Hoppträning med tinkern, kan bara sluta på ett sätt. Hon är verkligen hoppglad.
. På uppvärmningen gjorde vi volter som ökades och minskades. Volten var runt tre hinder och för en hoppgalen tinker innebär det att man vill springa i full galopp så fort matte vänder upp mot ett himder. Så medans de andra fint ökade och minskade volten övade Tinkan mest på att gå sakta i takt. Efter några varv hade hon tröttnat och rusade mot en oxer på fel håll när det närmade sig i voltspåret. Det tog några galoppsprång innan jag förstod vad hon var på väg och fick säga till henne med höjd röst. -Nej, vi ska inte hoppa! Moloket tog hon svängen precis innanför hinderstödet. Tränaren insåg också att nu var det bäst att avbryta och börja hoppa. Ibland säger de mer än vad man tror, de där hästarna. Jag kan riktigt höra henne. - matte, nu har jag gjort den där tråkiga dressyren länge nog, jag vill HOPPA. När väl hoppningen startar tar det några hinder innan det blir lugnare. Det är som en studsig ponny emellanåt. Medans avstånden på hindren justeras och vi står i väntläge ska det studsas på stället. Jädrans vilken bakbens power det är då.. Sedan blev det lite snubbligt ett tag. I början av vår träningskarriär gick vi nästan omkull varje träning på frambenen. Det har försvunnit nu. Men igår kom samma tendens. Jag tänkte att det var jag som inte rätade upp mig tillräckligt fort efter hindret, men se det försvann efter ett tag och på slutet när vi hoppade sista banorna var det jättefina rundor. Sista rundan höjdes sista hindret i kombinationen. Det låg högt, sådär högt så att jag inte vill veta hur högt och inte se på det. Allt för att inte bli nervös innan, då går tinkan förbi. Hon vet att matte inte vågar där uppe på ryggen och går på sidan om jag tänker det, så lura henne går inte. Eftersom det var bana tänkte jag att det går, utmana dig. Och det gjorde det. Hon hoppade så fint och jag fick till en bra sits efter också.
. Många klappar till oss. Sedan skulle nästa hoppa. - Titta, det ligger en sko här. Gissa, det var tinkans. Där hade vi snubblingen. Min duktiga lilla hopphäst! ( väl tur det, tänk hennes pigghet på en 1.70 halvblod)
. På uppvärmningen gjorde vi volter som ökades och minskades. Volten var runt tre hinder och för en hoppgalen tinker innebär det att man vill springa i full galopp så fort matte vänder upp mot ett himder. Så medans de andra fint ökade och minskade volten övade Tinkan mest på att gå sakta i takt. Efter några varv hade hon tröttnat och rusade mot en oxer på fel håll när det närmade sig i voltspåret. Det tog några galoppsprång innan jag förstod vad hon var på väg och fick säga till henne med höjd röst. -Nej, vi ska inte hoppa! Moloket tog hon svängen precis innanför hinderstödet. Tränaren insåg också att nu var det bäst att avbryta och börja hoppa. Ibland säger de mer än vad man tror, de där hästarna. Jag kan riktigt höra henne. - matte, nu har jag gjort den där tråkiga dressyren länge nog, jag vill HOPPA. När väl hoppningen startar tar det några hinder innan det blir lugnare. Det är som en studsig ponny emellanåt. Medans avstånden på hindren justeras och vi står i väntläge ska det studsas på stället. Jädrans vilken bakbens power det är då.. Sedan blev det lite snubbligt ett tag. I början av vår träningskarriär gick vi nästan omkull varje träning på frambenen. Det har försvunnit nu. Men igår kom samma tendens. Jag tänkte att det var jag som inte rätade upp mig tillräckligt fort efter hindret, men se det försvann efter ett tag och på slutet när vi hoppade sista banorna var det jättefina rundor. Sista rundan höjdes sista hindret i kombinationen. Det låg högt, sådär högt så att jag inte vill veta hur högt och inte se på det. Allt för att inte bli nervös innan, då går tinkan förbi. Hon vet att matte inte vågar där uppe på ryggen och går på sidan om jag tänker det, så lura henne går inte. Eftersom det var bana tänkte jag att det går, utmana dig. Och det gjorde det. Hon hoppade så fint och jag fick till en bra sits efter också.. Många klappar till oss. Sedan skulle nästa hoppa. - Titta, det ligger en sko här. Gissa, det var tinkans. Där hade vi snubblingen. Min duktiga lilla hopphäst! ( väl tur det, tänk hennes pigghet på en 1.70 halvblod)
