Jag är mitt inne i första sommaren med att försöka odla ätbara grejer på min plats.
Visst har jag pysslat mycket med trädgård tidigare, och haft bärbuskar och jordgubbar och fruktträd och vindruvor och rabarber och växthus med tomatplantor och chiliplantor, men nån vidare grönsaksodling har det aldrig blivit. Har testat väldigt halvhjärtat med att så några olika grönsaker, och några har kommit upp men det mesta har det inte blivit nåt av, och jag har i ärlighetens namn inte haft tid eller ork att bry mig. Kål och lök har folk sagt till mig är svårt, så de gav jag upp innan jag ens han tänka på att testa.
Men nu jäklar.
När jag skilde mig och flyttade neråt i landet så hade det dykt upp en växande längtan i mig efter att testa att odla mer seriöst. Första huset jag köpte låg dock mitt i granskogens mörker. Där ville ingenting växa, förutom granar, mossa och ormbunkar. OK, lektion ett var avklarad: Att försöka odla i granskog är ingen bra idé. Check på den.
När jag var på visning av mitt nuvarande hus så hörde jag en annan av spekulanterna säga: ”Ja det är ett jättegulligt hus, men JAG är ju intresserad av ODLING så den här tomten går bort!”
Hm…
Jag var ju också intresserad av att odla, och tyckte att jämfört med granskog kändes läget ändå rätt hoppfullt…
Här kunde man väl göra rätt mycket ändå?
Jag bor uppe på en stenig kulle. Kanske inte riktigt Bamses farmors hus, men lite åt det hållet. Tittar jag på Min karta på Lantmäteriet så påstår den att högsta punkten på min tomt ligger 12 meter över nivån på de omkringliggande åkrarna (jag tycker att det låter lite mycket, men vad vet jag). Det finns inte jättemycket jord på min kulle, men det borde man väl kunna lösa med upphöjda bäddar, tänkte jag. Och satte igång både med att fixa odlingsbäddar och gå på odlingskurser.
Nu står jag alltså här med resultatet av första odlingsförsöket på min plats. Och tycker att det är jätteroligt och jättespännande!
Vissa grödor har jag helt klart utvecklingspotential på. Morötterna har blivit skit, rent ut sagt. Små, förvridna, spruckna, beska. Tror att jag misslyckades lite med vattningen där. Istället för att knapra morötter har jag fått göra morotsblastpesto, för blasten är jättefin. Ja ja. Det är ju ätbart det med (funkar jättebra till hjortburgare tycker jag). En smärre ändring av ursprungsplanen bara… Man får ju vara lite flexibel.
Kålrötterna blev det ingenting alls med. Av 18 fröer av två olika sorter så blev det inte en enda planta. Nåt litet grönt tittade upp ett tag men försvann. Gissar antingen på att de blivit uppätna (men de var ändå täckta med fiberduk?) eller att det kom lite för mycket regn i ett känsligt skede och de ruttnade.
Sockerärtorna har varit kinkiga. Av 45 sådda ärtor under fiberduk så är det bara 8 st som det har blivit nåt med. Kanske för torrt ett tag under groningsperioden, eller så gillar de inte jorden? De som har tagit sig är dock väldigt goda!
Koriander – ja, vilken följetong…
Jag tillhör sorten som älskar koriander – både färska blad och torkade frön. Jag hade gärna velat BADA i koriander till varje måltid denna sommar. Så jag har sått. Och sått. Och sått. På friland – inget kom upp. Under fiberduk – inget kom upp. Nu sist i pallkrage med drivbänkstopp. Nu tre veckor senare har det kommit upp ett par stycken tror jag (eller om det är nåt ogräs… ). Det verkar i alla fall inte bli nåt korianderbadande för mig i år…
Det jag är mest nöjd med hittills är gröna blad och piplök. Jag har kontinuerligt sått 7 olika sorters gröna blad (olika salladssorter, olika ruccolasorter och olika portlaksorter), och där har jag så att jag kan bada i dem! Och piplöken som jag sådde är stor, frodig, fin och jättegod. Underbart att gå ut och plocka sig en salladstallrik med blad och lök, och sen bara toppa med nåt (morotsblastpesto tex…).
Purjolök, vanlig lök, vitlök, salladslök, rödbetor och vitkål står fortfarande på tillväxt men ser fina ut. Grönkålen är rätt frodig men lite besk tycker jag? Funkar dock bra att steka.
Kronärtskocka fick jag en planta, vet inte om den kommer att orka bli nåt mer än vackra blad. Jordärtskockor fick jag redan förra sommaren, och de var verkligen jättegoda! Jag länsade hela landet i höstas men lämnade kvar EN för att ha även till i år, var nästan lite rädd att jag hade skördat för mycket.
Jo tjena…
Vet inte hur den stackars kvarlämnade skockan kunde bli till 10-15 nya plantor?... Måste vara nån sorts magi det där… Tacksamt i alla fall!
I örtträdgården har det inte gått lika bra i år som förra sommaren. Plantorna är klena och bleka. Det är bara myntan som har en livsglädje som kan förflytta berg. (Älskar myntaté!)
Chili köpte jag några plantor på en marknad. Har ingen aning om vad jag köpte…
En av dem verkar inte blomma eller sätta frukt överhuvudtaget. Men OK, jag har ju inget växthus utan bara frilandsläge. Det får bli vad det blir.
Potatisen byggde jag ett eget land åt, ett större än pallkragarna. Nu är problemet att jag inte vet var jag ska ha potatis nästa år. Skulle behöva bygga fyra olika potatisland för växtföljdens skull – men var?...
Köpte tre olika sorters sättpotatis från nätet, varav två är riktigt supergoda och smakar ”som förr”. Däremot har sniglarna kalätit blasten... 
Känner jag mig mordisk kan jag alltid ta en sväng till potatislandet, för där är det alltid snigelparty. 
Trodde att de hellre skulle försöka anfalla mina olika salladssorter, men i min trädgård är det tydligen potatisen som är sniglarnas belugacaviar.
Eftersom jag inte har nåt växthus så köpte jag busktomater för frilandsodling förra sommaren. Tre krukor med försynta plantor från plantskola, som inte växte särskilt mycket eller gjorde nåt annat väsen av sig, och som satte några små frukter var. Kändes lite futtigt, så i år när jag hade möjlighet att driva upp från frö så tänkte jag att jag skulle satsa på sorten 100/1000, för att åtminstone hinna märka att jag fick några tomater. Var lite orolig över att folk sa att de blir så små, men jag tycker att de är helt OK i storlek och riktigt goda. Som en ständigt öppen godisbutik.
Beställde frön av två andra sorter också, busktomater för friland skulle det vara med, som jag uppfattade det, tomater av körsbärs-/mediumstorlek. Bara det att de två sorterna har blivit MONSTER! De växer helt ohämmat och har satt gigantiska bifftomatsliknande frukter som väger bly – några av plantorna har till och med knäckt sig själva med sina blytomater. Nu var jag inte alls beredd på det här så jag har ingen bra möjlighet att knyta upp dem, så det får bli vad det blir. 
Jag har verkligen jätteroligt med min odling! Superspännande att se vad det blir av allt, ta till sig erfarenheter och kunskaper till nästa år, och så himla härligt att kunna bara gå ut och plocka på sig dagens middag!
Visst har jag pysslat mycket med trädgård tidigare, och haft bärbuskar och jordgubbar och fruktträd och vindruvor och rabarber och växthus med tomatplantor och chiliplantor, men nån vidare grönsaksodling har det aldrig blivit. Har testat väldigt halvhjärtat med att så några olika grönsaker, och några har kommit upp men det mesta har det inte blivit nåt av, och jag har i ärlighetens namn inte haft tid eller ork att bry mig. Kål och lök har folk sagt till mig är svårt, så de gav jag upp innan jag ens han tänka på att testa.
Men nu jäklar.
När jag skilde mig och flyttade neråt i landet så hade det dykt upp en växande längtan i mig efter att testa att odla mer seriöst. Första huset jag köpte låg dock mitt i granskogens mörker. Där ville ingenting växa, förutom granar, mossa och ormbunkar. OK, lektion ett var avklarad: Att försöka odla i granskog är ingen bra idé. Check på den.
När jag var på visning av mitt nuvarande hus så hörde jag en annan av spekulanterna säga: ”Ja det är ett jättegulligt hus, men JAG är ju intresserad av ODLING så den här tomten går bort!”
Hm…
Jag var ju också intresserad av att odla, och tyckte att jämfört med granskog kändes läget ändå rätt hoppfullt…
Här kunde man väl göra rätt mycket ändå?Jag bor uppe på en stenig kulle. Kanske inte riktigt Bamses farmors hus, men lite åt det hållet. Tittar jag på Min karta på Lantmäteriet så påstår den att högsta punkten på min tomt ligger 12 meter över nivån på de omkringliggande åkrarna (jag tycker att det låter lite mycket, men vad vet jag). Det finns inte jättemycket jord på min kulle, men det borde man väl kunna lösa med upphöjda bäddar, tänkte jag. Och satte igång både med att fixa odlingsbäddar och gå på odlingskurser.
Nu står jag alltså här med resultatet av första odlingsförsöket på min plats. Och tycker att det är jätteroligt och jättespännande!
Vissa grödor har jag helt klart utvecklingspotential på. Morötterna har blivit skit, rent ut sagt. Små, förvridna, spruckna, beska. Tror att jag misslyckades lite med vattningen där. Istället för att knapra morötter har jag fått göra morotsblastpesto, för blasten är jättefin. Ja ja. Det är ju ätbart det med (funkar jättebra till hjortburgare tycker jag). En smärre ändring av ursprungsplanen bara… Man får ju vara lite flexibel.
