Alexandra_W
Trådstartare
Jag börjar allvarligt lessna på siameshonan nu, TVÅ gånger de senaste veckorna har jag på morgonen sträckt mig och vridit huvudet för att kolla klockan och KLAFS lagt kinden i en kattspya placerad på min kudde Otaliga är gångerna då jag klivit i det.
Hon är 8 år i år, och kom som fyraåring. Har sen hon kom varit en 'kräkskatt'. Vet hittade inget fel, hon avmaskades etc. Mend et fortsatte. Jag fick tips härifrån och utredde mer och insåg att hon verkligen KASTAR i sig torrfodret. Och spyorna är oftast just uppblött men inte smält torrfoder.
Provade diverse sätt så hon inte skulle kunna äta så fort, t ex sprida fodret över större yta. Samma sak. Gick över till våtfoder åt henne och kräkningarna minskade men upphörde inte.
Av diverse anledningar så förra sommaren drog jag in våtfodret för henne (i korthet för det inte gick ha framme mer än några minuter innan flugorna var där, och kattfan gick och skrek såfort man närmade sig kylskåpet, oavsett om hon hade mat eller ej.. ) och efter en period så upphörde faktiskt kräkningarna i princip helt (nån enstaka bara) i höstas. Så hela hösten och vintern så har hon ätit torrfoder och kräkts kanske 2 ggr/vecka.
Men nu har det av någon anledning börjat igen. Vissa dagar kan det vara en massa gånger, andra dagar så ingenting. Alla gångerna är det uppblött men osmält foder. Förutom om hon fårr vara ute (hänt 3 ggr nu i vår, då hon äter gräs som en häst och sen spyr upp det, utan hårbollar dock). Hon kan sitta och 'ulka' men utan att det komer något med (låter torrt, typ väsande).
Jag är seriöst rätt nära att tycka att hon får avsluta sina dagar, det finns en gräns för hur mycket jag orkar med. Det som hindrat mig är att hon mår bra och är frisk och så i övrigt och siameshanen skulle sörja halvt ihjäl sig om hon försvann. Men när jag ska behöva SOVA i kräks, då har det gått för långt.
Så återigen, någon med tips eller liknande? Veterinärens teori nu är att hon troligen fortfarande ibland äter för fort och det därför kommer upp, men att hon kan ha börjat okynneskräkas med. Vilket det att hon kan sitta och försöka få upp något, misslyckas och sen utan minsta konstighet återgå till att göra något annat. Om hon 'behövde' kräkas tycker han att hon borde må mer dåligt om hon inte får upp den, inte vara precis som vanligt. Om det stämmer eller ej låter jag vara osagt.
Hon är 8 år i år, och kom som fyraåring. Har sen hon kom varit en 'kräkskatt'. Vet hittade inget fel, hon avmaskades etc. Mend et fortsatte. Jag fick tips härifrån och utredde mer och insåg att hon verkligen KASTAR i sig torrfodret. Och spyorna är oftast just uppblött men inte smält torrfoder.
Provade diverse sätt så hon inte skulle kunna äta så fort, t ex sprida fodret över större yta. Samma sak. Gick över till våtfoder åt henne och kräkningarna minskade men upphörde inte.
Av diverse anledningar så förra sommaren drog jag in våtfodret för henne (i korthet för det inte gick ha framme mer än några minuter innan flugorna var där, och kattfan gick och skrek såfort man närmade sig kylskåpet, oavsett om hon hade mat eller ej.. ) och efter en period så upphörde faktiskt kräkningarna i princip helt (nån enstaka bara) i höstas. Så hela hösten och vintern så har hon ätit torrfoder och kräkts kanske 2 ggr/vecka.
Men nu har det av någon anledning börjat igen. Vissa dagar kan det vara en massa gånger, andra dagar så ingenting. Alla gångerna är det uppblött men osmält foder. Förutom om hon fårr vara ute (hänt 3 ggr nu i vår, då hon äter gräs som en häst och sen spyr upp det, utan hårbollar dock). Hon kan sitta och 'ulka' men utan att det komer något med (låter torrt, typ väsande).
Jag är seriöst rätt nära att tycka att hon får avsluta sina dagar, det finns en gräns för hur mycket jag orkar med. Det som hindrat mig är att hon mår bra och är frisk och så i övrigt och siameshanen skulle sörja halvt ihjäl sig om hon försvann. Men när jag ska behöva SOVA i kräks, då har det gått för långt.
Så återigen, någon med tips eller liknande? Veterinärens teori nu är att hon troligen fortfarande ibland äter för fort och det därför kommer upp, men att hon kan ha börjat okynneskräkas med. Vilket det att hon kan sitta och försöka få upp något, misslyckas och sen utan minsta konstighet återgå till att göra något annat. Om hon 'behövde' kräkas tycker han att hon borde må mer dåligt om hon inte får upp den, inte vara precis som vanligt. Om det stämmer eller ej låter jag vara osagt.