ur detta ekorrhjul med alla "duktiga" matmammor???
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Finns väl två bara bra lösningar? A. Sänk ambitionerna eller B. Bjud inte igen
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Har ingen lösning på ditt problem mer än att jag sympatiserar - parmiddagsträsket är ingenting för mig. Jag väljer att lägga min fritid på människor som JAG vill umgås med hellre än sådana som jag borde eller förväntas vilja träffa.
Första regeln är att inte tacka ja till inbjudningar som man inte vill tacka ja till. Tråkig? Jajamensan. Asocial? Till hundra procent.
Oartig? Jomenvisst. Men vad är alternativet?

Och när man måste bjuda igen, försöka stå emot grupptrycket och bjuda på SITT EGET sätt. Vill du inte ha speciell gourmetmat och kluriga bordsplaceringskort och dekorativa blomsteruppsättningar så gör på ditt vis! Bjud på mat DU vill bjuda på och ordna festen på ditt sätt. Det värsta som kan hända är att människor du inte vill umgås med inte bjuder dig nästa gång. Och det kan ju också inträffa att gästerna tycker det är enormt befriande och väljer att göra på ditt sätt nästa gång.
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Tacka nej och gå inte dit? Då behöver du inte
Bjuda tillbaka:)

Själv så älskar jag att laga mat, men inte
Blir det finmiddagar av det. Det har jag inte
Tid med.

Lycka till.
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Kör ihop dem till en middag, med flera par på ett bräde. Självklart involverar du din partner på maten, gör det inte så komplicerat med städning- släck ner tänd ljus.

Vad ni har gemensamt är ju barnen - träffas i pulkabacken, slalombacken, fotbollsmatchen istället...
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Ta upp det vid någon middag, att du inte är så himla intresserad av matlagning. Och sänk sedan ambitionerna och bjud in mer sällan.

Det är inte ett dugg roligt att komma hem till folk som inte VILL bjuda. Så bättre sällan och med vilja än ofta och pressande.

Dessutom tycker jag inte att barnens vilja att umgås ska påverka föräldrarnas vilja att umgås alls. Alla relationer måste ha sitt eget värde annars kan man hitta andra sätt att spendera sin tid.
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Det där hoppade jag av för över 30 år sedan.
Sicket trams det är.
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Men pratar du inte om lite olika problem? Vad andra gör och hur många de bjuder är väl bara att strunta i, du gör säkert andra saker som du tycker är kul. Man behöver verkligen inte trissa upp "lyckade-familje-projektet" i onödan. Dessutom är det väl skönt för den som älskar att köra middagar att få glänsa...

Däremot detta med kompisarnas familjer, precis som du skriver så känns det inte helt okej att vara otrevlig mot dem och aldrig bjuda igen. Men går det inte att köra nån annan variant än trerätters? Tex en träff när man gör nåt ihop så att man inte måste sitta och visa upp sina perfekta liv hela tiden? Typ picknick eller besök på museum eller nåt sånt? Eller ses på en restaurang?
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Korvgrillning. Bjud in till friluftsdag med korv/halloumi/valfritt.
Även om jag älskar matlagning är jag inte så road av att bjuda in kreti och pleti på middag hemma.
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Vägra?

Att bjuda tillbaka fattar jag inte alls faktiskt. Men det tillhör ju alltid "god sed" (vilket jag inte heller gillar).

Man gör/bjuder/arrangerar/delar i det man själv VILL!
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Om de har middagar med 19 gäster eller inte, kan väl du strunta i, iofs? Jag känner folk som renoverar kök, det gör mig helt matt.

Men jag fattar inte varför man skulle bjuda på middagar bara för att barnen är kompisar? Det har jag nog aldrig varit med om, faktiskt. Är det vanligt?
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Gör det som DU/NI mår bra av i eran familj. Skit i vänskapsmiddagar om du inte gillar det.

Träffas mer på neutral plats som någon annan skrev i pulkabacken, på stranden.

Familjen sin den får man leva med i vått o torrt MEN man väljer SJÄLV sitt liv och sina vänner/bekanta.
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Det där hoppade jag av för över 30 år sedan.
Sicket trams det är.

Ja det är tramsigt. Jag hade folk i min närhet som bjöd ofta på fika och middag ibland. Jag som är matidiot kan ju knappt laga mat till mig själv så göra middagar till folk som är jätteduktiga kändes sådär. Då kommer hon hem till mig och anklagar mig för att vara otrevlig/ohyfsad som inte bjöd igen. Där och då beslöt jag mig för att nu är det slutfikat. Därför har jag numera svårt för att bli bjuden flera gånger hem till någon utan att känna tvånget att bjuda igen fast jag vet att det inte är så.
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Jag tror att de anser att ni är deras vänner och trivs med att umgås med er. Känns det så jobbigt så får ni väl säga till att ni inte är intresserade av umgänge.
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Jag har aldrig hört talas att det skulle vara vanligt faktiskt, att man har parmiddagar med dina barns kompisars föräldrar. Är barnen med eller hur funkar det?

Vi umgås iofs litegrann med några föräldrar till barn som vi träffat på öppna förskolan, föräldragrupp o dyl. Men några parmiddagar har vi inte, vi ses så att barnen kan leka och så umgås vi vuxna och så fikar vi och äter mat ibland, men det är rätt opretentiöst. Ibland ses vi på någon lekplats eller hör någon utflykt.

Om det är personer dom du egentligen vill umgås med då kanske du jan föreslå lite enklare saker att göra när det är er/din tur att bjuda. Typ korvgrillning i parken eller köpt fika hemma hos er. Om du faktiskt inte vill umgås så är nog det enda sättet att tacka nej när du blir bjuden och inte ta initiativ till att umgås.
 
Sv: Parmiddagsträsket o umgås med såna du eg inte har ngt gemensamt med...

Men jag fattar inte varför man skulle bjuda på middagar bara för att barnen är kompisar? Det har jag nog aldrig varit med om, faktiskt. Är det vanligt?

Nej det har inte jag heller varit med om, däremot har jag blivit vän med en del av barnens vänners föräldrar, men det handlar mer om att vi har blivit stående och pratat, tagit en fika och sedan fortsatt att prata tills det är dags att åka hem igen. Fast man hade tänkt hunnit göra en massa saker medans barnet var i väg och lekte. Men å andra sidan har jag en hel del gemensamt med just de föräldrarna och jag skulle nog upprätt hålla en kontakt även om barnen skulle sluta leka med varandra.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Tångbett dåligt?
  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp