Sv: Nyårs studier och filosofi om Podhajsky
Jag har den engelska översättningen, gjord av Eva Podhajsky och Överste V.D.S. Williams och gjorde en jämförelse. Jag har inte läst hela boken men delar ut den, utplockade vid specifika behov. För att verkligen få helheten i den här frågeställningen tar jag mig friheten att ta ett par rejäla nävar citat, samma stycken från båda översättningarna. I den engelska översättningen har man nämligen använt benämningen halvhalt. Det intressanta är att den inledande biten där "avtryckning/unilateral half halt" beskrivs så använder den engelska översättningen en utförligare beskrivning än i den svenska, det kan ju bero på att de är översatta ur olika bearbetningar av originalet. Dessa delar är kursiva i citaten nedan, förekomsterna av orden "avtryckning/half-halt" är fetstilade.
Ur svenska översättningen "Den klassiska ridkonsten":
"I början på detta utbildningsstadium är det absolut nödvändigt att jämte alla andra fordringar uppnå ett korrekt stöd och vidare att i ökad grad förbättra samlingen. Båda delar siktar på ett mål längre fram, som ryttaren aldrig får släppa ur sikte eller glömma vid inlärandet av nya övningar. Varje häst kommer vid uppsträckningen av båda tyglarna att ta olika stöd på dem, på den den sidan fastare och på den andra sidan lättare eller inget alls. Uttryck på ryttarspråk gör sig hätsen stel i den ena sidan och mjuk i den andra. Samtidigt böjs bakbenen mindre i den stela sidan och trampas under mer i den mjuka sidan, men mer avvikande mot den mjuka sidan. Därmed uppkommer en snedhet hos hästen. Nästan alla hästar tenderar till att gå snett, bara graden av denna snedhet är av naturen olika. Att utjämna detta fel och att uppnå ett jämt stöd åligger ryttaren under hela arbetet, ända till färdig skolhäst. Övervinnandet av snedheten är lättare hos den unga hästen än hos en skolhäst om inte redan under loppet av utbildningen blivit rakriktad.
För att erhålla det jämna stödet sker utjämnandet av tygeltagen på följande sätt: Ryttaren sträcker upp båda tyglarna lika mycket och strävar efter att hästen söker stödet långt ner. Först då så är fallet kan man börja med ujämningen av tygeltagen. Vanligen ställer hästen mer åt ena sidan vid uppsträckning av tyglarna - vanligen, men inte alltid, åt höger. Nu sträcker ryttaren tyglarna på den mjuka sidan, alltså ex.vis. den högra, fastare och försöker genom korta tygeltag på vänstra sidan att ge hästen den rätta ställningen. Detta kallas vid den spanska Ridskolan för avtryckning (halv arrét´te). Den halva Arré´ten utförs alltid under rörelse. Bara i undantagsfall kan man göra det begripligt för hästen under halt. Före avtryckningen måste hästen hållas fram väl med sit och skänkel, så att schwungen inte går förlorad och så att hästen inte rör sig långsammare. Skulle den inte genast följa med det korta tygeltaget i den stela sidan måste det genast ges efter för att tas på nytt. Under inga omständigheter får det uppkomma ett dragande i tygeln. Hörsammas däremot det korta eller de upprepade tygeltagen, vilket resulterar i att hästen ger efter i ganascherna och tar den önskade ställningen, samtidigt som den med huvudet nickar ett kort "ja", så upphör genaste tygeltagen och de framåtdrivande hjälperna och ryttaren leder för ett ögonblick bara med tygeln på den mjuka sidan. Vid avtryckning åt vänster måste hästen drivas fram med sätet och båda skänklarna, den vänstra så att den inte p.g.a. tygeltaget slutar att trampa under med vänster bakfot, den högra så att en inte försöker dra sig undan ryttarens obekväma krav genom att falla ut med korset åt denna sida. Härvid förblir den högra tygeln (den mjuka sidan) i fastare stöd med hästens mun. Detta är mycket viktigt! Det är ju denna tygel hästen ska ta. Stödet kan övergående bli fastare i den mjuka sidan. Håller däremot inte tygeln ut den mjuka sidan motsvarande, så förlorar avtryckningen allt värde, eftersom hästen då tagits bort från stödet på den stela sidan men inte förmåtts ta tygeln på den mjuka sidan. Så snart avtryckningen gett resultat, vilket man bäster på att hästen efter t.ex. avtryckning åt vänster med stöd på höger tygel bibehåller ställningen åt vänster (prov på den riktiga eftergiften i vänster sida), måste de ensidiga tygeltagen genast upphöra. Om så inte sker slutar detta underbara hjälpmedel med att tygeln filar hit och dit, ett av de största fel en ryttare kan begå."
Ur den engelska översättningen "the Complete Training of Horse and Rider":
"At the beginning of this stage of training it will, together with many other tasks, be an absolute necessity to make the horse take a correct contact with the bit and to improve his collection in an ever increasing measure. When teaching new exercises the rider must never lose sight of these two principles.
Every horse will accept the reins in a different way when they are applied by the rider. The contact itself will be uneven: on one side it will be firm; on the other side soft or even non-existent. In equestrian terms the horse makes himself stiff on one side and hollow on the other. At the same time the hind leg on the stiff side ( that on which the contact is firm ) will be less bent than the hind leg on the hollow side (that on which the contact is soft) which will move more to that side so the track of this hind foot will be outside that made by the corresponding forefoot. This accounts for the crookedness of the horse. Nearly every horse tends to be crooked, but the degree will vary with the individual. It must be the rider's main object to overcome this fault and to make the contact with the bit equal on both sides of the horse's mouth. This object must be the rider's constant endeavour throughout the entire training. It is easier to overcome the crookedness in the young horse than it is in one that has not been made straight in his early training.
In order to obtain an even contact with the bit, the rider should take an even pressure on both sides of the horse's mouth and try to make the horse seek the contact with a lowered head. Only when this is achieved can a level effect be obtained with the reins. When the reins are taken up most horses will adopt more position to one side than to the other— generally, but not always, to the right. In this case the rider must now hold the right rein, that is to say the rein on the hollow side, and try by short actions of the left hand, like squeezing water out of a sponge, to give the horse the correct position. This may be described as a unilateral half-halt through the left side. On the other hand, if the' head is too low, the object may be to raise the head, with the assistance of the seat and legs, but, at the same time, prevent the horse from poking his nose. The half-halt should be practised only when the horse is in motion. In the very early training it may be necessary to ask for a bend from the horse when he is standing still in order to make it clear to him what is required. Before and during the half-halt the horse must be pushed well forward with the seat and legs in order not to lose impulsion or allow the pace to slacken. If the horse does not react immediately to these short actions of the reins on the stiff side they must be repeated, but on no account should a steady pull be maintained. As soon as the horse answers by relaxing the muscles of the throat and a nodding of the head as if he were to say: "yes, I understand," the action of the rein on the stiff side and the pushing aid must immediately cease, and for a short time the rider will direct his horse with the rein of the hollow side only. For instance, when performing a half-halt through the left side the horse must be pushed forward with the seat and both legs—the left leg to ensure that the action of the rein does not cause the left hind leg to cease to step under the body, and the right leg to ensure that the horse does not carry his hindquarters to the outside, in this case to the right, in order to evade the discomfort caused by the demand of the rider. But the right rein, the rein of the hollow side, must stay in contact with the mouth. This is very important, as the horse must be taught to take a contact with this rein. It may even be a firmer contact for a time. If the rein of the hollow side is not held, the value of the exercise will be lost for the horse would be made to relax the contact on the stiff side and would not be made to accept the contact on the hollow side.
The proof that the half-halt has succeeded will be recognised by the fact that after the half-halt through the left side the horse will, having accepted the contact on the right side, maintain the position to the left. Then the unilateral action of the rein must cease, otherwise this wonderful aid would end up in a seesaw action of the reins, which is one of the greatest mistakes that the rider can make."
