Oflyt.

Denna dagen har blivit droppen. Jag känner mig irriterad, illa till mods, olustig, obekväm, deprimerad, full av ångest.. men framför allt ledsen. Ledsen för att Jonte inte finns mer. Kan inte ens skriva om det så lämnar det för stunden. Alla mina tankar går till honom, världens finaste katt, den renaste själ jag mött.

I söndags ’when tragedy struck’ så kastade jag mig ner för trappan för att trösta mamma. I farten så klev jag snett och missade två steg. Tyckte inte det var så farligt men åkte till vårdcentralen idag ändå och blev vidareskickad till röntgen och sedan till akuten där jag fick prata med en ortoped. Min fot är bruten, en spricka med fin spiralform. Jag har aldrig brutit något tidigare, mina lilltår har blivit krossade ett par gånger av hästar och går inte böja längre men det räknas knappt. Hur som så är jag nu sjukskriven i 6 veckor och får inte börja stödja på den förens om tre.

Det är inte allt. I helgen skulle jag och Prins åka på kurs med Bent Branderup. Vi har tränat i månader på markarbetes- och longeringsprovet och nu kan vi inte visa upp det eftersom jag går hela programmet och nu inte får stödja på min fot. Visst jag kanske hade kunnat vara med och rida barbacka men det känns inte rätt. Jag kan inte visa det vi tränat på och inte få ut det jag vill och behöver med kursen. Det gör mig inte mer taggad på livet direkt.

Så vad gör jag nu? Sitter på min röv och kollar på netflix. Försöker samla motivation.