Jag har alltid haft ett känsligt luktsinne, men jag upplever att känsligheten har förstärkts med åren. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om mina uppskruvade sinnen (http://www.bukefalos.com/xfa-blog-entry/hsp-vinklar.7385/ ), och det är INTE enbart av godo att vara begåvad med denna ”förmåga”, måste jag säga.
Lukter kan få mig att må riktigt riktigt dåligt och framkalla bl.a. huvudvärk, illamående, spyfärdighet, snurrighet, mm. Vissa lukter funkar bättre, andra sämre. Så milda och naturliga dofter som möjligt brukar funka bättre, mer starka, syntetiska och påhittade dofter reagerar jag värre på. Jag har tidigare haft ganska stora bekymmer med att köpa tvättmedel, sköljmedel, tvål, hudvårdsprodukter, smink och parfym, eftersom jag med åren fått allt svårare att ”härda ut” med lukter. Jag har letat runt, sniffat på massa olika produkter, fått slänga massor med produkter som jag köpt hem, eftersom jag efter ett tags användning inte har klarat av att stå ut med lukten utan den har gjort mig illamående. Har jag hittat ett märke där doften funkat så har jag desperat hållit fast vid det märket, men i värsta fall så har jag börjat må illa av doften efter ett tag i alla fall. Och då har jag tvingats leta fram en ny produkt, i jakten på en uthärdlig doft. Det har faktiskt varit ett stort bekymmer.
För några år sedan så började jag dock köpa vissa produkter som parfymfria istället. Och vilken lättnad det blev!! Jag har efterhand bytt ut produkt efter produkt mot parfymfria alternativ, och jag är bara SÅ himla nöjd och lättad!
Jag vet inte riktigt varför jag inte har sett parfymfritt som ett alternativ tidigare. Kanske för att jag är så itutad att man måste vara sjuk eller ha någon särskild diagnos för att köpa parfymfritt? Kanske för att jag har förknippat det med att det luktar illa? Eller att det bara är ”konstiga människor” som använder parfymfria alternativ? Utgått från att man helt enkelt måste dränka allt i parfym för att ”det är så det ska vara”?
Jag har faktiskt ingen aning. Men bytet från parfymerade alternativ till parfymfria satt faktiskt förvånansvärt långt inne för mig, om man ser till dom problem lukter framkallar för mig.
Först ut var att skippa sköljmedel till tvätten, men det var av flera olika orsaker, inte bara för lukten. Det var faktiskt en ganska onödig produkt, märker jag nu när jag har vant mig vid att inte använda det längre. Sedan slutade jag med att spruta på mig själv parfym. Till viss del var det mitt förra jobb som hjälpte till, där det var strikt parfymförbud pga allergiska medarbetare. När jag var tvingad att inte dutta på parfym på mig själv varje dag, så upptäckte jag att det faktiskt gick alldeles utmärkt att vara helt utan. Och tänk – jag luktade faktiskt inte illa för det!...
Sedan bytte jag steg för steg ut tvättmedel, hudvårdsprodukter och tvålar mot parfymfria varianter. Aaaaahhh – vilken lisa för min lilla näsa!
MEN – det som det har fört med sig är att jag nu verkar reagera ännu starkare på parfymlukter, när jag tvingas utsättas för dom.
På jobbet t.ex. har vi ett kapprum. Ibland har jag hängt av mig min kappa där. Sen har det hänt att jag har blivit illamående och närmast förtvivlad när jag har satt mig i min bil på väg hem. Vad är det som stinker så? Hur ska jag komma undan? Var kommer det ifrån?? Jag har satt på full fläkt i bilen, och väl hemma sniffat runt på allt tills jag har insett att det kommer från min jacka. Då har någon välparfymerad varelse antagligen hängt sin jacka precis brevid min i kapprummet, och ”smittat ner” min jacka med parfym. Det har hänt flera gånger. Nu hänger jag därför aldrig min jacka i kapprummet längre.
Eftersom jag bor där jag bor på landet där det inte går kollektivtrafik, så färdas jag mest i min lilla bil. Häromdagen behövde jag dock åka med kollektivtrafiken. Och det är verkligen illamåendegaranti på det, med tanke på det parfymmoln som svävar över den buss-/tunnelbane-/pendeltågsåkande massan! Emellanåt var parfymlukten så påträngande att jag fick försöka sitta och andas i mina kläder eller hålla för näsan.Huvudvärken kom som ett brev på posten, och spyorna åkte upp och ner i halsen. Jag är glad över att jag inte behöver utsättas för det dagligen, det skulle jag aldrig klara.
