Nattskräck?

[Madde_padde]

Fler som haft barn med nattskräck?
Vår 4 åring (eller kanske mer vi föräldrar ?)har det jätte jobbigt med nattskräcken.

De kommer nästan varje kväll en stund efter att han somnat och håller på en god stund . Han blir som förbytt, slänger sig runt i sängen, grinar och är jätte oroligt men går inte att väcka, om vi försöker Slår han bara bort oss och säger nej nej.

Jag har googlat endel och förstått att det bästa man kan göra är att bara sitta brevid så han känner att vi är där alternativt väcka en stund innan de kommer

Känner ni igen det? Hur har ni tacklat det och hur länge höll de i sig?

 

[Vassi]

Precis som du säger kan man prova väcka en stund innan. Det hjälper en del. Det kan vara en idé att skriva sömndagbok en-två veckor där ni noterar tid när han somnar och tid när nattskräcken startar för att få bra koll på när ni ska väcka, om ni inte redan har det.

Och; barnens nattskräck och sömnbristen den för med sig kan vara riktigt, riktigt kämpigt som förälder. Finns det några ni kan göra för att avlasta varandra som föräldrar i hur ni sover/delar upp nätterna så gör det. Och ibland behöver man påminna sig att det kommer inte alltid vara så här, det går över!

 

[SaraXX]

Vår äldsta hade det. Mest jobbigt för oss föräldrar tror jag, men usch hur det var att se. Jag kommer inte ihåg hur lång period det höll på, men det gick ju över av sig själv sen.

 

[Skrottiskrott]

Vår treåring har nattskräck. Det går i bättre och sämre perioder. Har också fått tipset om att väcka en stund innan men problemet är att vår son inte får skräcken samma tid/tider varje kväll/natt, så det går inte att veta när vi ska väcka.

När han har den känns det verkligen som att inget hjälper, han går inte att nå. Men det är "bara" att försöka djupandas själv och prata lugnt. Vilket är mycket svårare än det låter i denna panik, speciellt om det är typ femte gången på en natt och man bara är tröööött. Vår son blir vansinnig om vi försöker stryka/klappa/krama, så vi får bara använda rösten.

Vi brukar ta av honom täcket när han somnat (han vill gärna somna med det på), för han blir extremt varm och svettig när han har nattskräck. Det hjälper nog inte mot nattskräcken i sig men det känns som han är lite mindre hysterisk när han inte är helt genomsvettig i alla fall.

I övrigt har vi inte hittat några som helst mönster i vad han gör, äter, hur han vilar osv. på dagen. Vi har slutat leta mönster sedan ett tag tillbaka och försöker bara acceptera läget och lita på att det går över, även om det kan ta ganska många år har jag förstått.

 

[Cattis_E]

Vet int eom du redan hittat den, men 2020 finns en tråd i samma ämne.
Vet inte om det finns något i den som kan hjälpa dig?
Thread 'Nattskräck' https://www.bukefalos.se/threads/nattskraeck.1490245/

 

[Pengy]

Fler som haft barn med nattskräck?
Vår 4 åring (eller kanske mer vi föräldrar ?)har det jätte jobbigt med nattskräcken.

De kommer nästan varje kväll en stund efter att han somnat och håller på en god stund . Han blir som förbytt, slänger sig runt i sängen, grinar och är jätte oroligt men går inte att väcka, om vi försöker Slår han bara bort oss och säger nej nej.

Jag har googlat endel och förstått att det bästa man kan göra är att bara sitta brevid så han känner att vi är där alternativt väcka en stund innan de kommer

Känner ni igen det? Hur har ni tacklat det och hur länge höll de i sig?

Var länge sen sist men båda våra barn har haft nattskräck. För oss fungerar det att ta med dem utomhus, vi bär helt enkelt ner dem för trappen och öppnar ytterdörren och går ut. Då vaknar de och blir lugna igen så är det bara att bära tillbaka till sängen.

Har också läst att man inte ska väcka utan bara prata lugnande men det har inte fungerat speciellt bra för oss.

 

[julgrisen]

Vår son har också vad vi tror är nattskräck, han kastar sig bakåt och går inte att hålla i, bara skriker och skriker och är inte kontaktbar, man kan verkligen förstå att människor förr i tiden kunde tro att barn var besatta tänkte jag senast när han stirrade på mig med oseende ögon och bara gallskrek . För oss är det enda som hjälper att ta med honom ner och titta ut genom fönstret och prata om när han och hans pappa såg ett rådjur på vår baksida och därefter hittade rådjursbajs i trädgården. Det kan behövas flera omgångar av detta men tillslut börjar han nicka och säga ”mm” och sedan är det brutet . Min kompis dotter hade nattskräck när hon var yngre och för dem hjälpte det att öppna kylskåpet och låta henne hålla i en kall apelsin.

 

[Madde_padde]

Precis som du säger kan man prova väcka en stund innan. Det hjälper en del. Det kan vara en idé att skriva sömndagbok en-två veckor där ni noterar tid när han somnar och tid när nattskräcken startar för att få bra koll på när ni ska väcka, om ni inte redan har det.

Och; barnens nattskräck och sömnbristen den för med sig kan vara riktigt, riktigt kämpigt som förälder. Finns det några ni kan göra för att avlasta varandra som föräldrar i hur ni sover/delar upp nätterna så gör det. Och ibland behöver man påminna sig att det kommer inte alltid vara så här, det går över!

Tack för svar, Livet kom emellan en stund!

Vi har en 3 månaders också så ofta är vi vakna relativt sent med honom och har då hunnit med storebrors nattskräck innan vi går och lägger oss. Ofta kommer det innan midnatt för honom

 

[Madde_padde]

Vet int eom du redan hittat den, men 2020 finns en tråd i samma ämne.
Vet inte om det finns något i den som kan hjälpa dig?
Thread 'Nattskräck' https://www.bukefalos.se/threads/nattskraeck.1490245/

Det hade jag missat!! Tack!