biffen
Trådstartare
Har en sjuårig dotter som är duktig på mycket, dock lite "lat".
Det är jättejobbigt för henne att göra något man säger åt henne.
Kommer hon på idén själv är hon jätteduktig.
Hon är slarvig o oaktsam med grejer, vilket känns främmande för mig som alltid varit mycket rädd om mina saker o gråtit när något gått sönder eller försvunnit.
Hon har för vana att glömma kläder överallt.
När hon var hos dagmamma fick hon ofta gå rundor runt huset för att
leta vantar som fröken lagt ifrån sig lite här o där.
Vissa dagar har hon sju par vantar på skolan, men inga hemma.... Trots att jag påminner henne om att ta hem, varje dag.
Hon åker skolbuss så det är inte lätt att hålla efter henne heller.
Hon fick ta hål i öronen i höstas o hon har sedan hon fick börja byta örhängen slarvat bort minst tre par o massor med "pluppar".
Jag har förklarat, både snällt o argt att man kan inte bara glömma saker överallt, lägga lite här o där o tro att jag kan veta vart allt finns sedan. Att man kan inte bara köpa nytt för att man slarvar.
Bad henne att städa sitt rum idag. Nu ikväll (jag har inte hunnit inspektera tidigare) så såg rummet fortfarande ut som en sprängd leksaksbutik. Jag blev jättearg. Mjukisdjur över hela golvet, böcker slängda hur som helst i rummet. Även låneböcker o det gör mig stortokig - HON VET att man ska vara rädd om dom - men inte.
De hade lekt, o haft jackor o vantar o mössor på sig. Det låg slängt i en hög i hennes rum. Jag hade ingen aning om att de var där, hade jag frågat henne hade hon inte heller vetat var jackorna fanns...
Hur gör man? Är det obotligt? Jag KAN ju tyvärr inte svansa o plocka upp efter henne hela dagarna längre. Är det åldern?
Som sagt det är jättesvårt för mig att förstå, jag har alltid haft
kontroll på mina saker. Visst händer det att jag förlägger saker, och visst har jag tappat ngt enstaka smycke i mitt liv. Men det grämer mig oerhört o jag försöker alltid ha var sak på sin plats, och försöker förmedla det till barnen också.
Det är jättejobbigt för henne att göra något man säger åt henne.
Kommer hon på idén själv är hon jätteduktig.
Hon är slarvig o oaktsam med grejer, vilket känns främmande för mig som alltid varit mycket rädd om mina saker o gråtit när något gått sönder eller försvunnit.
Hon har för vana att glömma kläder överallt.
När hon var hos dagmamma fick hon ofta gå rundor runt huset för att
leta vantar som fröken lagt ifrån sig lite här o där.
Vissa dagar har hon sju par vantar på skolan, men inga hemma.... Trots att jag påminner henne om att ta hem, varje dag.
Hon åker skolbuss så det är inte lätt att hålla efter henne heller.
Hon fick ta hål i öronen i höstas o hon har sedan hon fick börja byta örhängen slarvat bort minst tre par o massor med "pluppar".
Jag har förklarat, både snällt o argt att man kan inte bara glömma saker överallt, lägga lite här o där o tro att jag kan veta vart allt finns sedan. Att man kan inte bara köpa nytt för att man slarvar.
Bad henne att städa sitt rum idag. Nu ikväll (jag har inte hunnit inspektera tidigare) så såg rummet fortfarande ut som en sprängd leksaksbutik. Jag blev jättearg. Mjukisdjur över hela golvet, böcker slängda hur som helst i rummet. Även låneböcker o det gör mig stortokig - HON VET att man ska vara rädd om dom - men inte.
De hade lekt, o haft jackor o vantar o mössor på sig. Det låg slängt i en hög i hennes rum. Jag hade ingen aning om att de var där, hade jag frågat henne hade hon inte heller vetat var jackorna fanns...
Hur gör man? Är det obotligt? Jag KAN ju tyvärr inte svansa o plocka upp efter henne hela dagarna längre. Är det åldern?
Som sagt det är jättesvårt för mig att förstå, jag har alltid haft
kontroll på mina saker. Visst händer det att jag förlägger saker, och visst har jag tappat ngt enstaka smycke i mitt liv. Men det grämer mig oerhört o jag försöker alltid ha var sak på sin plats, och försöker förmedla det till barnen också.