Det är också lite bekymmersamt att hantera umgänge med vänner och bekanta. En vän till mig använder ett väldigt starkt sköljmedel, och jag blir alltid väldigt dålig när jag åker hem till henne och hälsar på. Den genomträngande lukten är liksom överallt, och det finns inget sätt att komma undan. Även när den familjen kommer hem till oss och hälsar på så står det som ett moln kring dom. Det är jobbigt, för jag mår så illa av det. Jag har inte berättat något om hur jag upplever det, för jag vet inte riktigt vad det skulle leda till - mer än att kompisen kanske skulle känna sig obekväm med att umgås med mig och det vill jag ju inte... Jag vill verkligen inte vara en besvärlig människa, då biter jag hellre ihop och låtsas som ingenting.
Jag har även en släkting som sprutar på sig mängder med parfym. Det är jobbigt att vara i närheten av henne, och extra jobbigt blir det om hon ska åka med i min bil längre sträckor. Henne har jag dock vågat ta upp saken med, och frågat om hon inte skulle kunna låta bli att spruta på sig parfym, åtminstone just dom gånger när hon ska träffa mig. Men hon svarade att ”jag använder så lite” och ”jag måste ju ha parfym för att lukta gott”, så att hon skulle låta bli med det var tydligen inte att tänka på, även om jag förklarade hur det får mig att må. ”Så illa kan det väl inte vara, nu överdriver du nog” fick jag bara till svar.
Men tyvärr gör jag ju inte det...
Att tvätta händer på andra ställen än hemma och jobbet (där jag vet att det finns parfymfri tvål) är också en chansning. Det kan bli hur som helst med det. I bästa fall är det en milt doftande tvål som funkar för mig. I värsta fall vill jag hugga av mig händerna efteråt.
Jag har funderat på hur mitt parfymfria liv upplevs av andra. Hur tycker andra att det luktar hemma hos oss? Tycker andra kanske att jag luktar illa? Själv skulle jag nog påstå att det till viss del kan lukta gamla möbler och gammalt trähus hemma hos oss, och ibland hund av naturliga orsaker... Det är inte alltid jag gillar möbellukten själv, men för det mesta tycker jag att den är OK. Bättre än parfym i alla fall. Men kanske andra upplever att det luktar illa, bara för att det inte luktar parfym?
Och min egen kropp tycker jag luktar... ingenting särskilt. Eller kanske kropp. Varmt ibland. Någon enstaka gång kan jag svettas igenom min parfymfria deodorant, och har upplevt att jag då själv luktar svett. Men tycker andra att jag luktar illa? Vet ej. Sånt vågar ju folk inte säga till varann.
(jag vågar ju t.ex. inte säga till min överparfymerade kompis att jag har problem med hur hon luktar)
Så någon lösning på problemet har jag väl egentligen inte, mer än att inrätta min vardag på ett så parfymfritt sätt som möjligt, och helt enkelt ”ta” illamåendet och obehaget dom gånger jag måste umgås med parfymerade människor eller åka kollektivt...
Lukter kan få mig att må riktigt riktigt dåligt och framkalla bl.a. huvudvärk, illamående, spyfärdighet, snurrighet, mm. Vissa lukter funkar bättre, andra sämre. Så milda och naturliga dofter som möjligt brukar funka bättre, mer starka, syntetiska och påhittade dofter reagerar jag värre på. Jag har tidigare haft ganska stora bekymmer med att köpa tvättmedel, sköljmedel, tvål, hudvårdsprodukter, smink och parfym, eftersom jag med åren fått allt svårare att ”härda ut” med lukter. Jag har letat runt, sniffat på massa olika produkter, fått slänga massor med produkter som jag köpt hem, eftersom jag efter ett tags användning inte har klarat av att stå ut med lukten utan den har gjort mig illamående. Har jag hittat ett märke där doften funkat så har jag desperat hållit fast vid det märket, men i värsta fall så har jag börjat må illa av doften efter ett tag i alla fall. Och då har jag tvingats leta fram en ny produkt, i jakten på en uthärdlig doft. Det har faktiskt varit ett stort bekymmer.
För några år sedan så började jag dock köpa vissa produkter som parfymfria istället. Och vilken lättnad det blev!! Jag har efterhand bytt ut produkt efter produkt mot parfymfria alternativ, och jag är bara SÅ himla nöjd och lättad!
Jag vet inte riktigt varför jag inte har sett parfymfritt som ett alternativ tidigare. Kanske för att jag är så itutad att man måste vara sjuk eller ha någon särskild diagnos för att köpa parfymfritt? Kanske för att jag har förknippat det med att det luktar illa? Eller att det bara är ”konstiga människor” som använder parfymfria alternativ? Utgått från att man helt enkelt måste dränka allt i parfym för att ”det är så det ska vara”?
Jag har faktiskt ingen aning. Men bytet från parfymerade alternativ till parfymfria satt faktiskt förvånansvärt långt inne för mig, om man ser till dom problem lukter framkallar för mig.
Först ut var att skippa sköljmedel till tvätten, men det var av flera olika orsaker, inte bara för lukten. Det var faktiskt en ganska onödig produkt, märker jag nu när jag har vant mig vid att inte använda det längre. Sedan slutade jag med att spruta på mig själv parfym. Till viss del var det mitt förra jobb som hjälpte till, där det var strikt parfymförbud pga allergiska medarbetare. När jag var tvingad att inte dutta på parfym på mig själv varje dag, så upptäckte jag att det faktiskt gick alldeles utmärkt att vara helt utan. Och tänk – jag luktade faktiskt inte illa för det!...