Kålrötterna blev det ingenting alls med. Av 18 fröer av två olika sorter så blev det inte en enda planta. Nåt litet grönt tittade upp ett tag men försvann. Gissar antingen på att de blivit uppätna (men de var ändå täckta med fiberduk?) eller att det kom lite för mycket regn i ett känsligt skede och de ruttnade.
Sockerärtorna har varit kinkiga. Av 45 sådda ärtor under fiberduk så är det bara 8 st som det har blivit nåt med. Kanske för torrt ett tag under groningsperioden, eller så gillar de inte jorden? De som har tagit sig är dock väldigt goda!
Koriander – ja, vilken följetong…
Jag tillhör sorten som älskar koriander – både färska blad och torkade frön. Jag hade gärna velat BADA i koriander till varje måltid denna sommar. Så jag har sått. Och sått. Och sått. På friland – inget kom upp. Under fiberduk – inget kom upp. Nu sist i pallkrage med drivbänkstopp. Nu tre veckor senare har det kommit upp ett par stycken tror jag (eller om det är nåt ogräs… ). Det verkar i alla fall inte bli nåt korianderbadande för mig i år…Det jag är mest nöjd med hittills är gröna blad och piplök. Jag har kontinuerligt sått 7 olika sorters gröna blad (olika salladssorter, olika ruccolasorter och olika portlaksorter), och där har jag så att jag kan bada i dem! Och piplöken som jag sådde är stor, frodig, fin och jättegod. Underbart att gå ut och plocka sig en salladstallrik med blad och lök, och sen bara toppa med nåt (morotsblastpesto tex…
).Purjolök, vanlig lök, vitlök, salladslök, rödbetor och vitkål står fortfarande på tillväxt men ser fina ut. Grönkålen är rätt frodig men lite besk tycker jag? Funkar dock bra att steka.
Kronärtskocka fick jag en planta, vet inte om den kommer att orka bli nåt mer än vackra blad. Jordärtskockor fick jag redan förra sommaren, och de var verkligen jättegoda! Jag länsade hela landet i höstas men lämnade kvar EN för att ha även till i år, var nästan lite rädd att jag hade skördat för mycket.
Jo tjena…
Vet inte hur den stackars kvarlämnade skockan kunde bli till 10-15 nya plantor?... Måste vara nån sorts magi det där…
Tacksamt i alla fall!I örtträdgården har det inte gått lika bra i år som förra sommaren. Plantorna är klena och bleka. Det är bara myntan som har en livsglädje som kan förflytta berg. (Älskar myntaté!)
Chili köpte jag några plantor på en marknad. Har ingen aning om vad jag köpte…
En av dem verkar inte blomma eller sätta frukt överhuvudtaget. Men OK, jag har ju inget växthus utan bara frilandsläge. Det får bli vad det blir.Potatisen byggde jag ett eget land åt, ett större än pallkragarna. Nu är problemet att jag inte vet var jag ska ha potatis nästa år. Skulle behöva bygga fyra olika potatisland för växtföljdens skull – men var?...
Köpte tre olika sorters sättpotatis från nätet, varav två är riktigt supergoda och smakar ”som förr”. Däremot har sniglarna kalätit blasten... Känner jag mig mordisk kan jag alltid ta en sväng till potatislandet, för där är det alltid snigelparty. Trodde att de hellre skulle försöka anfalla mina olika salladssorter, men i min trädgård är det tydligen potatisen som är sniglarnas belugacaviar.Eftersom jag inte har nåt växthus så köpte jag busktomater för frilandsodling förra sommaren. Tre krukor med försynta plantor från plantskola, som inte växte särskilt mycket eller gjorde nåt annat väsen av sig, och som satte några små frukter var. Kändes lite futtigt, så i år när jag hade möjlighet att driva upp från frö så tänkte jag att jag skulle satsa på sorten 100/1000, för att åtminstone hinna märka att jag fick några tomater. Var lite orolig över att folk sa att de blir så små, men jag tycker att de är helt OK i storlek och riktigt goda. Som en ständigt öppen godisbutik.
Beställde frön av två andra sorter också, busktomater för friland skulle det vara med, som jag uppfattade det, tomater av körsbärs-/mediumstorlek. Bara det att de två sorterna har blivit MONSTER!
De växer helt ohämmat och har satt gigantiska bifftomatsliknande frukter som väger bly – några av plantorna har till och med knäckt sig själva med sina blytomater. Nu var jag inte alls beredd på det här så jag har ingen bra möjlighet att knyta upp dem, så det får bli vad det blir. Jag har verkligen jätteroligt med min odling! Superspännande att se vad det blir av allt, ta till sig erfarenheter och kunskaper till nästa år, och så himla härligt att kunna bara gå ut och plocka på sig dagens middag!