Sedan bytte jag steg för steg ut tvättmedel, hudvårdsprodukter och tvålar mot parfymfria varianter. Aaaaahhh – vilken lisa för min lilla näsa!
MEN – det som det har fört med sig är att jag nu verkar reagera ännu starkare på parfymlukter, när jag tvingas utsättas för dom.
På jobbet t.ex. har vi ett kapprum. Ibland har jag hängt av mig min kappa där. Sen har det hänt att jag har blivit illamående och närmast förtvivlad när jag har satt mig i min bil på väg hem. Vad är det som stinker så? Hur ska jag komma undan? Var kommer det ifrån?? Jag har satt på full fläkt i bilen, och väl hemma sniffat runt på allt tills jag har insett att det kommer från min jacka. Då har någon välparfymerad varelse antagligen hängt sin jacka precis brevid min i kapprummet, och ”smittat ner” min jacka med parfym. Det har hänt flera gånger. Nu hänger jag därför aldrig min jacka i kapprummet längre.
Eftersom jag bor där jag bor på landet där det inte går kollektivtrafik, så färdas jag mest i min lilla bil. Häromdagen behövde jag dock åka med kollektivtrafiken. Och det är verkligen illamåendegaranti på det, med tanke på det parfymmoln som svävar över den buss-/tunnelbane-/pendeltågsåkande massan! Emellanåt var parfymlukten så påträngande att jag fick försöka sitta och andas i mina kläder eller hålla för näsan.
Huvudvärken kom som ett brev på posten, och spyorna åkte upp och ner i halsen. Jag är glad över att jag inte behöver utsättas för det dagligen, det skulle jag aldrig klara.Det är också lite bekymmersamt att hantera umgänge med vänner och bekanta. En vän till mig använder ett väldigt starkt sköljmedel, och jag blir alltid väldigt dålig när jag åker hem till henne och hälsar på. Den genomträngande lukten är liksom överallt, och det finns inget sätt att komma undan. Även när den familjen kommer hem till oss och hälsar på så står det som ett moln kring dom. Det är jobbigt, för jag mår så illa av det. Jag har inte berättat något om hur jag upplever det, för jag vet inte riktigt vad det skulle leda till - mer än att kompisen kanske skulle känna sig obekväm med att umgås med mig och det vill jag ju inte... Jag vill verkligen inte vara en besvärlig människa, då biter jag hellre ihop och låtsas som ingenting.
Jag har även en släkting som sprutar på sig mängder med parfym. Det är jobbigt att vara i närheten av henne, och extra jobbigt blir det om hon ska åka med i min bil längre sträckor. Henne har jag dock vågat ta upp saken med, och frågat om hon inte skulle kunna låta bli att spruta på sig parfym, åtminstone just dom gånger när hon ska träffa mig. Men hon svarade att ”jag använder så lite” och ”jag måste ju ha parfym för att lukta gott”, så att hon skulle låta bli med det var tydligen inte att tänka på, även om jag förklarade hur det får mig att må. ”Så illa kan det väl inte vara, nu överdriver du nog” fick jag bara till svar.
Men tyvärr gör jag ju inte det...
Att tvätta händer på andra ställen än hemma och jobbet (där jag vet att det finns parfymfri tvål) är också en chansning. Det kan bli hur som helst med det. I bästa fall är det en milt doftande tvål som funkar för mig. I värsta fall vill jag hugga av mig händerna efteråt.
Jag har funderat på hur mitt parfymfria liv upplevs av andra. Hur tycker andra att det luktar hemma hos oss? Tycker andra kanske att jag luktar illa? Själv skulle jag nog påstå att det till viss del kan lukta gamla möbler och gammalt trähus hemma hos oss, och ibland hund av naturliga orsaker...
Det är inte alltid jag gillar möbellukten själv, men för det mesta tycker jag att den är OK. Bättre än parfym i alla fall. Men kanske andra upplever att det luktar illa, bara för att det inte luktar parfym?Och min egen kropp tycker jag luktar... ingenting särskilt. Eller kanske kropp. Varmt ibland. Någon enstaka gång kan jag svettas igenom min parfymfria deodorant, och har upplevt att jag då själv luktar svett. Men tycker andra att jag luktar illa? Vet ej. Sånt vågar ju folk inte säga till varann.
(jag vågar ju t.ex. inte säga till min överparfymerade kompis att jag har problem med hur hon luktar)
Så någon lösning på problemet har jag väl egentligen inte, mer än att inrätta min vardag på ett så parfymfritt sätt som möjligt, och helt enkelt ”ta” illamåendet och obehaget dom gånger jag måste umgås med parfymerade människor eller åka kollektivt...
